PERSONLIGT
NAMN: Kerstin Nordin
à LDER: 70 Är
FAMILJ: TvÄ söner, svÀrdotter och tvÄ barnbarn, hunden Jojo.
BOR: I litet radhus pÄ Lidingö
GĂR: FörelĂ€ser om personlig utveckling och socialt entreprenörskap, medlem i Etikkollegiet, styrelseledamot i PsykosyntesAkademin.ï»żï»żï»żï»ż

– Min dröm Ă€r att Ă€nnu fler ungdomar fĂ„r hjĂ€lp till en vĂ€rdig framtid, sĂ€ger Stiftelsen Livslusts grundare Kerstin Nordin.
ï»żï»żï»żï»żNĂ€r Kerstin Nordin klev in i den betonggrĂ„ cellen trodde hon inte sina ögon. Dagsljuset silade sparsamt in mellan rostiga springor i plĂ„ten som tĂ€ckte fönstret. LĂ€ngs vĂ€ggarna trĂ€ngdes fyra vĂ„ningssĂ€ngar utan lakan och bakom skynket ett stinkande hĂ„l i golvet. Inte ens tidningspapper att torka sig med, ingen tvĂ„l. Ăver varsin tallrik vattnig soppa hĂ€ngde Ă„tta trasiga tonĂ„rstjejer, före detta barnhemsbarn som stulit en limpa eller en handvĂ€ska för att kunna Ă€ta sig mĂ€tta.
Besöket pĂ„ Rigas fĂ€ngelse fullkomligt knuffade ivĂ€g Kerstin pĂ„ ett nytt “rĂ€dda-vĂ€rlden-uppdrag”. Hon litade till att den bultande ilskan, modet och kraften skulle rĂ€cka hela vĂ€gen till mĂ„let. Det hĂ€r var större Ă€n nĂ„got hon dittills hade gjort.
Idag, arton Är senare, kan hon med stolthet visa upp Stiftelsen Livslust som stÄr under drottning Silvias beskydd. Stiftelsen driver ett hem elva mil vÀster om Riga, dÀr utsatta ungdomar bor och fÄr yrkesutbildning i kombination med social rehabilitering. Livslustmetoden har blivit ett begrepp, socialchefer frÄn hela Lettland reser dit för att lÀra sig mer om det framgÄngsrika pilotprojektet. Drygt 80 procent av de hundratals barn som gÄtt pÄ skolan lever idag trygga liv med arbete eller fortsatta studier.
Avgörande ögonblick
Hur kunde Kerstin, ensamstĂ„ende mamma med liten plĂ„nbok, fĂ„ igĂ„ng en skola pĂ„ andra sidan Ăstersjön, Ă€r det mĂ„nga som undrar.
ââMin erfarenhet Ă€r att om du brinner för det du gör och anvĂ€nder alla dina bĂ€sta resurser, dĂ„ kommer pengarna. Och sĂ„ gĂ€ller det att samarbeta med andra eldsjĂ€lar. Att trĂ€nga sig pĂ„ och försöka övertyga de som inte vill, Ă€r ingen idĂ©.
Uppkrupen i trĂ€dgĂ„rdssoffan utanför sommarhuset pĂ„ Vindö i Stockholms skĂ€rgĂ„rd berĂ€ttar Kerstin, som fyllt 70 Ă„r, om nĂ„gra ögonblick i livet som varit avgörande för fortsĂ€ttningen. Först var det “vĂ€lfĂ€rdskrisen”, nĂ€r de bĂ€gge sönerna var smĂ„ och familjen bodde i Paris. Den svenska juristexamen var alldeles fĂ€rsk. En bra man, fin vĂ„ning, sommarhus och segelbĂ„t. Hon borde vara lycklig, men kĂ€nde sig tom. Kanske saknade hon ett meningsfullt jobb?
De bestĂ€mde sig för att flytta tillbaka till Sverige och Kerstins karriĂ€r inom marknadsrĂ€tt tog fart. TillfĂ€lligt bĂ€ttre, men ingen sann glĂ€dje. Ăktenskapet sprack och ett antal pojkvĂ€nner fladdrade förbi. Nytt jobb och nya mĂ€n. FörĂ€ndringarna av de yttre omstĂ€ndigheterna hade inte hjĂ€lpt, alltsĂ„ mĂ„ste felet finnas inuti henne sjĂ€lv.
GrÀt av lycka
En psykolog i vÀnkretsen satte fingret pÄ Kerstins relation till sin dominante pappa. Omedvetet hade Kerstin sedan blivit tillsammans med mÀn som antingen var vÀldigt lika pappan eller sÄ olika som möjligt. En natt hÀnde nÄgot mÀrkligt.
ââPang, bom! Det var som om en pansardörr till mitt hjĂ€rta öppnades och all min instĂ€ngda kĂ€rlek till pappa forsade ut. Jag grĂ€t av lycka och lĂ€ttnad. FrĂ„n den stunden blev jag mycket mera lyhörd, fick en helt annan tillgĂ„ng till min intuition och mina kĂ€nslor.
Av en kollega fick hon boken Psychology of Man’s Possible Evolution av ryssen PD Ouspensky.
ââUtan den boken hade ingenting som sedan hĂ€nde i mitt liv blivit av. Den handlade om mĂ€nniskans dolda, outvecklade, högre medvetande. Om att vi Ă€r sĂ„ mycket mer Ă€n den vi tror oss vara.
Kerstin sökte sig till likasinnade, nyfikna sökare. Alla lika övertygade ateister.
ââVi lĂ€ste, diskuterade och började se sammanhang. Kom fram till att det mĂ„ste finnas en större helhet som vi mĂ€nniskor Ă€r en del av. Vad lĂ€skigt och spĂ€nnande pĂ„ samma gĂ„ng! EfterĂ„t var det ingen i gruppen som kallade sig ateist. SjĂ€lv kĂ€nde jag en tillit till min nya insikt om att det finns en slags högre ordning i tillvaron.
KĂ€nsla av klarsynthet
Kerstin Äterkommer flera gÄnger till denna tillit, som gör att hon oftare lÄter intuitionen bestÀmma istÀllet för intellektet. Hon beskriver det som att hon ibland lyckas fÄ tillgÄng till en större del av sig sjÀlv. En sÄdan kÀnsla av klarsynthet höll nÀstan pÄ att kasta omkull henne en kvÀll i slutet pÄ 70-talet.
ââPoff, som nĂ€r en rullgardin Ă„ker upp sĂ„g jag plötsligt tillstĂ„ndet pĂ„ jorden.
FrĂ„n den sekunden bestĂ€mde sig Kerstin för att bara jobba för att “rĂ€dda vĂ€rlden”. Hur kan jag bidra till en bĂ€ttre vĂ€rld? AnvĂ€nd mig, bad hon och tittade i taket. Strax dĂ€rpĂ„ fick Kerstin en förfrĂ„gan om att förlĂ€gga Bernard Bensons “Fredsboken” i Sverige. NĂ„gra Ă„r senare bildade Kerstin och hennes vĂ€ninnor Föreningen NytĂ€nkarna. Hon har ocksĂ„ grundat PsykosyntesAkademin i Stockholm samt baxat fram en ny djurskyddslag om förbud mot överanvĂ€ndning av antibiotika.
ââJag blev lite övermodig med allt jag ville hinna med och till slut kollapsade jag.
Kerstin slÄr sig ner pÄ sin favoritplats pÄ klipporna bakom det röda trÀhuset. En knottrigt vacker utsikt över öppna havet. HÀr satt hon ocksÄ den gÄngen för att samla nya krafter. Totalt utbrÀnd, lÀngst ner pÄ brunnens botten. Att ha varit dÀr kallar hon för en vÀrdefull upplevelse.
ââTidigare hade jag alltid försökt vara nĂ„gon. En duktig flicka, bra mamma och sĂ„ vidare. Men just dĂ„ var jag absolut ingen. En nolla. Allting var helt avskalat och jag kĂ€nde för första gĂ„ngen en varm kĂ€rlek till mig sjĂ€lv. Sakta men sĂ€kert började jag fungera igen.
Drottningen sa ja
Hösten 1992 bar det av till Lettland för att hitta ett barnhem som Föreningen NytĂ€nkarna kunde stötta. SĂ„ började “LetthjĂ€lpen”. Ă ret dĂ€rpĂ„ frĂ„gade RĂ€dda Barnen i Lettland om Kerstin kunde göra nĂ„got för tonĂ„ringarna frĂ„n barnhemmen som inte har nĂ„gonstans att ta vĂ€gen efter grundskolan.
ââSjĂ€lv hade jag idĂ©n om en yrkesskola. Nu behövde jag en grupp som kunde komplettera mig.
Laila Freiwalds stÀllde upp direkt. KÀnd som svensk justitieminister i sitt gamla hemland kunde hon öppna mÄnga, viktiga dörrar. Drottning Silvia sa ja till att bli beskyddare och en framgÄngsrik entreprenör och en högt uppsatt direktör i nÀringslivet tog plats i styrelsen.
ââDet Ă€r viktigt att involvera nĂ€ringslivet. DĂ€r finns inte bara yrkeskunnande och pengar utan ocksĂ„ vĂ€ldigt mĂ„nga mĂ€nniskor som vill hjĂ€lpa till att göra vĂ€rlden till en bĂ€ttre plats.
Med stöd frÄn SIDA, EU, svenska och lettiska företag och byggarbetare, samt ett antal hÀngivna volontÀrer förvandlades ett nedslitet tuberkulossjukhus till ett modernt internat med plats för 40 elever. Kerstin delade projektansvaret med tvÄ andra kvinnor.
ââJag blev experten pĂ„ att nĂ€tverka och fĂ„ ihop allt vi behövde i form av material och arbetskraft. Allt frĂ„n tapetrullar, el och VVS till garagedörrar – utan att betala en krona.
AnmÀlde sig sjÀlv
Allt gick förstĂ„s inte pĂ„ rĂ€ls. DĂ„ bad hon mot högre makter. “SnĂ€lla rara, visa vad jag ska göra”. Och svaren kom till henne.
Nu har Kerstin lĂ€mnat över ratten pĂ„ Livslust till sina kolleger. Men “rĂ€dda-vĂ€rlden-tĂ€nket” har hon med sig vart hon Ă€n gĂ„r. HĂ€romĂ„ret bröt hon sig in hos en amerikansk diplomat för att rĂ€dda en vanskött hundvalp. NĂ€r hon var klar erkĂ€nde hon direkt och anmĂ€lde bĂ„de sig sjĂ€lv och Ă€garen till polisen.
Tidningarna rapporterade och djurvÀnnerna hörde av sig. Nu planerar Kerstin att inrÀtta ett civilkurage-pris som ska uppmuntra veterinÀrer och annat yrkesfolk att ta strid för djur som far illa.
I övrigt hjÀlper hon till lite hÀr och dÀr. Bland annat kÀmpar hon för en ensamstÄende vitrysk mamma och hennes son som levt gömda i Sverige i Ätta Är. UppehÄllstillstÄndet Àr klart, nu gÀller det att skaffa en bostad ocksÄ.
Vissa dagar kan Kerstin inte göra nÄgot alls. Det Àr bara att vÀnta ut migrÀnen som hugger och sprÀnger bakom pannan. Men Àven det kan hon vÀnda till nÄgot positivt.
ââNĂ€r smĂ€rtan Ă€r som vĂ€rst surrar inte lika mĂ„nga tankar, vilket gör det Ă€r lĂ€ttare att komma in i tillstĂ„nd av klarsynthet. Och det Ă€r hĂ€rligt!
Efterlyser svenska familjer
Den svenska Stiftelsen Livslust ger före detta barnhemsbarn en yrkesutbildning inom sömnad, kök, finsnickeri och mÄleri vid en internatskola i Lettland. För att ungdomarna ska fÄ en inblick i hur en vanlig familj fungerar efterlyser man varje sommar familjer i Sverige som kan ta emot elever frÄn skolan i Lettland. LÀs mer pÄ: http://www.livslust.com/









































