Hittade giftig skorpion i reseväskan

 
Sannolikheten för att få med sig en dödligt giftig skorpion hem från en semesterresa i Mexiko, och att sedan hitta detta spindeldjur under en påse med tvättmedel hemma i lägenheten, är inte stor. Men det var precis det som hände Marie och Frank Nelson i Huskvarna efter deras bröllopsresa!

– Förmodligen är det större chans att vinna en miljon på lotto, säger Frank, som nu kan skratta åt denna smått galna historia, som kunde ha slutat illa, men som fått ett lyckligt slut. Och skorpionen har vi kvar som ett litet minne – den ligger nu i en burk med ättika och kan inte orsaka någon som helst skada.

Marie, 47, och Frank, 48, har alltid haft ett gott öga till varandra, och träffades första gången 1986, då de tillhörde samma ungdomskrets. Men deras vägar skildes åt – de bildade familj på var sitt håll, även om deras respektive förhållanden tog slut.

– Men vi har följt varandra på håll, säger Marie och ger sin Frank en varm blick. Och när Frank tog kontakt med mig via Facebook, bestämde vi oss för att träffas.

Det var i februari 2011, och de kände snart att de ville leva tillsammans. Marie, som då bodde i Skåne, flyttade till Frank i Huskvarna, där hon också fick jobb.

– Vi förlovade oss i hemlighet den 30 juni förra året, men det gillades inte av våra sammanlagt sju barn. Om vi nu avsåg att gifta oss, vilket vi gjorde, ville barnen också vara med… Den 29 oktober i fjol blev vi man och hustru vid ett kyrkbröllop, med alla nära och kära på plats.

Bröllopsresa

Paret planerade för sin bröllopsresa, och valet föll på Mexiko – Frank sökte på internet och hittade paradisön Isla de Holbox, med turkosblått vatten och vita stränder. Dit ville han åka med sin Marie.

– Vi åkte den 17 november, berättar de inlevelsefullt. Det var en lång resa: Först elva timmar i luften, sedan två timmar med buss, och slutligen 30 minuter med båt. Men det var det värt, för vi hamnade i paradiset!

Marie och Frank njöt av den veckolånga semestern och följde också med på en djungelutflykt. En mycket spännande tur, som för alltid etsat sig fast i deras minnen, och det av flera olika anledningar…

– Vi kom till en djungelgrotta med en badsjö, och där satte jag ifrån mig ryggsäcken mot en bergsvägg, minns Frank. Ryggsäcken hade ett fack för en flaska, och det måste ha varit då som skorpionen kröp in i facket. Men det visste jag inte då. Jag hade en läsk där och tog en klunk då och då.

Ryggsäcken följde med till hotellet, där den sedan blev stående. När bröllopsresan gick mot sitt slut, tog Frank sin ryggsäck som handbagage. Men han packade inget i ryggsäcksfickan.

– Vi kom till flygplatsen och gick igenom kontrollen, berättar Marie. Då pep det, och jag är nästan säker på att jag såg ordet “animal” (djur) blinka på skärmen. Men personalen reagerade inte – det enda de tog bort, var en vattenflaska som jag lagt i av misstag. Sedan fick vi fortsätta, och någon ny kontroll gjordes inte.

Frank satte på sig ryggsäcken och paret steg ombord på planet. Under resans gång hämtade han något i ryggsäcken, än så länge ovetande om vilken fripassagerare som flyttat in där. De blev hämtade på Arlanda, och väl hemkomna satte Frank ifrån sig ryggsäcken i köket. De var redo att ta itu med vardagen.

Fick en chock

– Jag skulle tvätta, berättar Marie, och gick in på toaletten, där påsen med tvättmedel står. Jag lyfte på påsen och fick en chock: Där under låg en skorpion, och jag visste inte vad jag skulle göra. Men efter några sekunders betänketid, bestämde jag mig för att dammsuga upp den. Sedan tejpade jag igen alla öppningar på dammsugaren, och ringde Frank, som var på jobbet.

Han kom hem, dammsugaren öppnades, och detta nya “husdjur” lades i en skål. Sedan tillkallades expertis, och det framkom då, att det var en skorpionhane och troligtvis en av de giftigaste sorterna som finns.

– Sticket kan döda barn, svaga och gamla – hade den stuckit mig ute på ön, är jag inte säker på att jag hade klarat mig, säger Frank och skakar på huvudet.

Och Marie blir lika illa till mods, när hon tänker på de utslag hon fick på kroppen strax efter hemkomsten, och där läkarna inte hittade någon förklaring.

– Det var en allergisk reaktion och jag hade varit väldigt nära skorpionen, säger hon. Och Max, vår Jack Russel, reagerade på skorpionen. Max brukar aldrig gå in på toan, eftersom han vet att han då kan bli duschad, men nu var han där flera gånger, och vi kunde inte förstå varför.

 

Nu vet de svaret. Han kände lukten av skorpionen, och Marie och Frank tackar högre makter för att han inte blev stucken. De är också lyckliga för att skorpionen var en hane, och inte en hona, som kunde ha lagt ägg.

– Men när vi hittat skorpionen, gick jag igenom hela lägenheten, säger Marie. Och vi hittar ingen annan förklaring till detta, än att den följt med i Franks ryggsäck. Hade den funnits med i resväskan, hade den ju frusit ihjäl på planet.

Vi är glada att det gick som det gick, men att vi fick med en skorpion hem i packningen, har inte avskräckt oss: Vi åker gärna tillbaka till Mexiko!