— Jo, det händer att jag önskar att jag hade åtta armar, som en bläckfisk, medger trillingmamman Johanna Heaps, här med Marley i knäet. På sängen ligger Aiden (i vitt) och Indiana.
Det är som att komma in i en annan värld när man stiger in i lägenheten hos Johanna Heaps, 36 år, i Norrtälje.
Ett enda rum, dominerat av en stor säng. Köket består av två skåp. Här bor Johanna med tre små barn – på 25 kvadrat.
En unik bostadssituation idag, och ändå välbekant för massor av svenskar födda på 20-, 30- och 40-talen. Och ja, det blev ju i högsta grad folk av dem också…
Det alldeles unika för Johanna är att hennes gudomligt söta 5,5 månaders pojkar; Marley, Indiana och Aiden, är trillingar – Norrtäljes första, för övrigt.
Själv är hon en uppenbart lycklig mamma, språklärare i engelska, franska och italienska till yrket, formad av en internationell bakgrund. Hon har bott i många länder och har en osvensk syn på vikten av komfort och materiella ting.
– Jag är världens lyckligaste människa, säger Johanna. Det är en fantastisk tid i livet som jag upplever just nu och min lilla lägenhet, den bara älskar jag! Den fungerar så bra just för att den är liten! Jag når ju allt jag behöver nästan var jag än befinner mig och behöver aldrig tänka att jag lämnar barnen ensamma om jag går in i ett annat rum – det finns ju bara ett…
Fridfullt snusande
Faktum är att det kaos man väntar sig hemma hos Johanna, det uteblir. Det är uppenbart att hennes pojkar trivs med tillvaron. Visst är det mycket ofta någon som vill ha sällskap, mat eller en ny blöja, men det är också långa perioder av fridfullt snusande och gurglande leenden.
– Dagarna, tiden går så fort, säger Johanna. Det är nästan med sorg som jag upptäcker hur snabbt de lär sig saker. Som när jag plötsligt en dag upptäckte att de själva ville hålla i nappflaskan.
– Fast än så länge har jag fullt upp, det måste jag medge…
| Själv är Johanna fräsch och snygg, och har hunnit bakat en kaka till kaffet mellan morgonbestyren.
Men blir man inte isolerad, ensam med tre små barn? – Minst av allt! Det är hela tiden människor som vill komma på besök, vänner och släktingar hör av sig och mamma bor ju i huset bredvid. Och så är jag ute och går med barnen flera timmar om dagen. De väcker förstås mycket uppmärksamhet så jag pratar hela tiden med människor. – Visst är det här en helt ny och spännande livssituation för mig, men det är bara ännu ett äventyr. Jag har gjort så många uppbrott i mitt liv, upplevt så mycket spännande och anpassat mig till olika länder, städer och livs situationer många gånger. |
 Norrtäljes stoltaste mamma. Johanna med gullklipmparna Indiana , Marley och Aiden. |
Som 35-åring bestämde Johanna att det var dags för ett nytt sorts äventyr, nämligen att få barn. Makterna skulle visa sig vara på hennes sida…
Blev vettskrämd
Hon hade ganska nyligen träffat pojkvännen Kampol i Thailand när det visade sig att hon till sin lycka blev med barn. När hon sedan gick på ultraljudsundersökning fick hon sitt livs överraskning.
– Det är inte bara ett barn, var det första beskedet Johanna fick. Och ja – det är faktiskt inte bara två… utan tre.
– Jag blev vettskrämd, säger hon uppriktigt. Tre barn, hur skulle det gå?
Det visade sig att det gick alldeles utmärkt.
– Jag hade bott länge i Thailand, men när jag fått veta att jag väntade trillingar åkte jag hem till Sverige och tryggheten.
– Jag är som gjord för att få tre barn på en gång, säger hon idag. Jag är lång och stark och graviditeten var helt utan komplikationer, även om magen förstås blev enorm – och gick faktiskt också nästan tiden ut. Barnen föddes med planerat kejsarsnitt efter drygt 35 veckor.
Pojkarna var rekordstora för att vara trillingar. Marley vägde 2,7 kilo och Aiden och Indiana omkring 2 kilo var.
– Fast de kändes ändå väldigt små när vi kom hem med dem efter födseln, säger Johanna. Att amma tre barn är svårt och jag fick sluta och gå över till flaska efter ett tag, men jag är glad att jag hade möjlighet att amma dem den första tiden i alla fall.
– De äter och sover bra – fast inte nödvändigtvis samtidigt och visst önskar jag ibland att jag hade haft åtta armar!
| Barnens pappa, Kampol, var i Sverige under förlossningen och så ytterligare några månader under sommaren, men sedan var han tvungen att åka tillbaka till Thailand.
– Han är surflärare och har högsäsong nu i sitt arbete, säger Johanna. Det är klart att det är en speciell situation att bo på skilda håll, men jag tycker ändå att det fungerar. Hur hade livet som nybliven trillingmamma varit i Thailand? – Det skulle vara bra där också, medger Johanna. Klimatet är underbart, det är sol och sommar, de skulle slippa ha sa mycket kläder! Thailändarna är oerhört barnkära så jag skulle få mycket hjälp vart jag än gick. Det är ju dessutom billigare att leva där, jag skulle kunna ha råd att bo större allteftersom pojkarna växer. |
|
– Men det jag främst tänker på när jag gör jämförelser är att thailändarna är betydligt mindre materialistiska än vad vi i Sverige är. Det är ett enklare liv och det är något som jag har upptäckt passar mig. Thailand är ju buddhistiskt och religionen präglar i hög grad människorna. Buddhismen handlar till stor del om regler om hur vi ska förhålla oss till våra medmänniskor, om omtanke och medkänsla. Meditationen är viktig och även om jag inte är buddhist så har jag ägnat mig mycket åt det.
En underbar stund
Under en lång period bodde Johanna uppe i bergen i norra Thailand.
– En bambuhydda var mitt hem, mitt i djungeln, berättar hon. Jag hade inga moderna bekvämligheter och ägnade en stor del av min tid åt just meditation. Jag har lärt mig så oerhört mycket av livet i Thailand!
– Samtidigt finns det så mycket i Sverige som jag uppskattar och jag har blivit bemött med så mycket vänlighet och hjälpsamhet! Och så får jag 20 timmars avlastning i veckan med barnen, det är jag väldigt glad över.
Vad gör du under den tiden?
– Jag går till badhuset och simmar och bastar ett par gånger i veckan, jag ringer och gör ärenden, det finns alltid något att göra, säger Johanna. Det är jätteskönt, men jag känner aldrig press när jag är ensam med barnen. Det är full fart det mesta av tiden, men rätt som det är sover alla samtidigt och då hoppar jag in i duschen eller fixar lite hemma.
– Jag stiger upp vid fyra. Då är det dags för mat och sedan en sovstund igen. När barnen vaknar till igen klär vi på oss och det är nog det mysigaste på hela dagen, när de ligger där bland duntäckena i sängen och är mätta och utsövda och trivs med livet. Det är en underbar stund!
– En flytt till Thailand? Ja, det blir det kanske – men jag kan inte säga när. Jag lever ett lyckligt liv, men ett liv för dagen. Tro mig, det gör man när man får tre barn på en gång!
