– Sedan barnen föddes har familjens julfirande blivit lite viktigare än förut, säger trebarnspappan Gustaf Hammarsten.
Det vilar något hyggligt och lite troskyldigt över hans utseende. Kanske är det de blå ögonen, den rödblonda kalufsen och den långa och lite slängiga kroppen.
Det där alldagliga har gått hem hos den svenska publiken, som lärt känna Gustaf Hammarsten, 44, genom succéer som “Tillsammans”, “Våra vänners liv” och “Skenbart”. Men också i Hollywood, där han senast hade en bärande roll i jätteproduktionen “Brüno”.
Men nu får vi möta en annan sida av Gustaf Hammarsten – som fingerfärdig mästertjuv i årets adventskalender i SVT.
Kan du beskriva Kurre?
– Kurre, ja… Han tillhör en tjuvliga och är egentligen en väldigt skicklig ficktjuv. Men när han får ett barn på halsen, så förstår han vad samvete är.
I somras berättade du i radion att du själv var ganska busig som barn.
– Ja, och det höll faktiskt i sig ganska långt upp i åldrarna. Jag ställde till med saker var och varannan vecka. Ju äldre jag blev, desto värre saker hände – som när jag satte fyr på ett träd och höll på att bränna ner skolan. I tonåren kom jag till ett vägskäl, där jag förstod att det var läge att ta mig i kragen. Och när jag började med skådespeleri hittade jag en kanal där jag fick utlopp för den där energin.
När bröt du senast mot lagen i vuxen ålder?
– Haha, det kommer jag inte ihåg. Men jag kan respektera civil olydnad, när det handlar om moral och samvete. Till exempel att härbärgera flyktingar som kommit till vårt land för att få hjälp – då måste man lyssna till sin egen moral även om det kanske inte råkar vara rätt enligt paragraferna. Det är inte samma sak som att gå mot röd gubbe eller att sno en kaka i styrelserummet.
Du har beskrivit dig själv som “en rödblond blekfis” och i dina roller fram-står du ofta som snäll, på gränsen till mesig. Varför får du får sådana rollkaraktärer?
– Jag har nog en varm utstrålning som kommer till sin rätt i den typen av filmroller. Men inom teatern har jag ofta fått spela den gapande och högljudda rebellen. Jag känner mig hemma i båda typerna.
Snart är det premiär för årets julkalender. Brukar ni titta på julkalendern därhemma?
– Nja, vi vuxna brukar väl kanske inte följa den, men barnen tittar gärna. Men i år blir det verkligen en familjeangelägenhet. Inte bara för att jag är med, utan för att mina döttrar Edit och Ella också har små roller. Så då får vi titta tillsammans.
Hur viktigt är julfirandet i din familj?
– Det pendlar, i mån av tid. Men visst blir det lite mer sedan barnen kom. Ofta tänker vi att i år ska vi verkligen fira jul ordentligt. Sedan skjuter vi på det, och så blir det ändå helt hysteriskt dagen före julafton.
