Nellie ger sin räddare Carolina en bamsekram. Utan grannens rådiga ingripande vet ingen hur den våldsamma branden kunnat sluta
När Nellie öppnar porten till gården och får syn på grannen Carolina Sandell springer hon snabbt fram och ger henne en stor och lång kram. Egentligen känner de inte varandra, men Nellie vet att det var Carolina som “hjälpte henne att komma ut”.
Ut ur lägenheten, som på några minuter förvandlats till ett brinnande inferno. Ut till mamma och lillebror, som stod lamslagna på gården och tittade upp mot det rökfyllda barnkammarfönstret.
| Vi träffas en knapp vecka efter den våldsamma eldsvådan. På gården till hyreshuset i centrala Landskrona kan man fortfarande förnimma en svag doft av brandrök i luften, som en påminnelse om den ödesdigra morgonen. Jessica Nordgren Lejonqvist och Dennis Willy-Andersen pekar upp mot fönsterraden på andra våningen. Där innanför ligger lägenheten som för bara en vecka sedan var en ljus, vacker och nyrenoverad fyra. De hade just flyttat in tillsammans med barnen Nellie, fem år, och Nilo, tre år. |
 På en kort stund hade den ljusa och fina lägenheten förvandlats till en förkolnad ruin. Jessica Nordgren Lejonqvist visar Nilos sovrum, där branden troligen startade. |
Tjock rök
En vanlig torsdagsmorgon i augusti begav sig Dennis till jobbet, medan Jessica låg kvar i sängen. Klockan var strax före sju när Nilo kom intassande, som vanligt, för att krypa ner intill mamma.
Jessica gav honom en kram och slumrade om. Men Nilo kunde inte komma till ro. Han bad om ett glas vatten. Därefter sa han att det luktade “örkligt” i hallen.
– Då vaknade jag till och gnuggade mig i ögonen. Ändå var allt suddigt. När jag tittade ut i hallen insåg jag att den var fylld av tjock rök. Jag flög upp ur sängen och öppnade dörren till Nilos rum och såg att hela rummet stod i lågor.
Jessica stängde snabbt dörren och tog sikte på rummet längst bort i lägenheten, där dottern Nellie fortfarande låg och sov. Men hettan och den tjocka röken var som en vägg, omöjlig att tränga igenom.
Jessica kastade sig i stället på ytterdörren.
– Till en början fick jag inte upp låset – vi var ju nyinflyttade och i paniken visste jag inte vilket håll jag skulle vrida. Men så åkte den upp och jag fick ut Nilo i trapphuset.
Jessica rusade in igen och gjorde flera försök att nå fram till Nellies rum, utan att lyckas.
– Jag drog efter andan men fick ingen luft i lungorna, utan bara en massa torr rök. Då insåg jag att jag inte skulle få ut henne det hållet. Jag tog Nilo och rusade nerför trapporna och ut på gården. Så ställde jag mig nedanför Nellies sovrumsfönster och skrek hennes namn.
Först svarade Nellie inte men efter en liten stund hörde Jessica en svag röst inifrån som ropade på hjälp. Och så såg hon Nellies ansikte dyka upp innanför fönsterrutan.
– Jag hade ingen aning om hur jag skulle få ut henne. Jag ropade till henne att öppna fönstret. Nellie försökte, men lyckades inte. “Jag kan inte mamma! Hjälp mig!” skrek hon.
Såg dramatiken
Paniken tog ett fastare grepp och Jessica ropade till Nellie att slå sönder fönstret. Nellie bankade på rutorna med sina knutna händer men de gick inte att rubba. “Jag vill inte vara här mer!” ropade hon förtvivlat.
– Då blev jag helt handlingsförlamad, och skrek rakt ut. Jag ville bara att någon skulle komma och hjälpa mig.
Det var i detta ögonblick som grannen Carolina Sandell kom springandes över gården. Hon hade sett dramatiken genom köksfönstret.
– Jag hade just vaknat och tittat ut. Först lade jag bara märke till röken i ett av fönstren, och trodde att någon lagade en ambitiös frukost. Men när jag sedan såg Jessica och Nilo kom springande ut ur huset och ropade upp mot fönstret… då bara rusade jag ner.
Carolina slet åt sig en plaststol i farten som hon ställde nedanför fönstret, men hon förstod snabbt att den inte räckte. Då började hon klättra uppför det smala stupröret mot fönstret där Nellie befann sig.
När hon kom upp började hon dra och slita för att få upp fönstret.
– Det ena fönstret fick vi bara upp en liten bit, eftersom det var haspat med en säkerhetsspärr innanför. Men så sa jag till Nellie att försöka med det andra fönstret, och hon lyckades!
Fönstret gick upp och Nellie kravlade ut över fönsterbrädet och upp i Carolinas famn. Med ena armen runt Nellie, och den andra runt stupröret, hasade Carolina ner en bit. Men så tappade hon greppet om stupröret och föll tillsammans med Nellie de sista två meterna ner mot marken. Carolina fick ett par skrapsår på armar och knän, Nellie skrapade i ryggen. Men de små blessyrerna ter sig oviktiga i jämförelse med den katastrof som kunnat ske.
Oändlig tur
Mamma Jessica, som var omtumlad efter att ha andats in brandrök, sjönk ner på en trappa med Nellie i famnen, medan gården fylldes med brandmän, poliser och ambulanser. Efter en stund fick Jessica följa med ambulansen till sjukhuset, där hon fick behandling för sina rökskador.
| Det är med blandade känslor Jessica berättar om den dramatiska händelsen. Hon är medveten om att familj och grannar hade oändlig tur som klarade sig helskinnade. – Ja, för tänk om…. Om inte Nilo hade vaknat och kommit upp till mig. Eller om det inte funnits ett stuprör nära fönstret där Nellie stod. Eller om Carolina inte kommit… Samtidigt vet hon att familjen behöver tid och stöd att bearbeta det som hände. De i har visserligen fått en ny lägenhet samma hus, men Nellie och Nilo pratar ofta om de leksaker de förlorat i branden. Själv har Jessica kvar de fruktansvärda |
Jessica Nordgren Lejonqvist och dottern Nellie är ännu tagna av den dramatiska händelsen. |
minnesbilderna på näthinnan.
– När jag blundar kan jag fortfarande se Nellie stå där i fönstret, och jag kan höra hennes skrik i öronen.
|
Dennis och barnen stannar kvar nere på gården medan vi följer med Jessica upp till den utbrända lägenheten. En tung och kväljande röklukt slår emot oss när vi kommer innanför dörren. Jessica visar oss runt bland förkolnat bråte, sotiga klädhögar och sorgliga tapetremsor som hänger längs väggarna. I Nilos rum står ett kolsvart järnskelett kvar av vad som en gång var en fin barnsäng. Ännu vet ingen hur branden startade. Kanske var det en nattlampa som tog fyr, kanske något annat. Jessica ser sig omkring och skakar på huvudet. |
 Jessica hittar ett par bebisfoton innanför förkolnade ramar. Annars finns inte mycket kvar av familjens ägodelar efter den våldsamma eldsvådan. |
Dennis Willy-Andersen och Jessica Nordgren Lejonqvist, med barnen Nilo och Nellie, kramar om grannen Carolina Sandell. Utan hennes snabba ingripande hade branden kunnat få betydligt värre följder.
