Doktorn sa magkatarr - men det var en bebis i magen!
Erica tycker att Amelia är det bästa som hänt henne. Men dottern kom till världen helt oväntat!

Om hon hade anat vad som väntade hade hon nog tagit det lugnare. Inte stressat på nya jobbet, inte ställt upp med servering vid gammalfarmors begravning och inte gett sig ut på ridturen direkt efteråt.

– Jag mådde uselt, men hoppades att det skulle gå över om jag fick koppla av på hästryggen, berättar Erica Gustafsson i Götene.

Den blev det ingen avkoppling. Tvärtom!

Efter ritten fick den då 24-åriga Erica allt ondare i ryggen och ännu mer kramp i magen. Framåt natten började hon dessutom blöda från underlivet.

– Då ringde jag mina föräldrar som blev jätterädda och larmade ambulans, minns Erica. När ambulansen kom sa räddningspersonalen åt mamma att åka efter i sin bil till sjukhusakuten.

Men med i ambulansen fanns en kvinnlig sjukvårdare. Hon förstod efter ett tag att destination akuten var fel och ropade högt: “Sätt på blåljuset, vi måste till förlossningen!”

– Sedan gick det jättefort och allt blev ett virrvarr, berättar Erica. Jag försökte protestera och sa att sjukvårdaren hade fel. Likadant var det på förlossningen, jag försökte förklara att jag måste vara sammanblandad med en annan patient.

– Men barnmorskan svarade “Håll tyst och krysta” och så fick jag en snabbgenomgång hur jag skulle andas.

40 minuter senare tittade ett helt förtjusande litet flickebarn – Amelia Tyra Sofi – ut ur mammas mage. En välskapt baby på 2 800 gram. Det var den 16 februari 2002.

En chockad mormor fick en stund senare besöka en minst lika uppskärrad nybliven mamma och ett helt oanat barnbarn.

– Det är klart, jag var totalt omtumlad, konstaterar Erica idag. Andra föräldrar har i alla fall närmare nio månader att förbereda sig. Jag fick inte ens en timme!

Stort stöd
Fortfarande kan Erica känna sig besviken över att ingen inom vården, till exempel en psykolog, försökte hjälpa henne att bearbeta den oväntade förlossningen.

– Tack och lov har jag ett nätverk av nära och kära som ställde upp på alla upptänkliga sätt. Mamma tog “pappaledigt” och hjälpte mig den första tiden, kompisar samlade ihop kläder och babytillbehör och dessutom ställde någon upp med en begagnad barnvagn.

– Jag hade tur, men andra som helt oväntat får en baby och kanske inte har släkt och vänner omkring sig? Sjukvården borde ha en plan för att ta hand om sådana fall!

Men hur kunde Erica vara gravid i nio månader utan att själv ana det minsta?

– Det var inte alls särskilt konstigt, säger hon. Visst, sommaren innan Amelia kom till världen mådde jag illa och var fruktansvärt trött. Men jag hade precis börjat ett nytt vikariejobb och försökte skärpa mig. Så jag rusade hem och sov så fort jag var ledig. Hade jag en fridag ägnade jag den åt att rida. Jag höll lektioner som instruktör och hjälpte vänner med deras hästar.

Till slut gick Erica ändå till vårdcentralen för att kolla varför hon var så trött och hängig.

– ”Magkatarr”, sa doktorn. När jag kom tillbaka nästa gång sa hon att det var vanligt med orolig mage. Så jag trodde att jag hade stressat för mycket och att sommarvärmen tog för hårt på mig.

För att vara på säkra sidan gjorde Erica även graviditetstest, inte bara en utan två gånger. Båda var negativa. Nej, det var ingen baby på gång.

– Just då tyckte jag att det var bra, minns hon. Förhållandet till min dåvarande sambo var slut och jag var så ung att jag inte hade börjat tänka på det där med att bli mamma.

Under hela den här tiden hade Erica mens som vanligt. Desssutom åt hon mini-piller.

– Så jag levde på som vanligt. Visst, jag gick upp ett par kilo i vikt, men jag är normalt ganska storväxt och brukar pendla i vikt. Dessutom, efteråt berättade barnmorskan att babyn låg så högt upp under revbenen att hon inte märktes.

Det hade ändå funnits några små tecken på att Erica var gravid.

– Bland annat kände jag olust inför att dricka sprit. Så när det var fest erbjöd jag mig att köra kompisar.

En lillebror
Numera är Erica och nya sambon Nicklas även föräldrar till en liten kille, Hugo, 3 år.

– Det var sak samma när jag väntade honom. Även då hade jag mens de första månaderna, men när de slutade gick jag och tog ett gravtest och det var positivt.

– Hugo var inte heller planerad, men jag och Nicklas ville gärna ha fler barn än Amelia.

Som tur är är Erica en handfast och jordnära tjej, som klarat av sin oanade föräldraroll.

– Enligt vad jag har hört är det en eller två kvinnor varje år som föder barn utan att ana att de varit gravida. Kanske har vi en unik hormonuppsättning som gör att inte tester och p-piller fungerar?

Idag njuter hon till fullo av sina båda barn.

– Och det är väldigt roligt att Amelia har ärvt mitt stora ridintresse – kanske för att hon nära nog är född på hästryggen. Jag var ju ute och red bara några timmar innan hon föddes.

Erica har haft häst sedan hon var 7 år. För henne var det sedan naturligt att skaffa utbildning för att bli egen företagare i hästbranschen.

– Nu driver jag ridskola på en gård som heter Bölaholm. Det handlar om att få vanliga människor att må bra. En form av mindfulness för elever som vill lära sig rida och få ett nytt sätt att koppla av. En hel del av mina elever har ett funktionshinder, andra vill pröva något nytt efter att till exempel gått in i väggen.

– Att rida påverkar hela kroppen. Efter ett tag lär man sig varva ner och må gott. Dessutom ger det en fantastisk frihetskänsla.

I mammas fotspår

Erica har ett ovärderligt stöd från sina föräldrar.

– De är själva hästmänniskor och hjälper mig med allt från mockning till stängsling. Just nu har vi sju hästar i stallet.

Även Amelia, som nu har hunnit bli 9 år, stormtrivs bland alla djuren i stallet. Där finns förutom mammas hästar egna ponnyn Mulle, hunden Balo och kaninen Grånos.

– När jag blir stor ska också jag jobba med hästar, säger Amelia glatt. Kanske kan jag ta över mammas företag.

– Eller också ska jag jobba hos mormor. Hon är tandsköterska. Jag har varit med henne på jobbet. Så blir jag inte ridlärare kanske jag blir tandläkare…

Doktorn sa magkatarr - men det var en bebis i magen!
Amelia, 9 år, är nära nog född på hästryggen. Mamma Erica red bara ett par timmar före den oanade förlossningen. Kanske är det därför Amelia delar mammas passion för hästar.