Familjen med hustrun Lotta och sonen Charlie håller uppe humöret på Marcus, även när han ibland har tyngre stunder.
Marcus Idoffsson, 32, tar plats bakom pianot och börjar spela medan hustrun Lotta, 38, sluter upp i kärleksduetten “Vad gör vi nu med alla våra drömmar”. Deras son Charlie, fem år, hänger på med sin gitarr.
Det är en text som handlar om just kärlek och drömmar – och vad som händer när inte allt blir som man har tänkt och planerat. När de sjunger låten så blir den väldigt trovärdig eftersom den berör just deras familj.
– Efter att jag fått veta att jag måste leva med en obotlig tumör så vill jag ta vara på varje stund och njuta tillsammans med familjen, säger Marcus som för två år sedan fick veta att han har cancerformen oligodendrogliom som sitter i hjärnan.
– Cancerformen drabbar främst människor över 60 år och då sker försämringen ganska snabbt. Jag fick den när jag skulle fylla 30 och tack vare att jag är så ung så bromsades den upp och hålls i schack. Det kommer hela tiden nya mediciner och jag är förhoppningsfull om att det med tiden kommer något som hjälper mig, säger Marcus när vi träffar honom och familjen i deras ljusa, vackra villa i Åhus.
Kärleken viktigast
Utöver ärret över hjässan märks just nu inget av sjukdomen. Marcus arbetar och fungerar som innan, nästan i alla fall.
– Jag har inte samma ork som tidigare, jag tål inte lika mycket stress och minnet är inte alltid det bästa. Men tack vare att Lotta skapar struktur i vardagen så går det ganska bra, berättar Marcus och kramar om sin hustru.
De träffades för 13 år sedan, gifte sig för sju år sedan och deras kärleksband har alltid varit starka.
– Kärleken är det som får mig att må bra och är det som ger mig energi i vardagen, säger Marcus, kapellmästare i Berth Idoffs som startades av hans far Berth Idoff Johansson redan 1955 . För elva år sedan tog Marcus över orkestern.
Både Marcus och Lotta arbetar deltid som musiklärare vid sidan om att turnera med Berth Idoffs orkester där Lotta är vokalist. Efter det som hänt Marcus har de dragit ned en aning på tempot.
– Men det blir ändå ett 60-tal spelningar i år, berättar Marcus medan sonen Charlie klappar honom på den del av hjässan som är kal efter strålbehandlingen.
– Pappa har inget hår, men han är fin ändå, säger Charlie.
Sedan tar han sin fotboll, springer ut på gräsmattan och vill att mamma och pappa ska vara med och lira boll. Det vill de och alla tre spelar fotboll av hjärtans lust.
Efter en stund är det dags för fika och Lotta bjuder på hembakad banankaka. Marcus börjar berätta om det som hände för två år sedan.
Svår smärta
Tanken var att 2009 skulle bli året som förändrade hans liv på ett helt annat sätt. Han tog då beslutet att förminska magsäcken på en privatklinik i Göteborg, en så kallad gastric bypass.
– Jag vägde tidigare 176 kilo och orkade inte ens ligga på knä och leka med min son. Det var flera som tidigare gett mig rådet och till slut kändes det som operationen vad enda utvägen.
Kilona rasade och snart hade nästan halva Marcus försvunnit, han väger i dag ungefär 92 kilo. Några månader senare gav sig orkestern ut på sin sommarturné. Utöver att Marcus kände sig lättare och piggare så var det också fullt drag på dansbanorna.
|
Efter att ha gjort en del spelningar i norra Sverige så var de lediga några dagar. Det var torsdag kväll, Marcus och Lotta hade bjudit i en del vänner på grillfest i trädgården. De åt och drack och hade trevligt tillsammans när Marcus plötsligt kände en fruktansvärd smärta i nacken. Han bad en kompis massera honom, men värken släppte inte och den natten blev det inte många timmars sömn. |
En musikalisk familj. Lotta och Marcus sjunger ofta duett ihop och Charlie visar redan som femåring att han har taktkänsla.
|
– Jag hade ingen bra förklaring till huvudvärken, möjligtvis kunde det ha att göra med att vi jobbat hårt den senaste tiden och att det var ett utslag av stress.
Nästa dag lämnade de Charlie hos hans farföräldrar och åkte in till vårdcentralen. Doktorn hittade inget och föreslog att de skulle åka vidare till huvudröntgen på lasarettet i Kristianstad, för att vara på den säkra sidan.
Tungt besked
Efter röntgen åkte han ned på akuten i väntan på ett svar. Två läkare kom in och berättade att de hade hittat förändringar på frontloben, ett svar som inte sa Marcus någonting.
– Prata så att jag förstår, bad han.
Förtydligandet blev en kalldusch: “Allt tyder på att du har en hjärntumör!” Det blev knäpptyst för någon sekund.
– Det var som om de hade släppt en bomb i rummet! Det enda jag såg framför mig var död! Och att alla mina hjärnfunktioner skulle brytas ned på vägen dit.
Lotta blev lika chockad och ledsen.
– Ordet hjärntumör var det absolut sista jag ville höra, säger hon.
– Det första jag tänkte på var min familj. Charlie skulle tvingas växa upp utan sin pappa och Lotta skulle bli lämnad ensam, säger Marcus.
Han fick stanna kvar på sjukhuset. Lotta åkte hem till hans föräldrar och berättade, och bad dem att ta hand om Charlie över natten så att hon kunde tillbringa kvällen med Marcus. De pratade mycket den kvällen och även om stämningen var nedslagen så repade de mod till nästa dag.
– Jag fick permission under dagen och vi var ute tillsammans med mina föräldrar och åt middag. Även om beskedet var tungt så ville jag inte gräva ned mig utan i stället försöka hitta glädjeämnen, berättar Marcus.
Resten av sommarturnén fick ställas in och en vecka senare skulle Marcus opereras i Lund. Lotta var där, liksom hans föräldrar och bröder. Marcus skämtade med läkarna och gjorde sitt bästa för att hålla humöret uppe på sina närmaste.
Det blev en nervös väntan, men beskedet från läkarna var att de hade gått bra och inga delar i hjärnan som styr funktionerna i övriga kroppen hade tagit skada. Tumören de tog ut var fyra gånger fem centimeter.
Livsglädje
Efter fyra veckors vila och en semesterresa till Mallorca, där familjen fick rå om varandra, så var det dags för fyra veckors strålbehandling, sedan två veckors uppehåll och därefter cellgiftsbehandling.
Där hade de trott och hoppats att allt skulle vara bra igen. Men beskedet var att cancern inte gick att bota, det enda läkarna kunde göra var att hålla den i schack. Förr eller senare skulle den börja växa igen.
– Det var som att få en ny kniv i hjärtat, säger Marcus och Lotta nickar instämmande.
– Hur förhåller man sig till livet när man på förhand vet att det har en begränsning? Vad skulle hända med oss som familj?
När värsta chocken lagt sig hade Marcus bestämt sig för att sjukdomen inte var någonting som skulle ta bort livsglädjen.
– Vi bestämde att vi skulle leva ett helt normalt liv, men att vi skulle ta vara på varje dag och varje stund och verkligen våga njuta. De spontana infallen skulle få större utrymme. Vi hade varandra och vår kärlek. Den skulle även övervinna det som väntade oss i framtiden.
Kärleken mellan Lotta och Marcus har alltid varit stark. Det är Lotta och sonen Charlie som gör att Marcus känner livsglädje trots den hotande sjukdomen.
En sak återstod. Hur skulle de göra med sin orkester?
– Musiken har varit mitt liv sedan jag var liten grabb och utan den skulle jag inte kunna leva alls. Vi bestämde oss nästan omgående för att släppa en ny skiva. Och inte vilken skiva som helst, vi skulle göra den bästa vi någonsin gjort, med det bästa låtmaterialet och med det bästa arrangemanget!
Deras speciella livssituation kom att sätta sin prägel på skivan “Lätt för mig”. Texten till låtarna “Vad gör vi nu med alla våra drömmar” och “Vår kärlek övervinner allt” har en stark koppling till deras liv.
Hustruns stöd
Orkesterns riktiga comeback var i Bingolotto under våren och känslan när Marcus och Lotta sjöng duett var speciell.
– Vi tänkte på oss själva och våra drömmar. Det som hände Marcus har lärt oss att leva i nuet och inte skjuta upp saker till morgondagen, berättar Lotta.
Samtidigt undkommer de inte vardagsproblematiken som råder i alla familjer. De kan bråka som alla andra, och Lotta menar att det måste finnas utrymme för de känslorna för att det ska fungera.
– Det jobbiga för mig är att jag glömmer saker lätt och när Lotta då säger att det där sa jag i går, så blir det en jobbig påminnelse för mig som kan göra mig väldigt irriterad, säger Marcus och berömmer samtidigt Lotta för hennes förmåga att organisera saker för att undvika stressmoment. Hon har också förståelse för att sjukdomen gör att jag ibland har mindre bra dagar, säger han och lägger armen ömt om sin fru och citerar en av låttitlarna på nya skivan.
– Vår kärlek övervinner allt…
