Hur skulle jag förklara för min dotter att hennes pappa drack?

För Jenny är det viktigaste att barnen som lever i familjer där de finns missbruakrproblem inte bara glöms upp.

Jenny Backryd lever ett innehållsrikt och gott liv i Jönköping med tre dött-rar, man och ett eget företag, där hon får utlopp för sin kreativitet.

– Hela min barndom var dessutom ett äventyr. Pappa var militär inom flygvapnet med uppdrag på olika håll i världen. Vi flyttade med och bodde i olika städer här i Sverige, men också i USA och Chile.

Som ung drömde Jenny om att bli popstjärna och gick en treårig utbildning till musikalartist på balettakademien i Göteborg. Men framtidsdrömmarna fick stå i träda under några år; betydligt mörkare och svårare år…

– Jag mötte den man som är pappa till min äldsta dotter. Men han var alkoholist och när vår flicka var fyra år gick vi skilda vägar.

Det har gått nästan tio år sedan dess. Men Jenny minns hur mödosam tiden efteråt blev.

– Som vuxen hade jag i och för sig egen styrka och möjlighet att bearbeta det som hänt. Men hur skulle jag göra för att hjälpa min dotter att förstå och bearbeta det som hänt?

Fick rätt redskap
Jenny letade efter stöd.
– Det finns hjälp inom till exempel Anonyma Alkoholisters anhörigorgani-sationer – men då gäller det äldre barn. För yngre barn finns inget och jag famlade i mörker. Hur skulle jag bete mig för att inte kanske göra allt än värre?

Nu hade Jenny tur. Av ren slump kom hon i kontakt med Christina P von Gerber, psykolog och forskare.

– Genom henne fick jag rätt redskap. Det viktiga var att få min flicka att förstå att det som hänt absolut inte var hennes fel eller hennes ansvar och samtidigt förklara det utan att blanda in mina egna känslor kring hennes pappa.

Nu är Jennys förstfödda tonåring och Jenny tycker att de har ett väldigt fint förhållande.
Jennys erfarenheter landade till slut i en barnbok – hon skrev en bok till hjälp för andra föräldrar och barn som kommit nära någon med ett missbruk!

Få igång samtal
Hon fick hjälp av en väninna, Hanna Norman, som stöttat, peppat och även hjälpt till att skriva och omformulera vissa delar i boken, och en illustratör, Minna Ridderstolpe. Psykologen som gav Jenny hjälp den gång hon hade det svårt har också varit till hjälp och granskat boken.

Så föddes barnboken om alkoholmissbruk och livet, “Lämnad först, hämtad sist men älskad mest”.

– Den handlar om femåriga Sara som bor ensam med sin mamma och är på förskola, ibland långa dagar. Utgångspunkten är att läsa vad Sara upplever under dagen och sedan tala vidare kring detta och försöka få igång ett samtal med barnet.

Bokens Sara berättar inte bara om att hon saknar sin pappa – och får en kall klump i magen när hon gör det – utan också om hur hon leker med sin bästis, bråkar med en annan kompis och blir ledsen när hon ser hur andra barn blir hämtade av sina pappor.

– Tanken är att man efter hand också ska kunna prata lite mer naturligt om det här med missbruk.

Flera sätt
Men Jenny betonar att boken kan säkert bli till bra hjälp för många, men självklart inte för alla.

– Det finns alltid flera sätt att angripa problem och jag sitter ju inte inne med någon patentlösning. Men jag tror ändå att detta att just prata om känslor kan vara ett sätt att komma vidare.

 
Numera lever Jenny ett harmoniskt liv med sin äldsta dotter, en ny man och två yngre döttrar.

– Dessutom har jag ett jätteroligt arbete med marknadsföring och kommunikation. På sätt och vis en utveckling av det jag en gång drömde om – att bli artist. För oavsett om du står på scen som artist eller om du skriver en text till en annons eller håller en företagspresentation, så handlar det om att du skall förmedla ett budskap trovärdigt. Ock så föreläser jag också, det är jättekul.

Boken om de glömda barnen, som lever i en missbruksmiljö, har Jenny skrivit vid sidan om sitt jobb och all behållning av försäljningen går till Bris (Barnens rätt i samhället).