Det lilla “sommarnöjet”, målat i rött och vitt, guppar behagfullt med betagande utsikt över land och sjö. Sedan ett halvt sekel tillbaka har Anita Perkhed, 67 år, i Ulricehamn drömt om en alldeles egen husbåt.
– Som 16-åring arbetade jag som au pair hos svenske konsuln i Holland och då hann jag även bo på en husbåt i en av kanalerna under två veckor. Sedan dess har jag önskat mig en egen, säger hon.
Det tog tid, men för några år sedan hittade Anita en annons om en husbåt till salu.
– Den var inte i speciellt bra skick, men jag lyckades pruta på priset och sedan har jag rivit och rustat bit för bit. Båten har bland mycket annat fått helt ny aluminiumbotten på ett varv. Men det mesta av renoveringen, både utom- och inombords, har Anita gjort på egen hand.
– Det jag inte kunde innan har jag fått lära mig nu och det har varit jättekul.
Rena lyxen
Nu ståtar den helt fräscha båten, som bär namnet “Åsundens pärla”, vid egen brygga mitt i Ulricehamn och Anita har fått sin efterlängtade bostad. Men är det inte lite trångt i “en etta med veranda”?
– Som barn bodde jag med fyra syskon och föräldrar i en tvårummare i Borås, så min husbåt är rena lyxboendet i jämförelse med det.
– Visserligen har jag inte wc och dusch ombord. Men alldeles här invid finns en offentlig toa och dessutom kallbadhuset. Så jag klarar mig fint. Anita hävdar att hon har haft stor nytta av sin uppväxt.
|
– Man lär sig mycket i en stor familj. Som sjuåring tvättade jag mina egna kläder och ett par år senare började jag jobba som tidningsutbärare för att få pengar till ridlektioner, för jag har alltid älskat hästar. När skolåren var över började Anita arbeta på Algots syfabrik innan hon reste till Amsterdam. Åter i Sverige blev det Algots på nytt. Så mötte hon kärleken, gifte sig, fick barn och startade eget företag tillsammans med maken.
– Men efter några år sprack vårt äktenskap och då satsade jag mina sista sparpengar på en egen gård istället. |
– Det jag inte kunde innan har jag fått lära mig nu och det har varit jättekul, säger Anita om renoveringen av båten.
|
Jag har alltid drömt om att få bo på landet och nu började jag föda upp grisar, innan jag så småningom gick över till hästar. Som mest hade jag 13 avelsston som fick 30 föl. Mitt i alltsammans mötte Anita sitt livs stora kärlek, Göran
– Vi hade ett helt underbart förhållande och vid sidan av allt annat så startade vi gurkodling. Allt var frid och fröjd fram tills Göran blev sjuk och alltmera orkeslös. I och med det sålde vi företaget och jag började arbeta inom vården istället.
– För åtta år sedan dog Göran. Det var en verklig jobbig tid som följde.
Blev en tröst
Bit för bit har Anita arbetat sig ur sorgen, inte minst genom omsorgen om sin nu 92-åriga mamma. Och så har jobbet med båten blivit till tröst. Numera är Anita pensionär och kan njuta fullt ut av att bo hela sommaren på sjön Åsunden. Men hon tänker inte göra några längre utflykter till sjöss.
– Nej, det räcker att ligga här vid bryggan och guppa. Ta fram metspöet och pröva fiskelyckan en stund, bara sitta och njuta i solstolen på bryggan eller ta emot goda vänner på middag ombord.
Husbåten har både rum och “vernada”. –Rena lyxboendet, tycker Anta.
– För mig är det livskvalitet.
Nu ska ingen tro att Anita slutat drömma om nya projekt.
– Jag har rest en hel del under årens lopp, nu vill jag resa till Asien för att få lära mig mera om indisk läkekonst. Men det blir nog en vinterresa. För somrarna är redan uppbokade vid bryggan i Ulricehamn.
