Som 2-åring fick jag flyga ensam till mina nya föräldrar

Vid tolvslaget kan Lisette Pagler koppla av, då är premiären av Romeo & Julia avklarad.

Privat kan hon vara lite blyg och disträ, men på scenen blir hon en helt annan person. Vi talar om Lisette Pagler som vann den SVT-sända tävlingen Jakten på Julia förra våren där vinsten var huvudrollen i musikalen Romeo & Julia.

– Det är som om det öppnas en helt ny värld för mig, när jag står på scen. Och jag älskar de känslorna på gott och ont, säger Lisette som blir allt annat än blyg när hon agerar.

I år firar du nyårsafton på scenen i huvudrollen som Julia. Hur känns det?
– Jag har aldrig någonsin varit med om en premiär på nyårsafton och jag tror att det kan skapa en speciell laddning i luften. Att få avsluta året och påbörja det nya året med en helt ny föreställning känns stort. Nyårsskålen kommer nog att innehålla både lättnad och lycka för mig.

Hur firade du nyår förra året?
– Förra året var jag tillsammans med mina föräldrar hemma i Blekinge. Jag var lite förkyld så det blev en lugn nyårsafton. Jag gillar att firande skiftar år från år, men oftast är jag med mina vänner.

Brukar du avge något nyårslöfte?
– Nej, oftast hoppar jag över det. På nyårsafton reflekterar jag mer över vad som hänt under det gångna året men också vad jag förväntar mig av det nya året.

Kunde du drömma om två huvudroller under 2010?
– Nej, det fanns inte med i min vildaste fantasi. Förra nyårsaftonen lovade jag mig själv att detta år skulle jag jobba mycket och satsa hårt. Jag sökte till ensemblen för musikalen, men sedan hörde jag att tv sökte en Julia. För mig var det helt nytt och jag tyckte att det var läskigt med tv, men en kompis till mig tyckte att vi skulle pröva. Och när det var dags för uttagning undrade jag varför jag utsatte mig för det här. Men jag fick tävla vidare och till slut var jag med i finalen, så långt hade jag inte räknat med att komma.

– Det är svårt med tv och jag var osäker på vad tittarna tyckte. Jag försökte gå in för att vara mig själv och visa vem jag är. TV-sändningen var det mycket nerv i men jag kunde bo hemma i min egen lägenhet och fick min egen tid. Det behövde jag. När det blev för turbulent för mig i tv-cirkusen gömde jag mig på toaletten eller i ett hörn för att hitta lugnet igen.

Du har en ovanlig bakgrund…
– När jag var två år hittades jag på en busshållplats i Seoul i Sydkorea. Oftast lämnar föräldrarna sitt barn på en offentlig plats för att myndigheterna ska hitta barnet. Sedan kom jag till ett barnhem där jag bodde i ungefär ett halvår. Jag vet inget om mina biologiska föräldrar och mina rötter. Som 2,5 åring flög jag ensam från Sydkorea till Kastrup. Där stod min mamma och pappa och väntade på mig med en nallebjörn i famnen.

Ibland har jag undrat över hur mitt liv hade sett ut om jag vuxit upp i Seoul, men det är svårt att veta. Tänker ibland att jag har kanske en syster där. Chansen är stor att jag har syskon. Troligtvis blev de också bortadopterade. I Sverige växte jag upp som ensambarn.

Har du besökt Sydkorea någon gång?
– Sommaren 2009 reste jag till Seoul. Jag åkte ensam därför att det var en resa som jag måste göra själv. Det var bra för mig att bara få vara där och känna på atmosfären, äta maten och känna dofterna. Men jag kände mig så svensk, även om jag för första gången smälte in bland människorna. När jag såg västerlänningar, så trodde de att jag var från Korea. Men jag pratar ju inte språket!

– För mig var det viktigt att få insupa atmosfären. En del som söker sina rötter har brutit ihop och fått kriser efteråt, men så kände inte jag.

Berätta mer om din uppväxt i Sverige. – Jag växte upp i det lilla samhället Nättraby, som ligger i Karlskronatrakten. Mina föräldrar gav mig en fin barndom. Jag hade goda vänner och bra lärare i skolan. Min familj och min omgivning gav mig en trygghet som jag bär med mig i livet. Det är jag glad över för och det kan vara bra att luta sig mot i den här branschen. Jag har alltid fått ett jättestöd från mina föräldrar i allt jag gjort.

Lisette med sin pappa Sven och mamma Marianne på skogsutflykt.

– Vi bodde i en villa med en stor trädgård och det är så vackert där, en riktig oas. Min mamma är bildlärarassistent på Nättrabyskolan och pappa är brevbärare, men båda är konstnärliga. Pappa målar i olja och mamma akvareller. När jag var barn drog de med mig på vernissager och konstutställningar. Idag är jag glad över det, då tyckte jag inte att det var så kul. Själv började jag inte måla, sången och dansen blev mitt sätt att uttrycka mig på.

I grunden har du också varit idrottstjej?
– Jag höll på med både fotboll, handboll och gymnastik. Fotbollen tog över helt. Jag är vänsterhänt och även vänsterfotad, så jag spelade förstås vänsterback. Jag gillar att tillhöra ett lag. Jag är lagspelare och att man kämpar mot ett gemensamt mål och gör det tillsammans. De erfarenheterna är bra att ha med sig i livet.

När tog du steget från gräsmattan till dansgolvet?
– Jag började med att ta kvällskurser i jazzdans och jag har alltid varit jätteintresserad av musikaler och revyer som visats på tv. På Trettondedagsafton, på min födelsedag, visades alltid Nils Poppes föreställningar från Fredriksdal på tv. After Dark var något annat jag var fascinerad av. Som tioåring tog mina föräldrar mig till Stockholm och vi tittade på musikalen Fame på China-Teatern. Det var min första stora upplevelse, att man kunde sjunga, dansa och agera samtidigt. Då öppnades en helt ny värld för mig.

– Efter gymnasiet sökte jag in på Balettakademien i Göteborg där jag gick i tre år. Där blev jag intresserad av musikalvärlden. Sedan 2003 har jag jobbat och jag har haft turen på min sida. Jag har varit beredd på att lägga ner mycket tid och kraft på mitt arbete, samtidigt har jag en stark vilja och ofta varit lyckligt lottad.

Varför arbetade du på café i Malmö?
– Sommaren efter jag slutat skolan i Göteborg flyttade jag till Malmö, det var en bra erfarenhet för mig att plocka disk och bo på ett annat ställe. Jag var skoltrött och det var en välbehövlig paus för mig. Det är inte fel att stanna upp ibland och göra något helt annat. Jag funderade mycket och jag fick tillbaka suget. Och så bestämde jag mig för att nu ska jag söka artistjobb!

– Och jag hann inte bo i Malmö särskilt länge, eftersom jag fick en roll i musikalen Stoppa världen. Det blev min första musikal som professionell. Det var en produktion av Göteborgsoperan som sedan turnerade runt. Det slutade med att vi gästspelade även på Göteborgs stadsteater. Det är nog det bästa jag fått vara med om hitintills – den rollen betydde så mycket för mig.

Ditt 2010 har varit ett lyckosamt år, först vinsten i Jakten på Julia och sedan huvudrollen i Singing in the rain i Malmö.
– Det var fantastiskt att få vara med i en bra ensemble i Malmö, där folk stod i kö för att se föreställningen. Nu är det skönt att ha den i ryggen med 42 föreställningar på två månader. Men det var också speciellt att hoppa in i ett färdigt koncept och att smälta in. I somrars var det intensivt råplugg för mig och jag agerade mot medspelare som inte var där. Det blev ett hektiskt pussel.

– Jag är perfektionist när det gäller jobbet. Jag sätter en stor press på mig själv. Ledigt har jag bara haft en vecka, då jag var med min pojkvän i södra Spanien. Det var skönt för oss att bara koppla av. Hur är din Julia? – Hon är ung tjej som får mod och styrka i samma ögonblick hon inser att hon mött sitt livs kärlek. Det är ett starkt möte att båda glömmer bort att deras släkter är i fejd med varandra. För mig är det viktigt att min Julia inte framstår som ett offer. Hon väljer att gå emot sin familj. Paret väljer väg tillsammans. Musikalen handlar om kärlek och den är tidlös.

Lisette Pagler och Måns Zelmerlöw har huvudrollerna i musikalen Romeo och Julia.

Hur träffade du din sambo Manuel?
– Vi möttes på min studentexamen. Vi är från samma stad, Karlskrona och det är lyxigt att vi kan åka hem tillsammans och fira jul med våra föräldrar. Han arbetar med helt andra saker och det är skönt att ha någon utanför artistvärlden. Annars kan det vara lätt att snöa in på jobbet och det finns ju andra saker att prata om än musikaler!

– För mig är det också roligt att han också gillar kultur, teater och konserter, som vi besöker tillsammans. Det skulle vara knepigt om jag hade en pojkvän som var helt ointresserad av kultur, då det är en sådan stor del av mitt liv. Han är en trygg person och det betyder mycket för mig.

– Och min pojkvän har stor förståelse för att jag behöver öva dygnet runt och är nitisk inför premiärer. Nu bor vi i en liten etta, så under repetitionstiden gick han till sina kompisar och jag fick öva in min roll i lugn och ro.

Vad gör du när du är ledig?
– Jag älskar att vara hemma och krypa upp i vår stora sköna soffa. Då har jag på mig mysbyxor och lyssnar till musik. Om det är fint väder går jag gärna promenader för det rensar hjärnan. Ibland kan vi ha en aktiv helg, då tittar vi på olika föreställningar för att få inspiration och nya intryck. Eller så träffar jag gärna våra vänner. Jag har fantastiska vänner som är jag beroende av och de är mitt skyddsnät. Vännerna vårdar jag och jag håller hårt i dem. Och jag älskar att fika, äta kakor och god mat.

Är dina föräldrar stolta över dig?
– Ja, de har alltid stöttat mig och de var med i publiken när jag vann Jakten på Julia, då var även min pojkvän och hans föräldrar där. Mamma och pappa är alltid med på premiärerna. De tycker att det är spännande att ta del av den här världen. För mig är deras stöd en stor trygghet.

Har du något må bra tips, för det är ju viktigt att du inte blir hes?
– I vissa perioder hänger jag i hälsokostbutiker. Jag pytsar i mig ingefära, citron och honung, det hjälper mot det mesta! Under den kalla årstiden klär jag mig varmt. Bra kläder är A och O. Man ska inte vara ute för sent, utan ta hand om sig, äta bra och mycket under intensiva arbetsperioder. Om du är uppe i högvarv då är maten otroligt viktig och sömnen.

Vad hoppas du av 2011?
– Jag önskar förstås ett fantastiskt spelår för oss med den här namnkunniga ensemblen på Göta Lejon. För mig privat så önskar jag att åka iväg på en yogaresa, för jag tycker om yoga och värmer upp med det innan föreställningarna. Resan blir en inre resa med egen tid. Nu är allt mitt fokus på Julia och jag stänger in mig i en bubbla – en härlig bubbla!

Lisette är från början dansare – färdigheter hon hade stor nytta av i Singing in the rain på Malmöoperan.