Nina Lizell: Att skriva autografer igen vid fyllda 65 är fantastiskt!

– Jag hade inte haft något emot att träffa en ny man, men har ett mycket bra liv som jag har det idag, säger Nina som delar radhuset i Täbu utanför Stockholm med hunden Tessie, en bichon frisé.

Hon var själva bilden av den svenska sommarflickan. En ljuv och långbent skönhet med rågblond hårman och rådjursögon.

Nina Lizell hade också en klockren och personlig röst och sångkarriären tog tidigt fart. Skivframgångarna och svensktoppsplaceringarna blev otaliga och för några decennier sedan var det få svenskar som inte visste vem Nina Lizell var.

Så försvann hon – till Tyskland och sedermera också till USA, men kom tillbaka.

Och nu har flickan med rådjursögonen fyllt 65! Lite äldre förstås, men åren har gått varsamt fram och hon är fortfarande sig så lik, att hon utan problem kan få den som möter henne få för sig att tiden stått still.

Det har den inte.

– Jag är både farmor och mormor numera och älskar de rollerna, säger Nina glatt. Att fylla 65 var inte farligt alls, inte minst eftersom jag fått uppleva att karriären tagit ny fart.

– När jag för många år sedan som ensamstående småbarnsmamma kom hem från USA fick jag nästan börja om från början. Det var min tuffaste tid, men det gick att komma igen, även om det tog tid.

– Men det är nu, som så kallad pensionär, som karriären fått ett riktigt uppsving!

Den tyska delen av karriären har alltid gått bra och Nina har genom alla år varit ett stort namn i Tyskland. Nyligen drog ett tyskt TV-team in i radhuset i Täby för att göra ett program om den svenska sångerskan. – Jag har på senare tid gjort många stora framträdanden i Tyskland och har många inbokade framöver. När jag nyligen också framträdde i Holland kunde jag till min oerhörda förvåning konstatera att en ung publik kunde varenda textrad i mina gamla tyska låtar! I Sverige har karriären inte haft samma fart och svensk TV har under senare år visat ganska svalt intresse för Nina Lizell. Nu i oktober dyker hon dock upp i ett inslag i programmet Go’kväll.

Den svenska sommarflickan framför andra, Nina Lizell på 1960-talet, när hon samtidigt var stor stjärna både i Sverige och Tyskland. Och nog är hon sig ganska lik!

Gärna mer TV
– Det känns roligt och jag skulle gärna vara med ännu mer i svensk TV. Att sjunga har alltid gett mig en stor glädje, men det har aldrig varit roligare än nu!

Det har faktiskt gått svindlande 42 år sedan Nina fick sitt stora genombrott i Sverige med Minishow där de tre ungdomarna Nina Lizell, Mona Wessman och Claes-Göran Hederström gjorde enorm succé i TV, folkparkerna och på skiva.

Många av deras låtar blev stora hits men många minns nog först och främst duetten “Flickan i fönstret mitt emot” med Claes-Göran Hederström och Nina Lizell. Det fanns förmodligen inte en svensk yngling som inte önskade att han hade den flickan som granne.

Nina hade då redan upptäckts i Tyskland. Hon kom dit efter studenten sedan pappa Lennart hade lovat att bekosta språkstudier i Wiesbaden så att hans yngsta dotter skulle kunna förverkliga sin dröm att bli flygvärdinna. – Men sången var förstås redan ett stort intresse. Det sjöngs och musicerades mycket i mitt barndomshem på Stockholms Söder även om det absolut inte var på någon professionell nivå. Min pappa Lennart var egen företagare, mamma Gulli först chefskock, sedan hemmafru. – Jag har en fyra år äldre syster, Sissi, som har arbetat som avdelningschef på Sandvik och är bosatt i Schweiz.

– Oj, vad unga vi var, säger Nina Lizell om bilden på sig själv med kollegan Claes-Göran Hederström. Tillsammans sjöng de bland annat “Flickan i fönstret mitt emot” som blev en stor framgång.

För Nina hägrade alltså flygvärdinneyrket, men hennes liv skulle komma att förändras när hennes studiekamrater, som hört henne sjunga, anmälde henne till en talangtävling i Wiesbaden. Hon vann och fick åka till den stora finalen i Berlin.

– Då var det plötsligt lite mer allvar, säger hon. Mamma och pappa kom ner till den stora finalen, men när jag bara kom trea var jag lite besviken och övertygad om att nu var det roliga slut. Men till min förvåning kontaktades jag av skivproducenten Günther Henne, som satt i publiken och som arbetade med bland annat Siw Malmkvist.

Tyskt kontrakt
– Välkommen till mitt kontor för att provsjunga, sa han. Jag är mycket förtjust i din röst. Sådär säger han nog till alla unga flickor, tänkte jag – och tog med mig pappa. Men allt verkade seriöst. Det tyckte pappa också när han mycket noga läste igenom allt, också det finstilta, på det skivkontrakt som erbjöds mig.

– Jag skrev på, men funderade faktiskt först ett tag eftersom jag samtidigt blivit antagen till flygvärdinneutbildningen hos Lufthansa i Frankfurt. Det var en gammal dröm, men chansen att få skivkontrakt skulle kanske aldrig återkomma…

Karriären i Tyskland kom snabbt igång. Nina har vid det här laget spelat in över 90 skivor och medverkat i 275 TV-shower i Tyskland och grannländerna. Många svenska sångerskor har gjort tysklandskarriär, men få har hållit så länge som Nina Lizell. – Ja, vi gillar varandra, den tyska publiken och jag. För mig är Tyskland verkligen som ett andra hemland. Jag har ju bott där i 14 år och språket sitter så bra att jag till och med lär tala tyska i sömnen!

Nina Lizell spexar tillsammans med Yngvar Numme i den norska showgruppen Dizzie Tunes.

Nina har också lyckats få den svårflörtade amerikanska publiken på fall. Det var när en av den amerikanska musikvärldens verkliga storheter, sångaren och kompositören Lee Hazlewood 1970 kom till Stockholm och man gjorde en timslång musik-film “Cowboy in Sweden” i en, för den amerikanska publiken, mycket exotisk miljö på Gotland och i Dalarna. Ja, inte minst exotisk var förstås den skönsjungande, blonda Nina Lizell.

Bilderna var hisnande vackra, den svenske producenten Torbjörn Axelman kunde sin sak. “Cowboy in Sweden” blev en LP-skiva och från den kom en jättehit. Det var den gamla folkvisan “Vem kan segla förutan vind” där Nina sjöng på svenska och Lee Hazlewood talade på engelska med sin mycket speciella, djupa stämma. En stor framgång, som ledde till att båda fick en guldskiva 1971. Visan låg parkerad på Svensktoppens förstaplats i tre månader, ett rekord på den tiden.

Romans med Lee
Ledde samarbetet med Lee också till en romans?
– Ja, det gjorde det, säger Nina och ler lite. Den där mannen var ju svår att motstå. Tjusig, charmig, livserfaren, 15 år äldre… Han var också mig till stor hjälp under inspelningen av “Cowboy in Sweden”, han hade ju varit med förr!

Förhållandet rann dock ut i sanden efter knappt ett år. Det berodde dock inte på att cowboyen åkte hem till USA.

– Nej han bodde på Valhallavägen i Stockholm under den här tiden, men själv arbetade jag mest i Tyskland och det fungerade inte med ett förhållande där man så sällan fick chans att träffas. Nina skulle senare komma att möta kärleken hos en islänning, musikproducenten Thor Baldurson, ett världsnamn som bland annat samarbetat med Elton John. Paret fick barnen Christian och Carina och flyttade till New York på grund av Thors arbete.

Nina Lizells väggar är tapetserade med minnen från hennes långa karriär i musikbranschen.

Familjen bodde elegant i en åttarummare på fina Long Island, men äktenskapet höll inte.

– Det blev ett svårt uppbrott och 1982 befann jag mig ensam i Sverige med två små barn, varav det yngsta, Carina, ännu inte fyllt ett år.

– Barnen fick till en början bo hos mamma och pappa på landet och själv började jag söka arbete. Jag gick bland annat upp på Sveriges Radio och undrade om man kunde ha nytta av mig. Men jag fick svaret att tyvärr, man hade ingenting att erbjuda.

– Då har jag i alla fall försökt, sa jag och skulle precis gå ut genom dörren när Kent Finell stack ut huvudet från sitt rum. Han hade känt igen min röst och var förvånad över att jag befann mig i Sverige.

– Det visade sig att Kent arbetade som konferencier i en folkpark söder om Stockholm och inbjöd mig att komma och sjunga där som hemlig gäst. Efter det började karriären komma igång med TV-framträdanden och annat.

Goda vänner
Nina fann också kärleken igen. Hon och musikern Claes Svanberg, länge verksam i gruppen Salta Mandlar, levde ihop i 14 år.

– Barnen hade under många år ingen kontakt med sin isländska pappa, men Claes gick helt naturligt in i den rollen. Barnen kallar honom för pappa och för mig blev hans dotter Mimi som min egen. Idag har alla egna barn. Christian och Carina har tre och Mimi två, så egentligen har jag fem barnbarn.

Förhållandet med Claes tog slut, men Nina och han är idag goda vänner och arbetar ihop. Även med Thor fungerar kontakten bra idag.

– Själv lever jag ensam med min hund Tessie. Jag kallar mig “självbo”, säger Nina glatt och visar runt i sitt vackert möblerade radhus i Täby med lekstuga till barnbarnen på tomten.

– Men jag känner mig aldrig ensam! Jag har en mycket nära kontakt med barn och barnbarn, jag har många vänner och stor gemenskap med jättefina grannar.

– Visst, jag hade inte haft något emot att träffa en ny man, men händer det så händer det. Och även om mina förhållanden inte hållit så är jag faktiskt rätt stolt över att ha goda relationer med alla, också med exmän och bonusbarn. Jag vet att det inte är någon självklarhet att få ha det så!

Det är inte svårt att förstå, att Nina lyckats med det där. Hon är en utpräglat vänlig och varm person som talar väl om alla, inte minst gamla kolleger.

– Jag befinner mig i en bra period av livet, säger hon själv.

– Mina barn och barnbarn är det viktigaste i mitt liv. Barnbarn är verkligen livets efterrätt. Men jag kan inte förneka att det också betyder mycket att karriären fått ett lyft. När man sträcker ut händerna mot mig när jag går ut i publiken i Tyskland, så tycker jag att det nästan känns ofattbart. Och tänk – ibland ber någon ung person att få min autograf skriven på sin arm, precis som om jag var en popidol.

– Det hade jag aldrig trott att jag skulle få uppleva vid fyllda 65!

Jodå, Nina Lizell är faktiskt både mormor och farmor numera. – Och världens stoltaste, säger Nina, här med dotterdottern Livia, 2 år, och sonsönerna Carl, 1 år och Alberg, 3 år.

Det har gått svindlande 42 år sedan Nina fick sitt genombrott – nu har karriären åter tagit fart. Och Nina är lika vacker nu som då.