Charlotte Perrelli:Lyx och glamour tillhör mitt jobb!

Nyår firar Charlotte Perrelli stillsamt tillsammans med barnen och goda vänner. Sedan åker hon tillsammans med sina två pojkar på semester till Thailand.

Vacker som en Disney-prinsessa står Charlotte Perrelli framför kameran för att fotograferas till Hemmets Journals nyårsomslag. Gyllene lockarna ramar in de bara axlarna. Klänningen är en dröm i cerise och guldskorna har skyhöga klackar. Världsvant lyfter hon champagneglaset och ler in i kameran.

Hon är Stjärna, utstrålar lyx och glamour. Det är så vi känner henne från TV och tidningsbilder.

Men under det välsminkade skalet finns en väldigt chosefri och ödmjuk tjej som med värme i rösten berättar om sitt liv med sönerna, Angelo, 5 och Alessio, 3. Hon kallar sig för en larvig hönsmamma och berättar att hon varje kväll tvättar de leriga dagisoverallerna. Och allra lyckligast är hon när hon viker ren tvätt en sen kväll, när pojkarna somnat.

Denna väldigt vardagliga Charlotte möter alla som besöker hennes blogg, dagboken på nätet. Där skriver hon varje dag och där delar hon med sig av sina kakrecept, berättar om simskolebesöken på söndagarna och skickar varma hälsningar till de många fans ute i landet som alltid finns där och stöttar henne.

– Min arbetskostym är vackra klänningar och ett tjusigt yttre, säger Charlotte. Det är ett dilemma att folk inte förstår att jag är en helt normal tjej under ytan. Jag går inte på fester och premiärer, jag ränner inte på krogen. Jag är mycket hellre hemma och bakar eller myser framför TV:n med barnen. Och finnas där om killarna vaknar på natten och vill ha tröst.

Ensamstående
Sedan i somras lever 34-åriga Charlotte som ensamstående mamma. I juni valde hon och pojkarnas pappa Nicola att dela på sig. Pojkarna bor idag hos henne.

– Jag är tacksam att vi kan lösa det så, huset är ju pojkarnas hem, säger Charlotte. Jag hade avskytt tanken att de skulle behöva packa sin väska varje vecka för att byta bostad.

Hon säger det med ödmjukhet, väl medveten om att hon har de ekonomiska möjligheter många saknar. Charlotte känner stor respekt för alla vardagshjältar – ensamstående, heltidsarbetande, egna företagare – alla som, liksom hon, trixar och fixar för att få tiden att räcka till.

– Jag får ofta frågan :”Hur orkar du?”, säger Charlotte. Och visst, jag är jämt igång, jag är pedantisk med tvättning och städning, vill själv laga mat till barnen, köra dem till aktiviteter. Samtidigt som jag lägger stort fokus på mitt jobb. Jag sliter för att räcka till för allt och alla. Men jag sliter inte mer än andra!

Att Charlotte skulle bli artist har alltid varit en självklarhet. Hon var sex år när hon deltog i sin första talangtävling. När hon var tio åkte hon och en kompis till sjukhem i trakterna kring barndomens Hovmantorp i Småland och sjöng för de gamla.

– Mest religiösa sånger, för det ville de höra, minns Charlotte. Vi sjöng i stämmor och spelade gitarr. Ibland hade jag med mig min synt. Det var fantastiskt med den glädje och tacksamhet vi mötte, det har präglat mig mycket.

– Jag sjöng också i Hovmantorps kyrka varje julafton, från det att jag var tio år. Det var en väldigt viktig tradition för mig och jag går fortfarande på julbön varje julafton.

Julskivan “Rimfrostjul” kom i november. Både på skivan och under konsertturnén har Charlotte haft fantastisk uppbackning av Malmö Symfoniorkester och Lunds studentsångare.

Satsade allt
I det här ögonblicket känns schlagerstjärnan väldigt avlägsen. Men hon hade en plats i den målmedvetna, unga Charlottes drömmar, var så säkra.

– När jag vill något, satsar jag till 100 procent, säger Charlotte. Det går inte att stoppa mig. Jag gillar att vara ambitiös.

Kanske tvekade mamma Monica och pappa Berth när deras 13-åriga dotter meddelade att hon tänkte bli sångerska i det lokala dansbandet Bengt-Ingvars och turnera med de 35-åriga “gubbarna” på helgerna.

– Ärligt talat förstår jag inte att de vågade släppa iväg mig, säger Charlotte. Men det är svårt för föräldrar att stoppa en passion!

– Mamma och pappa har alltid funnits där, de har skjutsat mig, stöttat mig och trott på mig. Men de har hållit sig i bakgrunden, aldrig pressat mig.

Charlotte satsade verkligen allt för att nå stjärnorna. Hon tog sånglektioner, dansade klassisk balett, sjöng i musikaler. Som 15-åring tjänade hon egna pengar som lärare på Komvux där hon undervisade i klassisk gitarr. 17 år gammal flyttade hon hemifrån. Då gick hon andra året på musikgymnasiet i Växjö och på helgerna sjöng hon med dansbandet Kendix.

– Det var tufft, inte minst ekonomiskt, jag åt mycket kokt ris med krossade tomater, säger Charlotte med ett skratt. På helgerna fick jag själv ta mig till spelningar med buss, tåg eller stand by-biljetter på flyget. Reskostnaderna gick jämnt upp med gaget. Men jag klarade mig, jag överlevde utan studielån.

Charlotte drevs av drömmen om att få synas i större sammanhang. Varje steg var en viktigt. Och hon gick den långa vägen.

– Kanske det är hemligheten med att jag som artist idag inte tror att jag är något mer än andra, säger hon.

Nådde sitt mål
Det var ingen slump att Charlotte tävlade i Melodifestivalen 1999.
– Det skrevs mycket om att jag “fick chansen”, säger Charlotte. Men det var ett medvetet mål.

Vägen dit gick via två välkända dansband. Först Anders Engbergs orkester 1994-1997 då Charlotte blev ett namn i dansbandssverige. Sedan som sångerska i Wizex där Charlotte uppmärksammades som den duktiga sångerska hon är. 1999 var det dags att debutera som soloartist och tävla med “Tusen och en natt”.

– Efter segern i Eurovision Song Contest trodde jag ärligt att jag kunde kombinera de båda karriärerna, säger Charlotte. Jag hade inte alls tänkt lägga av med dansbandsmusiken.

Sommaren 1999 hade Charlotte nått sitt mål. Det borde ha varit den lyckligaste tiden i hennes liv, men den slutade i tårar. För inte ens den mest ambitiösa människa i världen orkar köra två parallella karriärer. Charlotte fick bryta med Wizex, hon kom i konflikt med Bert Karlsson och blev stämd. Det var slutet på tolv lärorika år i dansbandsvärlden.

– Där blir man ödmjuk, säger Charlotte. Att sjunga i dansband är ett fantastiskt jobb, men ett slit. Jag sjöng 50 låtar per kväll, torsdag, fredag, lördag. På söndag kunde jag inte prata, jag sov med luftfuktare eftersom stämbanden var alldeles torra och fnasiga.

– Nej, jag saknar inte dansbandsvärlden, med facit i hand är jag glad att det blev så här. Jag valde rätt väg.

Jobbar jämt
Målmedvetna Charlotte har förvaltat solokarriären väl. Hon äger två bolag, ett som tar hand om skivintäkter och ett som sköter reklamintäkter. Hon har ett finger med överallt för att det ska bli som hon tänkt sig. Och hon jobbar jämt, även när det inte skrivs om henne.

Hon är karriärkvinna – men i första hand mamma.

– Angelo och Alessio är oftast med när jag reser, säger Charlotte. Nu under december har jag haft konserter med musik från min julskiva “Rimfrostjul” och när jag sjöng i Malmö passade jag och barnen på att åka till Köpenhamn. När jag uppträdde i Göteborg fick vi tid över att gå och handla julklappar.

Jularna firar Charlotte antingen i Småland hos föräldrarna, eller som i år hemma i Stockholm tillsammans med mamma och pappa och lillasyster Kina och hennes man och två barn.

– Nyårsfirandet blir alltid av stillsamt slag, tillsammans med goda vänner och barnen, förstås, säger Charlotte. Efter nyår åker vi till Thailand på semester, det ser pojkarna fram emot.

Charlotte ska ta det lugnt under 2009 års första månad. Sedan väntar ett nytt skivalbum på engelska, arbete inför en ny sommarturné och ett TV-program där SVT kartlägger Charlottes släkt.

– Det ska bli otroligt spännande. Vi jobbar i tio hela dagar för att få ihop ett entimmesprogram, mamma och pappa ska också vara med och bli filmade på gården i Småland.

Kartonger och byggdamm
Hur det blir med kärleken på det nya året vet hon inget om. Charlotte håller en dörr på glänt.

– Nicola och jag har inte skickat in några papper, vi får se vad som händer. Naturligtvis hade det varit bäst för barnen om vi kunde leva tillsammans igen. Så vi får se…

Hon hoppas i alla fall att de får lösa det på egen hand, utan tidningarnas inblandning. I våras, när pressen anade en separation, vakade fotografer utanför familjens hus. Charlotte såg dem direkt när hon steg upp på morgonen. I buskarna, i bilar utanför…

– Då blev jag rädd, säger Charlotte. Skvallerpressen drar sig inte för någonting numera, inte ens för att gå till dagis och fråga ut barnen. Det är inte okej!

Hon släpper inte längre in pressen i sitt hem. Hon vill inte att alla ska se barnens rum eller sängen där deras mamma sover.
– Barnens hem är deras trygghet, deras borg, säger Charlotte.

De senaste månaderna har hemmet varit ett virrvarr av kartonger och byggdamm, för Charlotte har renoverat. 3-årige Alessio tror att Byggare Bob bor i källaren, för där har det byggts om rejält. Tvättstugan har blivit lek-och TV-rum, bastun förvandlats till grovtvättstuga och i det gamla pannrummet förvaras nu hjälmar, skridskor och annat, snyggt och prydligt. Charlotte gillar ordning och reda.

Hela husets fjärde våning, vinden, rymmer Charlotte nyrenoverade dressingroom, Här hänger hennes vackra klänningar och här står mängder av läckra, högklackade skor. Charlotte ser tveksam ut när de kommer på tal. Ger de inte eld åt den felaktiga bilden om att hon lever ett glamoröst lyxliv?

– Fast jag har tjänat ihop till dem själv, säger hon stolt. Alla måste få ha en passion. Maud Olofsson samlar på mortlar. Jag samlar på skor!

Charlotte tar av den stickade koftan hon haft på sig under intervjun och försvinner ut tillsammans med sminkören Mattias. Hon går från vardag till glamour och kommer tillbaka till fotograferingen som den vi känner från TV och tidningsbilder – en Disney-prinsessa.