Musiken gav oss tröst i sorgen efter Engla!

Fredrik Swahn och hustrun Lisa tyckte att de hade hamnat i paradiset när de lämnade storstan för lilla Stjärnsund i södra Dalarna. Men idyllen skulle slås sönder av mordet på Engla Höglund. För Fredrik och Lisa blev musiken ett sätt att hantera sorgen.

"Englabarn"

Text: Lisa Swahn
Musik: Fredrik Swahn

Allt är ljus, som jag ser, i din blick, när jag ber
Ber om kraft att förstå, nån mening och vart vi ska gå.

Lilla vän, starka barn. Full av liv här hos oss.
Enar allt, ger oss mod. Att våga vara med varann.

Med ditt liv gav du ljus, öppnar upp för kärleken.
Tårar sköljer hjärtat rent, sorgen väcker liv igen.

Englabarn – kom till oss, Kärleksljus Glitterbloss
Inget ska få skrämma bort enheten du gav till oss.

Fri och stark, vill jag se livets kraft och kunna ge
Vidare en glimt av dig. Tack för allt vi fått av dig!

Allt är ljus som jag ser i din blick när jag ber
Englabarn

Musiken gav oss tröst i sorgen efter Engla!
Lisa och Fredrik utanför sitt hus vid sjön Grycken i Stjärnsund. Lisa älskar djur så nu har familjen hund, katter och en kanin.

När beskedet kom att 10-åriga Engla Höglund hittats mördad, samlades Stjärnsunds invånare i kyrkan, mitt i det lilla brukssamhället. Efter många dygns oroligt letande hade de fått besked. Flickan skulle aldrig mer komma tillbaka. Den strimma av hopp som trots allt funnits var nu släckt. Minnesstunden blev en sorgens gemenskap.

Fredrik Swahn, 38, dröjde sig kvar i kyrkan denna söndag, han tände ett ljus för Engla som gått som barn i hans eget hem. Sedan satte han sig vid pianot och lät musiken komma.

Det blev en melodi som han bar med sig hem till hustrun Lisa, 38. Och med flickans bild framför sig satte hon ord till Fredriks toner. Så föddes sången “Englabarn”.

– Den var vårt sätt att hantera sorgen och känslorna, säger Fredrik. Sången framförde vi vid en minnesstund två dagar senare, första gången Englas familj orkade gå till kyrkan. Den blev en gåva från oss till dem.

Sången var tänkt att framföras denna enda gång. Idag vet vi att “Englabarn” fått spridning över hela landet. Efter ett önskemål från Englas mammas lades sången ut på Internet. Här har alla kunnat ladda ner den gratis, i ett syfte att sprida den mördade flickans ljus.

“Englabarn” var också en av sångerna Fredrik och Lisa Swahn framförde på den TV-sända begravningen på pingstafton.

Bästa vänner
Engla och hennes familj blev bästa vänner till Lisa, Fredrik och deras fyra barn när de för två och ett halvt år sedan flyttade till lilla Stjärnsund vid sjön Grycken i södra Dalarna. En plats där luften är ren att andas, där fågelkvitter är det enda ljud som bryter tystnaden och alla har närhet till vatten och björkskog.

– Vi lämnade Stockholm och kom till paradiset, säger Lisa.

Familjen Swahn flyttade från Enskede i Stockholm, nästan 20 mil norrut, rakt ut i skogen. Och förälskelsen var omedelbar.

– Jag hade varit här för att hålla en kurs och blev direkt kär i trakten, säger Lisa. Det kändes så “hemma” här och jag visste att här måste jag bo!

Fredrik var inte svår att övertala. Yngste sonen Daniel som spelar fotboll blev lycklig över möjligheten att äntligen få spela på gräsplan och även döttrarna Isabelle och Vilma var med på idén. Det var bara äldste sonen Isak, då 13 år, som var tveksam. Som basketspelare var hans givna undran: “Var ska jag hitta en asfaltplan att spela basket på, där ute i skogen?”

– Men efter två-tre månader var det ingen som ville flytta tillbaka till Stockholm, säger Fredrik. Här i Stjärnsund har vi skapat vårt nya liv.

Multiartisten Fredrik Swahn, med musikalroller, TV-framträdanden och solokarriär i bagaget, pendlar idag till Stockholm med tåg två dagar i veckan för att jobba med sin musik. Då sover han i familjens lilla övernattningslya och avslutar sina jobb under tågresan hem till Dalarna. På så vis kommer han hem pigg och utvilad, redo för sin “andra karriär” – livet med familjen och musiken i Stjärnsund.

Spelar tillsammans
Här, i det vackra huset intill Gryckens strand, är musiken i allra högsta grad närvarande. Det står gitarrer i varje hörn, här finns piano, fiol, bongotrummor… Alla fyra barnen spelar och sjunger och Lisa och Fredrik framträder ofta tillsammans.

Musiken gav oss tröst i sorgen efter Engla!
Lisa och Fredrik har byggt en egen liten studio på tomten där de kan arbeta med sin musik.

– Hela sommaren anordnar vi konserter i Smedjan här i Stjärnsund, säger Fredrik. Vi sjunger själva, vi bjuder in artistkollegor som kommer hit och uppträder. Det blir en härligt avspänd underhållning med mycket glädje.

–  Vårt liv i Stjärnsund har blivit ett sätt för mig och Lisa att jobba med musik – trots att barnen har sommarlov. Vi kan arbeta med det vi älskar och ändå umgås hela familjen.

Kärleken mellan Fredrik och Lisa lyser stark. De rör gärna vid varandra och Fredrik ger sin hustru varma, kärleksfulla blickar. Runt Lisas ena handleds dinglar ett rött hjärta i ett svart läderband, en kärleksgåva från Fredrik.

– Vi träffades i Gävle när vi var 15 år, berättar Fredrik. Vi var ihop några månader, sedan gjorde Lisa slut och jag förstod ingenting.

– Fredrik bodde i den “fina” delen av stan och jag kom från ett lägenhetsområde, förklarar Lisa. Jag kände det som att vi kom från olika världar, att han var “för bra” för mig. Idag vet jag att jag hade fel, men det förstod jag inte då.

De gick skilda vägar, Lisa gifte sig och fick tre barn. Hon och Fredrik behöll en sporadisk kompiskontakt. Så en dag stod hon ensam. Och tänkte att hon skulle kunna ha ett bra liv utan man.

Träffades igen
– Jag tog ändå mod till mig och skickade ett sms till Fredrik. Jag skrev: “Jag och barnen är i Gävle om du vill träffa oss”. Det dröjde inte länge innan jag fick ett svar från honom som löd: Nu jag är jag också i Gävle!”

– Sådan är Fredrik, så intensiv. Det går liksom inte att värja sig!

De gifte sig 2000 och Fredrik övertygade Lisa och barnen om att flytta till Stockholm. Familjen utökades med gemensamma dottern Vilma.

– Fredrik fungerade direkt så bra med mina barn, säger Lisa. Och när de efter ett tag frågade honom: “Kommer du att försvinna sedan?”, svarade han med övertygelse: “Nej, jag lovar att jag aldrig kommer att försvinna.” Det kändes helt fantasiskt för mig som mamma att höra!
Fredrik tittar varmt på sin fru.

– Det har jag hemifrån, från mina föräldrar, säger Fredrik. De lärde mig att man ska tro på varandra och visa sin kärlek – varje dag.

– Människor idag är så ombytliga, det gäller både saker och relationer. Det är enkelt att byta ut det som inte fungerar, istället för att reparera det som gått sönder eller som sårat oss. Lisa och jag har lärt oss att kärlek djupnar efterhand. Därför vill vi gärna uppmuntra folk att kämpa för att orka leva vidare tillsammans.

– Det känns särskilt viktigt nu, efter det tragiska som hänt här i Stjärnsund. Tack vare kärleken orkar vi leva i sorgen. Visst har vi tänkt “vi flyttar härifrån”. Men kärleken till det här samhället är djup, så här stannar vi kvar.

Musiken gav oss tröst i sorgen efter Engla!
Hela familjen Swahn vid Gryckens strand: Från vänster: Daniel, 14 år, Lisa, Vilma, 6, Isak, 15, Fredrik och Isabelle, 12.

Kärlekskonsert
Kärlek är ett tema i allt deras arbete, även den konsert som varje år öppnar paret Swahns musiksomrar i Smedjan i Stjärnsund. Två timmar med romantiska sånger fyller deras “Kärlekskonsert” som av tradition alltid hålls på pingstafton.

– I år var det samma dag som Engla begravdes, säger Fredrik och det kanske kan tyckas lite konstigt. Men Englas mamma Carina har varit noga med att allt ska fortsätta som vanligt här i Stjärnsund, för att markera att ondskan inte ska få ta över i vårt lilla samhälle. Och kärlekskonserten var inte en konsert för Engla – utan för all kärlek.

– Det finns så mycket godhet hos människor, det får vi inte glömma bort, fortsätter Fredrik. Det visar de tusen brev Englas mamma fått som stöd i sin sorg. Detsamma upplevde vi som deltog i sökandet efter Engla. Alla hjälptes åt och bidrog med olika sorters kunskap, vi kom varandra nära. Istället för att prata om vädret, som vi kanske gjort tidigare, frågade vi “Hur mår dina barn?”.

– Idag har vi ett gemensamt ärr, vi delar en erfarenhet. Det kan förhoppningsvis ge oss en styrka och en kärlek till vår bygd. Vi måste återta Stjärnsund, idyllen där vi alla ska kunna känna oss trygga.

Lisa minns första gången hon och Fredrik kom till Stjärnsund och på storstadsbors vis undrade vad man gör i Stjärnsund. De frågade en av de manliga invånarna, han funderade en stund sen sa han: “Rätt vad det är går man till kiosken”.

Lever ett stilla liv
– Vi skrattade gott åt hans svar, säger Lisa, men idag vet vi att det är precis så det är. Här lever man ett stilla liv, kiosken, som också är vår lanthandel och öppen alla veckans dagar, är navet. Det är därifrån livet i Stjärnsund styrs.

Lisas och Fredriks hus ligger mellan kyrkan och lanthandeln. När de promenerar ut på tomten följer finska lapphunden Lovar dem tätt i hälarna. Katten Tussan försvinner upp i ett träd och randiga Tiger nyfiket följer med ner till den lilla båtbryggan där familjens eka ligger förtöjd.

– När vi kom till Stjärnsund insåg vi att det inte är så lätt att komma in i gemenskapen på en mindre ort – det kan ta tio år, eller i värsta fall en hel generation, säger Lisa. Vi har haft tur för vi känner oss redan accepterade, men vi har fått bevisa att vi vill väl. Det har vi kunnat göra genom musiken.

Musiken gav oss tröst i sorgen efter Engla!

Fredrik tillsammans med Stefan Gunnarsson och Amy Diamond i “Så ska det låta” i SVT.

Engla Höglund drömde om att bli stjärna, hon älskade att vara i centrum. Genom brottet blev hon känd för världen, inte för den hon var utan för sin tragiska död. Det är inte så hennes efterlevande vill att vi ska minnas henne. Just därför önskade hennes mamma att begravningen skulle direktsändas i TV, så att vi alla skulle få lära känna den härliga, glada tjej Engla var när hon levde. Sitt beslut förklarade Carina Höglund för vännerna Lisa och Fredrik: “Det värsta har redan hänt – jag kan inte bli mer ledsen”.

Stark i sorgen
– Det är fantastiskt att hon orkade vara så stark mitt i sorgen, säger Fredrik. Och mitt i det tumult det blev kring begravningen. Det tyder på en väldig trygghet hos Carina, att hon trots allt orkade genomföra det som Engla velat.

– Det är också Carina som påmint oss andra här i Stjärnsund om att vi inte ska gå in i hat. För visst har jag känt hat när jag tänkt på vad som hände Engla. Jag har skrikit ut min förtvivlan, slängt saker omkring mig i blint raseri.

– Men ingen mår bra av bitterhet, det ger ingen energi. Engla skulle ha velat att vi som finns kvar fortsätter att leva med glädje och kärlek till varandra.

– Det var sådan hon var!

Scroll to Top