– Visst har jag tänkt ibland att det skulle vara roligt med lite större plats, men samtidigt är nog trängseln en del av charmen med min lilla butik, säger Karina Dalkvist.
En alldeles egen liten butik, det har nog många av oss drömt om någon gång.
– Fast aldrig jag, säger Karina Dalkvist, 47 år. Att ha något eget, det har jag alltid förknippat med många bekymmer och slit nästan dygnet runt.
Sedan ser hon sig, påtagligt nöjd, omkring i sin egen lilla butik och förklarar i nästa andetag att hon aldrig haft så roligt på arbetet.
– Tack och lov att man inte är sämre än att man kan ändra sig, säger hon. Fast jag vet fortfarande inte riktigt hur det gick till…
Den annorlunda historien om Karinas affär började en vårdag för ungefär ett år sedan när hon steg in i presentaffären Himmel & Jord hemma i Skånemetropolen Trelleborg, för att köpa te.
Liten pratstund
– Jag köpte alltid mitt te här så jag var lite av stamkund och över huvud taget så inbjuder ju små butiker av det här slaget till samtal – så det blev en pratstund med Marie som ägde butiken, berättar Karina.
– Det var nog också så att jag suckade och beklagade mig lite – för jag var inte nöjd med livet just då. Jag var arbetslös sedan ett år tillbaka och vantrivdes fruktansvärt med att inte ha något att göra. Dessutom hade jag på allvar börjat inse att jag som 46-åring inte alls var attraktiv på arbetsmarknaden, trots att jag inte kände mig ett dugg gammal.
– ”Ja, själv ska jag sälja butiken om två veckor flytta till Frankrike” sa butiksinnehaverskan.
– Det var då det blixtrade till i huvudet på mig, ler Karina. Jag blev riktigt förvånad när jag hörde min egen röst: “Men då köper jag den!”
Jo, så kan det gå när man vågar ta steget och faktum är att när Karina en stund senare steg ut ur affären med en påse i näven, då hade hon inte bara köpt te – hon hade köpt hela affären!
Mycket hjälp
– Ja, jag måste förstås ha ett möte med banken innan jag kunde känna mig säker på att jag kunde slå till, medger hon. Det gick bra, eftersom jag hade mitt hus som säkerhet. Över huvud taget gick allt märkvärdigt snabbt, nästan lika snabbt som det gått för mig att tänka om vad gäller detta att starta eget…
– Åh, vad jag trivs, säger Karina och tar sig an en angenäm syssla – att förvandla kaffebönor till doftande nymalet kaffe.
Karina berättar att hon hade mycket glädje av en veckolång kurs som arrangerades av arbetsförmedlingen och där hon bland annat fick mycket information av erfarna småföretagare. Sedan sökte hon starta eget-bidrag och beviljades en ersättning som motsvarade arbetslöshetsersättning under sex månader.
– Jag har många positiva erfarenheter av arbetsförmedlingen, säger hon. Sedan är det en annan sak att arbetsgivare idag inte verkar intresserade av att anställa andra än människor i 25-årsåldern. Det känns väldigt konstigt när man är full av arbetslust och har nästan 20 år till pensionen!
Karina har tidigare arbetat som bland annat lärare, säljare och senast som assistent på ett monterbyggarföretag på Mässan i Malmö. Hon har alltid haft lätt för att få arbete och när hon blev arbetslös var hon övertygad om att det inte skulle vara länge. Men tiden gick…
Trivsamt myller
– Åh, vad det kändes kul att få komma igång, säger hon ur djupet av sitt hjärta. Fast i början var jag nästan tröttare när jag vaknade på morgonen än jag var när jag gick och la mig. Hela natten hade jag ju i drömmen varit igång och målat väggar, köpt in varor och arrangerat i affären…
Karinas affär är ett trivsamt myller av den sortens artiklar som inte precis tillhör livets nödvändigheter, utan snarare sätter lite guldkant på vardagen. Affärsytan är bara 25 kvadratmeter stor.
– Visst har jag tänkt att det skulle vara roligt med lite större plats, men samtidigt är nog charmen med en sådan här butik att det är lite trångt. Avdelningen med te ger jag dock ordentligt utrymme, den ligger mig av förklarliga skäl varmt om hjärtat…
Karina påpekar dock att affären inte är någon guldgruva.
– Nej, rik har jag inte blivit – åtminstone inte än, säger hon uppriktigt. Verksamheten går runt, men mer är det inte. Det där med ekonomin är verkligen någonting som man måste se över ordentligt om man har planer på att starta eget. Det är nog få som kan leva gott på sin verksamhet med en gång!
– Men jag vill också väldigt gärna uppmuntra den som funderar i de här banorna. Inte minst när nu arbetsmarknaden är så kärv för oss som betraktas som gamla på arbetsmarknaden.
För Karina har livet verkligen tagit en helt ny vändning såhär i den gyllene medelåldern.
För bara två år sedan bodde hon i lilla Svedala som ligger några mil från Trelleborg och där hon alltid varit fast rotad. Hon hade nyss blivit arbetslös, de tre barnen – Tom, Tobias och Karolin – var utflugna och hon var singel sedan elva år. Då fick hon in en lyckträff på internet…
– Ja, jag fick kontakt med en kille, Per, som verkade väldigt trevlig. Efter att ha mejlat med varandra ett bra tag träffades vi så personligen och det stämde med en gång. Vi beslöt oss så småningom för att flytta ihop och det var ett riktigt test när det gällde vårt förhållande, för Per var också arbetslös just då. Men det gick bra!
– Idag är Per i full gång med att ta över sin fars bokföringsfirma. Han sköter dessutom bokföringen åt mig, så att jag kan ägna mig åt det roliga när det gäller affären…
Vad är allra roligast?
– Att köpa in, säger Karina utan att tveka. Faktum är att jag nästan aldrig köper saker och kläder till mig själv numera, för shoppingbegäret blir helt stillat på arbetet! Att handla till sig själv kan inte jämföras med den tillfredsställelse man känner när man köpt något till butiken och upptäcker att en kund blir förtjust och omedelbart vill ha det. Det känns som ett riktigt bra betyg och det gör inte ett dugg att den där saken går mig förbi!
Karinas uppfattning att en egen företagare har väldigt lite fritid har visat sig stämma mycket väl.
– Men söndagar har jag ledigt, säger hon. Semester? Nej, det räknar jag inte med på flera år. Eftersom Trelleborg är en typisk sommarstad när bland annat många utländska turister kommer med färjorna från Tyskland så vill jag förstås ha öppet då. Det gör ingenting, för det här är faktiskt det roligaste jag har gjort.
– Per, min sambo, skrattar åt mig ibland när han märker att jag börjar bli lite otålig på kvällen hemma.
– Kan det inte bli morgon snart, säger jag . Ja, så att jag kan få gå till min affär!
