Framåt eftermiddagen håller besökarna ångan uppe med en ringdans kring granen om står utanför tomtens hus.
En jul för drygt tjugo år sedan reste ett säreget sällskap genom Dalarna. Det var självaste jultomten med sitt följe av nissar. När de kom till byn Gesunda vid Siljans västra strand stannade tomten och lade örat mot marken. Han kände hur det darrade och mullrade från jordens inre. Här fanns den – tomtekraften! Jultomten bestämde sig för att bli kvar på denna plats.
Det finns också en annan, mindre fantasifull, version: 1984 öppnade en turistanläggning i Gesunda i Mora kommun. Den är utformad som en temapark och lockar till sig 40 000 besökare varje år. Man satsar på helårsturism, men högsäsongen är veckorna runt jul.
Vilken historia man än väljer så ligger det här, tomtens eget land, till glädje för stora och små.
Var är alla?
Redan i den pampiga entrén strömmar julmusiken från högtalarna. “Det strålar en stjärna förunderligt blid…” Tonerna följer oss sedan längs den vindlande stigen genom ett vintrigt landskap. Förbi gruvan, skogen, sjön och det stelfrusna vattenfallet.
Tomteland lär vara befolkat av en mängd nissar, huldror, troll och häxor. Vi ser oss noggrant om. Kanske är det bara inbillning, eller rörde det sig lite bland granstammarna?
Den första figuren vi möter är en svartklädd och kroknäst häxa som stryker förbi.
– Jag är inte elak, bara lite busig, muttrar hon för sig själv.
Hon går några steg, stannar upp, vänder sig om och kraxar:
– Men jag äter grodlår till frukost!
Sedan hastar hon iväg.
Tomteland befolkas inte bara av snälla och glada tomtenissar. Den illvilliga häxan kan dyka upp när man minst anar det. – Men jag har lovat tomten att jag inte ska vara för läskig inför barnen, säger hon tjurigt.
Tomteland känns nästan lite folktomt och ödsligt denna vinterförmiddag. Men efter en stunds letande förstår vi vart alla besökare tagit vägen. Uppe på loftet i tomtens hus sitter en mängd overallklädda och rödkindade barn uppradade längs träbänkarna. Med stora ögon ser de en teaterföreställning om den busiga husmusen. Publiken fnissar upprymt när musen lägger nyspulver i tomtens snus och betong i hans risgrynsgröt.
Renarna samlar sig
Ute i dagsljuset igen får vi syn på några stora djur i en hage. De går och krafsar i den stelfrusna marken. Jo, det är faktiskt livs levande renar! För en sörlänning är dessa djur nästan mer exotiska än häxor och busande möss.
Men nyfikenheten är inte ömsesidig. Renarna bryr sig inte om vårt lockande och pockande vid stängslet. Kanske koncentrerar de sig på sin kommande uppgift, att dra tomtens fullpackade släde genom Sverige.
Ett bit därifrån ligger tomtens verkstad – en högrest knuttimrad byggnad, som nästan påminner om en kyrka. Innanför den tunga porten råder full aktivitet. Lotterier, pepparkaksbakning, fiskedamm, försäljning av julsaker och souvenirer. Några barnfamiljer har slagit sig ner vid borden för att vila benen och smaka på glögg och pepparkakor.
I ett hörn av tomtens verkstad finns jultomtens postkontor. Femåriga Maja från Orsa passar på att skriva sin önskelista. Överst står Barbie. Hon funderar en stund.
– Mamma, vad börjar “häst” på?
– Ett H. Två streck och ett emellan, svarar mamma.
Skriva i gästboken
Med ett stadigt grepp om pennan plitar Maja ner bokstav för bokstav. När listan är färdig stoppar hon nöjt ner den i tomtens brevlåda.
|
Varje år får tomten tusentals brev. Här är ett av dem.. |
 |
Den som vill lämna ett längre meddelande till tomten får skriva i gästboken. Den är fylld av hälsningar. Några är vädjande. “Hoppas att du läser min önskelista och kommer till min moster för det är där vi ska fira jul. God jul från Emelie.”
Andra är mer uppfordrade: “Hej tomten. Du är snäll. Ge mig många julklappar.”
Jennifer 12 år önskar sig ett arabiskt fullblod. Tova önskar sig en kikare och en gräsklippare som kan låta.
Just som vi står och bläddrar i gästboken kommer en storvuxen karl med grått lockigt skägg och röd luva in. Han tar av sig den stora slängkappan och slår sig ner vid sitt skrivbord.
Efter en stunds tvekan vågar några av barnen komma fram för att ta en närmare titt. Är det verkligen han? Jovisst är det jultomten i egen hög person! Han börjar sortera brev och stämpla kort.
|
I tomtens postkontor får barnen lämna in sina önskelistor, och ofta tar tomten själv emot. Dockor och radiostyrda bilar står fortfarande högt uppe på många barns listor. |
 |
– Jag har så mycket att göra såhär innan jul, så det är inte klokt! skrockar han.
Läser alla brev
Det är inte så svårt att förstå. Överallt ligger kartonger och lådor fulla med vykort och brev. På väggen har tomten satt upp hälsningar från världens alla hörn. För ryktet om tomten sträcker sig långt bortom Sveriges gränser. Varje år får han till exempel 60 000 brev från japanska barn.
– Jag har också fått brev från Jungfruöarna och från franska Polynesien.
Tomten lutar sig fram över skrivbordet, och försäkrar:
– Vi läser och besvarar allihop, jag och mina nissar.
I de flesta brev har barnen skickat sin önskelista. Men i vissa kuvert ligger istället en napp.
– När barnen blir äldre och inte längre behöver sin napp skickar de den till mig, säger tomten.
Med åren har han samlat på sig en mängd uttjänta nappar, närmare bestämt 12 783 stycken. Några hundra har han hängt upp som prydnader i en nappgran. Resten sitter som en färgglad girlang uppe vid takbjälkarna.
– Men den allra första nappen har jag hängt upp till vänster om min säng, säger tomten.
Egen guldgruva
Liksom de flesta andra besökare är HJ:s utsända barnsligt förtjust över att träffa denne mytomspunne legend. Men jag får inte glömma mitt yrkesuppdrag som kritisk journalist. Därför dristar jag mig att fråga: Hur kan tomten skaffa fram alla julklappar som barnen önskar sig?
Även om tomten har mycket att göra i december, tröttnar han aldrig på julen.
– Nej, det är ju en höjdpunkt på året. Under julen blir man varm i hjärtat, säger han till HJ:s reporter.
Tomten ler finurligt.
– Vi har ju vår guldgruva. Därifrån får vi guld och silver, som blir julklappar.
Vad önskar sig tomten själv i julklapp?
– Jaaa… Jag önskar mig fred över hela världen. Tänk om man kunde vakna en morgon med vetskapen att det inte längre är några krig. Och mindre antal sjuka människor, framför allt barn. Och så önskar jag förstås att häxan kunde bli lite snällare.
Så reser sig tomten. Han måste skynda iväg till sin tomteskola, som hålls i hans vardagsrum.
Ett trettiotal barn slår sig ner på golvet fram för tomten. Han berättar livfullt om den magiska tomtekraften som finns i marken.
– När man får tomtekraften så springer man fortare, hoppar högre, äter mer och känner sig om en drottning eller kung. En femårig pojke åt femton köttbullar när han kom hem!
Tre budskap
Men det finns förstås en hake. Man måste följa tomtens tre budskap: att vara rädd om naturen, att ta hand om djuren och att ta hänsyn till varandra.
– Ska man dra katten i svansen!? frågar tomten och spänner ögonen i barnen.
– Näää, man ska klappa den, säger de i en kör.
– Och man kan mjölka kossor, lägger en liten flicka till.
Sedan får barnen resa sig och stampa i golvet. Därmed har de lovat att följa tomtens budskap.
– Nu får ni tomtekraften. Men det dröjer kanske ett tag innan ni känner den. Kanske idag eller i morgon, kanske på julafton eller när ni fyller år, säger tomten.
|
De senaste tjugo åren har |
 |
Alla får komma fram och ta emot ett diplom, som bevis på att man gått i tomteskolan.
Vårt besök på Tomteland avslutas förstås med dans runt granen. Ett tappert gäng barn och vuxna bildar ring runt den stora julgranen på gårdsplanen framför tomtens verkstad.
Tomtenissarna leder dansen och stämmer upp i små grodorna, karusellen och jungfru skär. Ett skojigt och effektivt sätt att hålla värmen i vinterkylan.
Dansen avslutas med raketen. Vi klappar händer och stampar fötterna i marken. Så lyfter raketen med ett högt tjut mot den bleka vinterhimlen. I denna stund känns det nästan som om vi alla fått en liten gnutta av tomtekraften.
