Linda Bengtzing
|
Namn: Linda Birgitta Bengtzing. |
Sångerskan Linda Bengtzing bor i ett ljusblått hus i södra Stockholm. I vardagsrummet finns en vit kakelugn som sprider både värme och hemtrevnad. Ibland ställer Linda in ljus i den och öppnar mässingsluckorna. Hemma hos henne finns flera ljuslyktor i olika storlekar, året runt både ute och inne, men det är inte julpynt, säger hon och ler så att skrattgropen syns.
Vilken dag är viktigast för dig på julen?
– Det är dagen före julafton. Då åker vi till pappas före detta chef som hade ett trädgårdsmästeri där pappa hjälpte till som ung. Besöket i Rudskoga i Värmland måste vi göra för att det ska bli en riktig jul. Vi sitter vid den öppna spisen och smakar på glögg. Och så måste jag snurra i snurrfåtöljen som jag har gjort ända sedan jag var liten.
Det här är startskottet på julen för mig. Annars handlar julen om att få vara hemma i Gullspång i nordöstra Västergötland nära Värmland, eftersom jag bor i Stockholm sedan 13 år tillbaka.
Skrev du önskelistor som barn?
– Ja, långa önskelistor. Jag numrerade mina önskningar från 1 till 26. Här tänkte jag att nu tar nog mammas och pappas pengar slut. De har alltid varit ärliga och sagt att deras pengar inte räcker till allt. Fast jag önskade mig förstås inte en Barbiehäst utan en riktig häst. Jag rider fortfarande och har alltid varit hästtokig. Jag brukade pricka för var jag önskade mig i leksakskatalogerna. Än idag minns jag hur roligt det var att titta i dem och kryssa för.
Har du varit tomte någon gång?
– Ja, hos min mormors systers familj. Jag hade en bra förklädnad och ingen kände igen tomten – det klarade jag genom att jag inte behövde säga något eftersom jag kunde namnen och visste vem julklapparna var till. Men de avslöjade tomten med ett erbjudande om en whisky! Då svarade jag: “Det är Linda och jag dricker inte whisky.” Då var jag 13 år.
När slutade du tro på tomten?
– Det jag minns mest är skräcken, att allt är inte var som det skulle vara. Tomten hade pappas ögon men inget annat stämde. Jag var lite rädd för tomten och jag trodde på honom länge.
Hur förberedde ni julen när du växte upp?
– Mamma, mormor och mormors syster lagade mat och bakade – kakor, knäck och bröd. Vår familj bakade aldrig pepparkakshus, bara pepparkakor. Jag åt mer deg än jag bakade. Min bror och jag fick också städa och ta hand om hundarna.
Hade ni mycket julpynt hemma?
– Ja, alldeles för mycket och överallt. Vi hade två granar, en inne och en ute och stjärnor och ljusslingor i vartenda fönster. Det var inte lika roligt att packa ner allt och ställa det på vinden i väntan på nästa jul.
– Vi hade häst och jag pyntade även i stallet. Jag hängde knäckebröd i röda band. Hästarna tyckte om knäckebrödet och knaprade gärna på det.
Hur köpte ni granen?
– Vår gran höggs i vår eller grannens skog! Vi tog in granen dagen före julafton och klädde den tillsammans.
– Idag vill jag ha en stilren gran, men som liten hade vi sköra kulor och arvegods från farmor som vi fick handskas försiktigt med. Men det var också smällkarameller och gipsfigurer som jag gjort. Vår gran stod kvar tills det inte hade ett barr kvar, kändes det som.
Hur såg julen ut i din barndom?
– Vartannat år var vid hos mormor och morfar i Gullspång, och vartannat år hos oss. Julharen la alltid var sitt paket på sängen till mig och min bror så att vi skulle sysselsätta oss på morgonen. Vi åt inte frukost utan gick direkt på den stora jullunchen. Jag hade alltid klänning och tomteluva på mig.
Kalle Anka klockan tre fick man inte missa. Efter Kalle spelade jag kort med mormor och morfar i väntan på den hemska gröten. Vi umgicks och hade trevligt samtidigt som vi åt nötter, dadlar fikon och godis. Vid 18-tiden åt vi risgrynsgröten med mandel i. Den som fick mandeln brukade få önska sig någonting.
– Länge hade vi tomte, antingen pappa eller också turades någon av dagmamman Inga-Britts tre söner om att vara tomte. När alla julklappar hade delats ut drack vi kaffe och åt jultårta prydd med en tomte i marsipan. På juldagen lekte jag med julklapparna och det gör jag nu med!
Mamma Birgitta, pappa Mats, Linda och lillebror Martin pustar ut i soffan i Gullspång. Även schäfern vill vara med på ett hörn.
Gav du bort julklappar som barn?
– Jag var en luring, jag gav bort sådant som jag fått tidigare och som jag inte tyckte om. Jag kunde spara klappen till nästa jul, så det gällde att komma ihåg vem jag hade fått den av.
– Annars blev det mycket från slöjden som smörknivar, och så sydde jag kuddar, för jag hade kuddmani. Mormor har fortfarande kvar kuddar som jag sytt till henne.
– Jag gjorde egna böcker om allt möjligt, som jag gav bort. Mamma har sparat dem och jag har fortfarande kvar många böcker i en låda.
– Varje jul jobbade jag hårt för att få ihop så många paket som möjligt.
Minns du din bästa julklapp?
– Jag glömmer aldrig hur glad jag blev när jag öppnade paketet med mina nya röda skidor. Jag satte på mig skidorna direkt och gick omkring med dem inomhus. Det såg nog lite kul ut för jag var klädd i klänning. Skidorna provkörde jag på juldagen.
Var du alltid snäll till jul?
– Jag fick en docka i julklapp. Min lillebror Martin var 3 år och jag tyckte att han var lite bortskämd. “Nu ska han få”, tänkte jag. På min jättefina docka målade jag en svart prick i ansiktet och så skyllde jag på honom och spelade förkrossad: “Usch vilken unge!” Men mina föräldrar listade naturligtvis ut vem som hade satt dit pricken. Den pricken får jag leva med, men jag har aldrig gjort det igen!
Skriver du julkort?
– Hela vår familj skrev julkort och alla var tvungna att skriva sitt namn. Numera skickar jag 60-70 julkort varje år och får 15 tillbaka… Folk är dåliga på att skriva riktiga julkort, i stället piper det i mobilen.
Vem ger du julklappar idag och hur väljer du?
– Jag ger till alla nära och kära men det är problem att hinna med. Min bror Martins barn, Greta och Olle, ska ha klappar. Min bror och hans fru får julklappar och också mamma och pappa, mormor och morfar, mormors syster Ingrid och så byter jag med mina bästisar och med några kolleger på Wallmans. Självklart ska också min pojkvän Jimmy ha något.
– Jag är noga med att julklappar ska vara valda med omsorg. Priset på gåvan spelar däremot ingen roll för mig.
Brukar du skriva julklappsrim?
– Nej, i stället gör jag fint inslagna paket i brunt papper eller i tidningspapper. Jag jobbar verkligen med att slå in dem vackert. Vi lägger alltid julklapparna under granen.
 |
De fina hemstickade |
Vad vill du inte vara utan i jul?
– Min familj, vi har firat jularna tillsammans i alla år, förutom en då jag jobbade på Gran Canaria. Vi försökte få till en svensk jul där, men det gick inte även om det fanns sill och allt annat.
Vad vill du ha på julbordet?
– Köttbullarna måste var hemlagade, numera kan jag äntligen göra jättegoda själv. Jag använder chipsdipp med löksmak som binder färsen och ger den god smak.
– Mamma gör omeletter med räk- och svampfyllning. Mormor gör enormt goda revbensspjäll. På bordet bör det också finnas rödbetssallad, rökt lax och skinka. Det räcker oftast inte med en skinka, det brukar bli en extra. Vi äter så många knäckebrödssmörgåsar med skinka och senap på.
Vad tycker du sämst om på julbordet?
– Risgrynsgröten. Jag har aldrig gillat gröt.
Hur ska du fira jul i år?
– Jag hade tänkt åka till Mauritius, men det blev ingen resa eftersom jag har jobbat med “Floorfiller” på TV3 , så det blir nog traditionsenligt hos mamma och pappa. Och Jimmy dyker nog upp på kvällen.
Vad önskar du dig i julklapp?
– Det får bli nya vinglas för de går alltid sönder. Och så vill jag ha hjälp av min trädgårdsintresserade pappa med beskärning av åtta äppelträd i min nya trädgård.
Vad är julfrid för dig?
– Det blir annorlunda i år eftersom jag gör mitt sista jobb redan den 18 december och hinner vara ledig före julafton, men julfriden infinner sig när jag sitter i snurrfåtöljen i Rudskoga.
Vill du ha julmusik?
– Oja, jag tycker att det ska vara mycket julmusik alltifrån Flamingokvintetten och Vikingarna till massor med andra fina sånger.
I Gullspång går ett julvisegäng av gamla gubbar runt i husen och sjunger julsånger. Det är mysigt. Min favorit från barndomen är “Låt mig få tända ett ljus” .
