My Holmsten
|
Namn: My Ann-Kristin Holmsten |
Skådespelerskan My Holmsten bestämmer sig för svaret på en bråkdel av en sekund och lika blixtsnabbt drar hon i nödbromsen i TV-programmet “På spåret”.
– Det är jättekul att vara med i “På spåret”, men det är också pirrigt, därför att jag vet ju aldrig vad jag blir utsatt för. Jag älskar det!
My bor sedan många år i sina morföräldrars lägenhet på Södermalm i Stockholm. I den gamla kapsylfabrikens lokaler, som hennes morfar ägde en gång i tiden. Här föddes hennes mamma Inga. När Mys föräldrar arbetade tog morföräldrarna hand om My och hennes halvsyster Annika. När morföräldrarna blev gamla och skröpliga så tog My hand om dem.
Vad är julstämning för dig?
– Jag förknippar julen starkt med dofter. När vi går i trapphuset och känner lukten av granbarr och nyhuggen ved, säger min dotter Trulsa: Nu luktar det jul!
– Lukten av apelsiner med nejlikor instuckna i skalet på, hyacinternas mättade blomdoft och när min man Lucas gör brunkål är också jul för mig. Jag har alltid varit doftgalen.
Finns det något du absolut inte vill vara utan på julafton?
– Ingen jul utan brunkål och julgran. Jag vill ha Lucas revbensspjäll och brunkålen som han gör efter sin mammas recept. Själv gör jag köttbullarna och långkålen. Lucas lagar all annan julmat inklusive skinkan.
Hur är ditt förhållande till granen och granköpet?
– Förra året blev vår gran kvar ända tills påsken! Vi tyckte att det var mysigt med julgransljusens skimrande ljus i rummet. Min barndoms granar stod oftast kvar tills alla barren ramlat av.
– För mig är granen absolut det viktigaste och det är samma visa varje år när min familj och jag ska ut och köpa gran. Vi behöver en stor gran och de flesta granar är antingen för små eller för glesa. Jag tvingar familjen runt till den ene granförsäljaren efter den andre. Till slut köper vi förstås granen hos den förste granförsäljaren, där jag sett den finaste! Min familj blir så arg på mig.
– Förra året fick min man och min dotter klara den här detaljen själva och märkligt nog var det inga sura miner alls. Jag var tvungen att hålla mig hemma eftersom jag hade dubbelsidig lunginflammation och låg på sjukhus. Jag låg i två veckor med 40 graders feber, tidigare har jag aldrig varit sjuk under julen.
– Trulsa brukar få en tomtekasse, precis som jag fick som barn. Det hade jag delegerat från sjukhuset till min man Lucas och till min syster. Trulsa hade tack och lov fixat Lucas julklapp. Själv kom jag hem dagen innan julafton. Lucas var helt slut och konstaterade att det var ett heltidsarbete att städa och pynta.
Skrev du önskelistor som barn?
– Nej, det har jag aldrig gjort. Min mamma och pappa tog reda på vad jag ville ha, till exempel en ny Barbie. Mamma såg till att mina morföräldrar fick reda på vad jag önskade mig.
– Redan i oktober sa jag till Trulsa vad jag önskar mig. Det är ingen idé att säga det till min man Lucas, för han glömmer bort det.
Hur länge trodde du på tomten?
– Jag har aldrig trott på tomten och vi hade aldrig någon tomte under min uppväxt. Däremot fick jag “tomtekasse” som barn – det var istället för julstrumpa. Min syster och jag fick varsin kasse eftersom vi alltid vaknade så tidigt. Vi fick något att göra och dagen gick snabbare för oss. I tomtekassen låg saker som skulle sysselsätta oss, som ritblock och spel. Där fanns också alltid en liten marsipangris och godis. Ett år fick vi varsin speldosa i form av en julgran. Jag kunde dra upp den och så spelade den “Stilla Natt”. Det året vaknade vi redan klockan fyra och väckte mamma Inga med speldosan. Hon ville förståeligt nog sova ett par timmar till. Den speldosan med granen har jag kvar än idag. Nu är den lite sliten och orkar knappast spela!
Har du själv någonsin varit tomte?
– Nej, aldrig någonsin. När Trulsa var 3 år var Lucas tomte. Hon tyckte nog att det var något bekant hos tomten men listade inte ut att det var hennes pappa. Vi skojade med henne senare och sa: “Är du inte snäll, så kommer inte tomten.” “Det finns ingen tomte” svarade Trulsa.
Hur förberedde dina skådespelande föräldrar Karl-Arne och Inga julen i din barndom?
– Min mamma hade sinne för organisation, vilket kan vara svårt att tro för hon var oorganiserad på många andra sätt. Hon kunde ha kaos på sitt skrivbord men hon skrev listor och började julplanerandet redan på sommaren. Hon köpte saker som hon gömde på ett säkert ställe och hon var väl förberedd. Det gick inte annars. Karl-Arne städade hemma. Inga köpte julmaten och pappa julspriten. De delade upp sysslorna sinsemellan. Inga brukade ofta vara helt slut när julen kom och grät en skvätt av ren utmattning.
Julbakade du som barn?
– Nej, det var inget bakande alls. Inga var ingen bullbakande människa. Det hon gjorde var revbensspjäll och världens godaste hemgjorda grönkålssoppa, som jag försökt härma. Den smakar aldrig exakt likadant.
– Men en jul försökte jag att vara en riktig “bullmamma”. Det blev första och sista gången jag gjorde ett pepparkakshus med Trulsa. Vi fick limma ihop pepparkakshuset med Karlssons klister!
– Den första julen jag firade i mitt eget hem gjorde jag klenäter i flottyr, för att pappa älskade dem. Eftersom min farmor Gerda Maria alltid gjorde alltid klenäter till jul och det påminda pappa om barndomen. Den julen bakade jag också vörtbröd som bara pöste över.
Tillverkade du egna julklappar?
– Nej, aldrig. En enda gång gjorde jag hemgjord nougat och chokladgodis till min syster.
– Det jag minns är att jag köpte stora julkassar på varuhuset Pub vid Hötorget för någon krona som jag gick omkring med. Jag handlade på olika avdelningar och fyllde kassen. Och jag kände en viss upphetsning när jag såg hur kassen fylldes med påsar och paket.
– Mamma styrde mig och sa: “Köp det här du!” Jag gjorde som hon sa. Hon hade ju sina listor och det har jag tagit efter numera.
 |
I det här huset på Lidingö |
Hur såg dina barndoms jular ut?
– Vi var alltid hemma hos oss på Lidingö. Min mormor och morfar Stina och Folke Gill kom ut till oss. Vår äldre halvbror på pappas sida kom också. Vi var ett helt gäng och vi firade traditionellt med dopp i grytan, sill, skinka, julost och massvis med godis.
– Morfar läste alltid verserna högt vid paketutdelningen. På kvällen tog mormor och morfar en taxi hem till Söder och vi vinkade av dem.
På juldagen hade vi “pyjamasdag”. Inga barn behövde klä på sig. Vi tog en skinkmacka när vi ville och det var så kravlöst och skönt. Till middagen bjöd mamma på sin härliga grönkålssoppa som alla tyckte om. Till den fick vi pocherat ägg till. Mamma skapade den här traditionen men riktigt varifrån hon fick den vet inte. Soppan hade hon fryst in långt tidigare under hösten.
– På sätt och vis var juldagen bättre än julafton. Juldagen blev helig för oss och ingen skulle göra något. Vi gonade oss bara och struntade i alla måsten.
Har du firat någon annorlunda jul?
– Ja, ett år fick min mormor Hong Kong-influensan, då orkade hon inte komma till ut oss på Lidingö, istället åkte vår familj till Söder. Mamma tog med sig alla paketen, men glömde en kasse med julkappar hemma! “Ska inte My få några julklappar i år?” frågade en konfunderad morfar under julklappsutdelningen. Tänk jag var 9 år och bortglömd på julafton! Jag tyckte att det var lite jobbigt innan misstaget uppdagades. När jag kom hem fick jag en alldeles egen julklappsutdelning.
Är du bra på att rimma?
– Sådär. Jag kan inte göra sådana där jättelånga tjusiga rim. Ofta hade vi improviserade rim därför att mamma var stressad och hade ibland glömt att skriva på vem julklappen var till. Karl-Arne rimmade ihop något snabbt, liksom morfar “Poa”, men som barn rimmade jag aldrig. I min egen familj rimmar vi stenhårt. Trulsa är förtvivlad, men jag säger att vi måste!
Finns det någon julgåva som du blivit särkilt glad över som barn eller som vuxen?
– Ja, för länge sedan fick jag ett par örhängen av min dotter. Det är ett par hjärtformade paljettörhängen som är kitschigt röda. Jag brukar sätta på mig dem varje julafton för jag har fått dem av min älskade unge.
– Som barn minns jag att min syster och jag fick mjuka bäddsockor i pastellrosa eller ljusblått med sidenband inträtt i resåren vid ankeln. Jag har försökt få tag i liknande till Trulsa men de finns inte längre.
Vad gjorde du på Annandagen?
– Då klädde vi på oss igen. Ofta började Inga jobba den dagen. Nu förtiden kan jag tänka mig att bjuda hem eller besöka kompisar. Den här dagen är mer som en vanlig dag för mig.
Fyra kvinnliga premiärlejon från familjen Gill från vänster My, storasyster Annika, mormor Stina och mamma Inga.
Skriver du julkort?
– Ja, det brukar jag göra. Vi sätter oss ner med en adresslista och så kör vi så att pennorna glöder. Vi brukar för det mesta skriva dem i tid. Ibland har jag glömt att skriva till någon som kommit ihåg mig. Då dövar jag mitt samvete och sänder iväg ett kort i mellandagarna. Det är kul både att få kort och skriva. Att välja motiv och tänka att det här passar den och den, är också roligt. Om jag är superstressad då blir det en likadan julgris till allihopa. De julkort jag själv får sätter jag upp på spiselfrisen så att de syns.
Hur ska du fira jul i år?
– Som alltid hemma med min familj för jag är traditionsbunden. Min syster och hennes familj bor också i Stockholms, så de kommer till oss. Min bror firar med sin frus släkt.
Vad önskar du dig i julklapp?
– En kompass för jag har absolut inget lokalsinne. Kompassen behöver jag, när jag är ute och går med vår envisa dvärgschnauzer Skrott. Ibland går jag vilse i skogen, då drabbas jag nästan av panik. I det ögonblicket hade en kompass räddat mig.
– En fönborste och böcker. Får jag en bok så är julen räddad för mig. Jag skulle bli ledsen ifall jag inte fick en julbok
När får du julfrid?
– Den brukar infinna sig på natten till juldagen, då allt är avklarat och alla så kallade “ångestjulkappar” är utdelade. Det är halvbra julklappsköp som jag inte trodde att mottagaren skulle gilla och så visade det sig att jag hade helt fel. Alla blev nöjda och allt julklappspapper ligger i säckar. Då kan jag sitta och “dumglo” långt in på julnatten och så vet jag att hela juldagen ligger framför mig. I min familj gör vi likadant som i min barndom, vi strosar omkring i pyjamas och njuter.
