Adventskalendrar
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Fars gåva blev en livslång kärlek
Ända sedan barndomen har Birgitta Tureheimer, 57 år, älskat julen. Ett sätt för henne att härda ut i väntan på julafton var att öppna sina adventskalendrar. Idag har hon en imponerande samling och har till och med haft utställningar ...
Jag har alla mina kalendrar samlade i 13 pärmar. Kalendrarna är från 1940-talet och fram till dags dato. Jag har haft två utställningar med mina adventskalendrar och intresset har varit jättestort, säger Birgitta Tureheimer.
När julen kommer på tal tindrar Birgitta Tureheimer, 57, med ögonen som ett barn. Istället för att drabbas av julstress så här års, känner hon samma pirriga förväntan som när hon var liten flicka. Ett sätt att förgylla tiden fram till jul är att kika bakom adventskalenderluckor. Och Birgitta har att göra, hon är nämligen stolt ägarinna till 450 adventskalendrar ifrån sju decennier!
– Julen har alltid varit speciell för mig. När jag var liten steg jag och mina föräldrar upp klockan fem på julaftons morgon. Vi tände granen och åt julmarsipan innan vi tog kartongen med den fina tomtetårtan och gick till tågstationen, berättar Birgitta med inlevelse.
Att åka de sju milen mellan hemmet i småländska Nybro till Saleboda, precis på gränsen till Blekinge, var ett flera timmar långt äventyr. Väl framme hos mormor Charlotta dök lilla Birgitta ivrigt ner i den stora låda som föräldrarna packat full med kaffe, julgotter och paket, polletterat och skickat i förväg.
Fast för en adventskalenderfantast som Birgitta började egentligen det roliga redan den första december:
Beundrade motiven
– Du milde, vad jag väntade på att få öppna den första luckan! Sedan kunde jag sitta i timmar och beundra motiven och landskapen och fantisera mig bort.
Kalendrarna var så otroligt vackra, särskilt de med glitter på. Jag hade dem uppnålade på väggen ovanför min säng och tittade på dem varenda kväll innan jag gick och lade mig, säger Birgitta som tycker att hennes fascination var ganska naturlig.
– Jag var ju barn på 50-talet och vi hade varken TV eller annat. Kalendrarna var nog för mig, vad ett riktigt bra barnprogram är för barn idag. De blev ju ett samtalsämne i skolan också, minns Birgitta och plockar fram sin absoluta favoritkalender. Den är från 1953, har en glansig yta och föreställer en tomte och några rödkindade barn som leker ute i snön.
– Jag var 5 år när jag fick den av min pappa och det är den första som jag verkligen kommer ihåg. Bilderna var så fina att det var en fröjd att skåda! Jag öppnade luckorna om och om igen. Men hur försiktig jag än var så gick det inte att undvika att repa den. Det syns att den har blivit väl använd…
När alla 24 luckorna var öppnade och julen skulle dansas ut så kunde inte Birgitta förmå sig att kasta sina älskade kalendrar.
Man kan se hur trenderna växlade bland kalendrarna. Den här är från 1957, det är radions första. Smaken är ju olika men jag tycker inte att den är så fin. Priset var 1,75.
– Jag var väldigt rädd om dem. Mina adventskalendrar var en rikedom för mig. Och året därpå var de nästan lika roliga att öppna och titta på igen, säger Birgitta som idag är glad att hon så nogsamt sparade alla sina kalendrar. Det är de som utgör grunden till hennes unika samling som är registrerad och införd i 13 pärmar.
– De allra flesta kalendrarna har jag öppnat själv, som barn eller vuxen. Men de äldsta jag har, från 1940-talet, har jag köpt på Öland och på en antikmässa i Nybro.
När man bläddrar i pärmarna blir det tydligt att kalendertrender och motiv skiftat genom tiderna. Man kan också konstatera att företag redan för 50, 60 år sedan insåg värdet av reklam och hade för vana att trycka upp kalendrar som de delade ut till kunderna.
– De här långsmala Ica-kalendrarna med tomtarnas sällskapsresa och flygtävling för småtomtar, skiljer ju sig från mängden. De är från 1940-talet båda två. Själv kommer jag väl ihåg skokedjan Oskarias kalender från 1958. Den fick man om man handlade vinterskor till barnen där. Gissa om jag ville gå dit?! säger Birgitta.
Ursprungligen kommer adventskalendern från Tyskland. Till Sverige kom den första adventskalendern 1934. Det var Sveriges flickors scoutförbund som tryckte upp och sålde den. Den första radiokalendern sändes 1957.
Tre år senare startade TV: s adventskalender, men de första åren missade Birgitta eftersom familjen inte hade någon televisionsapparat. Men 1964 inhandlades en och då satt hon förstås ivrigt bänkad framför rutan.
Jättebra idé
– På den tiden hade radio och TV en kombinerad kalender. Man öppnade luckorna när man lyssnade på radion och så fanns det ett ark med märken som man klistrade fast på kalendern i samband med TV-programmet. Det var en jättebra idé för kalendrarna blev som vackra tavlor till slut, tycker Birgitta.
Den årliga julkalendern är ett av de äldsta programmen som fortfarande sänds i TV och hon följer den gärna än idag, om hon gillar handlingen. Tidernas bästa TV-kalender, enligt Birgitta, var “Trolltider” med bland andra Eva Rydberg och Birgitta Andersson i rollerna. Den sändes både 1979 och 1985.
TV-kalender eller inte, december är utan tvekan Birgittas favoritmånad på året. Hon njuter av att baka, julklappsinslagning och doften av hemkokt skinka och hon håller stenhårt på traditioner med uppesittarkväll, julpunsch och levande ljus i granen.
– Roligast av allt är nog ändå att öppna min barndoms kalendrar. När jag tar fram dem så kommer det så många minnen tillbaka. Jag älskar dem allihop och kommer att spara dem livet ut. De är min allra finaste skatt!
