Astrid och Stina blev vänner i kolonin: ”Jag blir alltid så upprymd ­efter att ha umgåtts”

Trots att hon alltid haft ett stort trädgårdsintresse fann sig Stina Nygren sitta instängd i en liten etta på 25 kvadratmeter utan balkong under pandemin, när allting annat dessutom stängde ner.

– Jag är uppvuxen i villa och mina föräldrar har alltid varit måna om sin trädgård, så det har varit centralt i min uppväxt. Jag kände att jag saknade att pyssla i en trädgård för att få sinnesro, berättar Stina.

Eftersom föräldrarna bor en bra bit bort blev det ett projekt att alltid behöva åka dit för att få vara i en trädgård. Stina kände en längtan efter att även kunna vara ute och påta i veckorna.

– Jag ville ha det lite när som helst, inte så uppstyrt.

Läs även: Laura byggde tiny house på 15 kvadrat: ”Huset har både takterrass, takfönster och skorsten”

Efterfrågade trädgård att hjälpa till i

Stina bestämde sig för att göra ett inlägg i en Facebookgrupp om att hon sökte en trädgård att hjälpa till i. Hon hoppades hitta en äldre person med en trädgård som hen inte orkade med eller kunde sköta om. Och att det på så sätt kunde bli ett utbyte där hon skulle få vara i en trädgård och få lära sig mer om det samtidigt som en äldre person kunde få hjälp.

– Jag fick mycket respons på inlägget från personer som erbjöd sin trädgård som de inte hann med. Många med småbarn, men där fick jag känslan av att de kanske mer letade efter en trädgårdsmästare som bara skulle komma dit och göra sitt jobb. Jag ville inte ha betalt, utan bara en fin plats att vara på, säger Stina.

Läs även: Ingrid och Svetlana blev brevvänner på 80-talet: ”Idag är vi som systrar”

Till slut fick Stina ett svar från en tjej som skrev att hon kände världens piggaste åttioåring, Astrid, som hade en kolonilott i Bromma i närheten av där Stina bor.

– Jag tyckte att det lät precis som det jag var ute efter och kontaktade Astrid som berättade att hon och hennes man haft kolonilotten i trettio år, att det alltid varit deras eget paradis, men att de nu var äldre och inte riktigt orkade med på samma sätt längre.

Samarbetet utvecklades till vänskap

När Astrid Hedihn fick höra talas om att Stina sökte en trädgård att hjälpa till i kändes det självklart att tacka ja till att träffas.

– Det var som att det stod ”till Astrid” på annonsen. Jag har tidigare satt upp lappar i skolan och mataffären om att vi är ett äldre par som behöver hjälp med en kolonilott. Då fick jag hjälp av olika ungdomar som ville tjäna pengar, men de kunde ingenting om trädgård. De hade aldrig hållit i en kratta. Stina däremot har gröna fingrar, berättar Astrid.

Stina och Astrid stämde träff på den prunkande kolonilotten och samarbetet kändes rätt från första stund.

– Jag var säker på att Stina skulle falla om hon fick se det här stället och det gjorde hon. Jag behövde bara vara med en stund, men hon visste redan vad som var ogräs och inte, ­säger Astrid.

Läs även: Här bor tre generationer på samma tomt: ”Detta är vår drömplats”

Från början gjordes en överenskommelse om att de kunde vara på kolonilotten på olika tider och dela upp jobbet. ­Stina upplevde att Astrid var glad över att få hjälp men kanske inte nödvändigtvis var ute efter en ny vän. Men de var just vad som hände. De båda fattade snabbt tycke för varandra och en vänskap utvecklades.

– Vi kunde sitta på Astrids veranda där och ta ett glas vin eller en fika. Eftersom jag bodde så nära kunde hon också skriva spontant och fråga om jag ville komma över på en bit mat, berättar Stina.

Mår bra av trädgårdsarbetet

Arbetet med kolonilotten blev precis som Stina hoppats på, ett utbyte dem emellan där hon kunde vara till nytta och hjälpa till och samtidigt få kunskap av Astrid som frikostigt delade med sig om hur hennes älskade dahlior bäst skulle skötas och hur en bra jord är A och O för att få välmående växter.

– Jag trodde inte att det skulle bli så bra, att vi skulle få en så fin kontakt och att den är ömsesidig. Astrid är en så inspirerande person. Hon har väldigt mycket spännande och roligt att berätta om sitt liv. Jag känner mig inspirerad av att hon är så positiv och har sådan livsglädje och jag blir alltid så upprymd ­efter att ha umgåtts med ­henne. Om jag blir hälften så positiv som henne när jag blir gammal kommer jag vara väldigt nöjd, säger Stina.

Något som både Stina och Astrid instämmer i är att trädgården och deras gemensamma ansträngningar där är bra för dem på alla sätt: fysiskt, psykiskt och socialt.

Läs även: Hedvig och Anna fick båda bröstcancer: ”Genom sjukdomen hittade vi tillbaka till vår starka vänskap”

– Igår var jag trött och hade ont i huvudet efter jobbet. Men så fort jag kom ut här försvann huvudvärken när vi rensade ogräs tillsammans och pratade. Så det gör mig också gott att vara här, säger Stina.

Astrid delar samma upplevelse.

– Jag har tyvärr drabbats av cancer. Vissa dagar har jag mycket värk i kroppen och i magen. Ibland när jag sitter i bilen på väg ut hit står jag knappt ut med smärtan, men det går bort så fort jag kommer hit. Här kan jag sitta och räkna flaggstängerna, det är tolv stycken, säger Astrid och pekar med handen ut över koloniområdet från sin plats på verandan.

Umgås över generationsgränserna

Under sommaren 2021 var Stina vid kolonilotten som mest. Sedan ändrades hennes livssituation och det blev inte längre lika lätt att hitta tiden till att åka ut till Astrid, men hon hjälper fortfarande till i trädgården då och då i den mån hon hinner.

– Vi håller kontakten trots att jag inte är här lika ofta längre. Och vi har också umgåtts i hennes lägenhet i stan vid några tillfällen. När Astrid och hennes man firade diamantbröllop var jag och min sambo inbjuda till att fira med dem. Vänskapen har bestått fast min tid inte riktigt räcker till på samma sätt längre.

Läs även: Frida odlar tusentals färgglada dahlior: ”Ju fler jag plockar, desto mer blommar de”

– Det känns fortfarande bra att kunna komma ut hit och hjälpa till. Det är en väldigt fin plats och det är kul att få vara här tillsammans med henne. Även om det blir få gånger jag hjälper till känner jag att det är väldigt mycket värt för att hon ska kunna vara härute och få ha det fint omkring sig. Jag hoppas ­också att det här kanske kan inspirerar andra att umgås över generationerna och lära av varandra, avslutar Stina.