Jag är en kvinna i 40-årsåldern som är tillsammans med en något äldre man. Han är pappa till två vuxna barn och morfar till ett två månader gammalt barnbarn. Jag är mamma till tre yngre barn, vars pappa jag skilde mig från ganska odramatiskt för tre år sedan.
Min partner skilde sig för att hans exfru led av patologisk svartsjuka. Hennes svartsjuka var väldigt uppslukande och till slut stod han inte ut längre. Han och jag träffades efter hans skilsmässa genom vår gemensamma arbetsplats.
När min partner berättade för sin exfru om mig blev hon galen. Hon spionerade på mig och kontaktade min exmake med en lögn om att jag och min partner hade haft ett förhållande bakom deras ryggar i många år. Det värsta av allt var att hon lyckades övertyga sina två barn om att det var jag som var skyldig till skilsmässan, vilket har orsakat en hel del problem sedan dess.
Min partner och jag flyttade ihop förra sommaren. Hans barn reagerade med ilska och avvisande och han var nära att lämna mig. Just nu bor vi i hans hus, men jag ska flytta ut på egen hand snart eftersom det inte finns plats för oss alla här.
Planen är att vi ska flytta ihop när mina barn är äldre. Problemet är att min partners vuxna barn fortfarande vägrar att träffa mig, medan min partner besöker sin dotter dagligen.
Min partner överöser sin dotter med pengar och presenter. Han köper mat till familjen och hjälper till att rusta upp deras hus. Men trots att dotterns man tjänar mycket bra hade de inte råd att ge min partner en present på hans födelsedag.
Jag har talat med honom om hur ledsen jag är över att inte få vara en del av det liv han har med sina barn. Han vägrar dock att göra något åt problemet och tror att tiden kommer att lösa det. Därför insisterar han på att vi ska dansa efter barnens pipa, det vill säga att vi måste anpassa oss till att de inte vill ha något med mig att göra. Detta gör mig olycklig. Vad ska jag göra?
Martina
Vibeke Dorph svarar:
Det låter som om din partner och hans barn har hamnat i ett svårt och utmattande skuld- och skamförhållande, troligen iscensatt av barnens mamma. En relation där din man måste be om ursäkt för sitt val att lämna deras mamma. Det är verkligen olyckligt för alla parter – för din partner, naturligtvis, men också för hans nu vuxna barn, som alltid är alltför upptagna med att spela offerkortet.
Det är inte bra. För att vara ett offer är i princip att lämna över ansvaret för sin egen lycka till andra istället för att ta ansvar själv. Det leder inte till något gott. Se bara på barnens mamma.
Tyvärr har din partner ännu inte kommit till den punkt där han inser att han gör sina barn en otjänst genom att anpassa sitt liv efter deras omogna beteende. Jag är säker på att du och jag kan försöka förklara det för honom.
De flesta människor lär sig bara något genom sina egna dyra erfarenheter och jag undrar om det gäller din partner också. Han låter som en i övrigt förnuftig man, så jag tror han snart kommer att inse att det här inte är rätt väg att gå.
Du bör också komma ihåg att även om du inte har stora känslor för din partners barn så är det annorlunda för honom. Han är deras far och han älskar dem, vilket säger något vackert om honom.
Så låt honom göra saker på sitt sätt ett tag och ha tålamod.
Att bli en del av en blandad familj kräver mycket tålamod, och var försiktig så att du inte blir för stor del av ekvationen själv. När allt kommer omkring handlar det om att ni alla ska komma bra överens på lång sikt, så stöd din partner i att få det att hända.
Vibeke
Skriv till Vibeke
Behöver du någon att vända dig till med dina problem? Skriv till Vibeke Dorph, vår relationsexpert, om vänskap, kärleksrelationer eller familjkonflikter du vill reda ut.
Maila till hj.experter@egmont.se
Skriv ”Fråga Vibeke” i ämnesraden.
Du kan även skicka brev till: Fråga Vibeke, Hemmets Journal, 205 07 Malmö
Alla frågor hanteras med sekretess.
Vibeke Dorph är intresserad av människor, relationer och varför vi hamnar i konflikt med varandra. Hon brinner för att kunna hjälpa oss att själva hantera jobbiga situationer. Läs mer om Vibeke här.
