Petra: Jag känner mig utnyttjad av mina vänner

Jag är en kvinna i mogen ålder som har problem med vänner. Jag har alltid haft en tråkig tendens att locka till mig vänner som dränerar mig på all min energi.

Jag vill gärna vara en bra vän och jag vill att de människor som jag bryr mig om ska vara lyckliga. Tyvärr slutar det ofta med att jag känner mig utnyttjad eftersom de vänner som jag har ansträngt mig för att stödja missbrukar mitt förtroende, både ekonomiskt och känslomässigt.

Läs även: Varför vill inte mamma prata om min döde bror?

För närvarande har jag en vän som ständigt behöver min hjälp. Hon lider av psykisk ohälsa och jag har gjort allt jag kan för henne. Jag har pratat med henne i telefon i timmar mitt i natten och har, oavsett mina egna planer, hoppat in för att hjälpa henne när hennes värld har fallit samman. Inte utan stolthet kan jag säga att hon mår bättre idag.

Nu befinner jag mig i den förmodligen självförvållade situationen att hon helt enkelt inte kan förstå att jag också har en gräns. Jag är själv stressad och kan känna att hennes ständiga krav på uppmärksamhet är mer än jag klarar av att hantera. Hon, å andra sidan, kräver fortfarande min fulla uppmärksamhet och uppfattar all kontakt jag har med andra människor som ett svek.

Just nu vill jag säga åt henne att ta sig samman, men jag vet att det inte är så lätt. Jag har verkligen tappat lusten att träffa henne, men jag är också rädd att om jag säger rakt ut att jag inte orkar med henne längre så kommer hon att göra något dumt, för det har hon ju försökt tidigare.

Läs även: Min man visar inte barnen någon kärlek

Så min fråga till dig är: Hur kan jag göra vår relation mer jämlik, så att vi fortfarande kan upprätthålla en vänskap utan att jag känner mig utnyttjad för femtioelfte gången?

Petra

Relationsexperten svarar: Roten till självuppoffrande beteende

Jag kan inte låta bli att tänka att du i dina vänskapsrelationer har fokuserat för mycket på vad du ska vara för andra snarare än vad andra är för dig. Fundera på varför det är så, för den här typen av självuppoffrande beteende har oftast sina rötter någonstans i det förflutna – en krävande familjemedlem eller en tidig ohälsosam kärleksrelation.

Här har du lärt dig att ditt värde som människa inte avgörs av vem du är, utan av vad du kan ge och vara för andra. Ett sådant Florence Nightingale-beteende kan omedelbart ge mycket tillbaka. För genom att vara den som hjälper känner vi oss också mäktiga och oumbärliga.

Läs även: Jag tackade nej till kalaset – min syster bröt kontakten

Men den här typen av känslomässig belöning är som att kissa i byxorna för att hålla värmen. För precis som du har tilldelat dig själv rollen som hjälpare attraherar du också offertyper som är mer än villiga att utnyttja din hjälpsamhet utan att ge något tillbaka. Detta är ett övergrepp från dina hjälplösa vänners sida – men väl också från din egen sida?

Nu är du själv under mental press, och jag skulle nästan vilja säga grattis till det. För du har äntligen insett hur lite du får tillbaka från andra. Personligen skulle jag inte ägna för mycket tid åt att fundera över hur din nuvarande vän ska klara sig, för hennes egocentriska beteende visar att hon fortfarande bara vill fokusera på sina egna behov.

Läs även: Vågar jag släppa in min mamma i mitt liv igen?

Lägg istället din tid på att odla och stärka friskare och roligare sidor av dig själv. För då kommer det att vara dessa kvaliteter istället för din nuvarande offerroll som kommer att attrahera andra, och dina framtida vänskaper kommer att vara ömsesidigt hälsosamma och mycket mer jämlika för båda parter.

Vibeke