Tova: Vågar jag släppa in min mamma i mitt liv igen?

För tre år sedan födde jag min son, vilket inte var planerat. Hans biologiska pappa lämnade mig för att han inte ville ha barnet. Jag har accepterat det, men under graviditeten kämpade jag också med min biologiska mamma. Jag kände mig väldigt ensam, så jag ringde henne och berättade om min oro för barnet och min framtid. Hennes reaktion var att jag borde göra abort.

Resten av graviditeten var också problematisk. Mamma kallade mig dum och konstig i ett sms som hon råkade skicka till mig istället för till sin vän. Hon ville inte träffa min son efter förlossningen och när jag bjöd henne och hennes man på dopet avbokade hon eftersom hon blivit osams med några släktingar som också skulle komma.

Det var droppen som fick bägaren att rinna över för mig och jag sköt min mamma ifrån mig. Därefter drabbades jag av förlossningsdepression, men lyckligtvis vände mitt liv till det bättre när jag träffade min man. Han hjälpte mig ur depressionen och tog min son som sin egen. Vi har precis gift oss och väntar nu vårt första barn tillsammans.

Nu vill min mamma ha kontakt med mig igen och jag vet inte om jag ska ge henne chansen eller inte. Min man känner till hennes beteende, men han har aldrig upplevt henne eller sett hur hon kan vara. Han tycker därför att vi ska ge henne en ny chans. Men jag vet inte om jag vågar ha henne i mitt liv igen. Har du några råd till mig?

Tova

Vibeke Dorph svarar: Lyssna på dig själv och gör bara det som är bra för dig

Nu vill jag inte vara den som uppmuntrar andra att göra slut med en annan person, vare sig det är en vän eller familjemedlem. Men i ditt fall skulle jag fundera på om det är en bra idé att släppa in din mamma i ditt liv igen. Hela hennes beteende under din graviditet tyder på att hon måste ha starka själviska drag, eftersom hon inte kunde se bortom sig själv och se dig, sin dotter, under din graviditet och efteråt. Hon inte bara uppmuntrade dig att göra abort istället för att stötta dig – hon pratade också illa om dig till en vän istället för att vara med dig. Hon brydde sig inte ens om att komma när din son föddes och hon kom inte heller till dopet ­eftersom hon är ovän med några av de andra som kom.

Nu har du, trots din mammas själviskhet, klarat dig bra och bildat en ny familj – och plötsligt är hon där och vill komma tillbaka in i ditt liv. Jag skulle vilja veta om hon bett om ursäkt för sitt olämpliga beteende då? Har hon förklarat sig eller på annat sätt visat dig att hon ångrar sitt beteende? Om hon inte gjort det eller inte kommer att göra det, skulle jag tveka om jag var du. För jag är rädd att det inte kommer att dröja länge förrän din mamma börjar sabotera ditt liv igen. Det sätt hon har behandlat dig på tidigare visar att hon också är oförutsägbar och därför lite farlig att ha omkring sig.

Därför: Tänk efter noga och, framför allt, känn efter. För det är bara för din egen skull som du vill ha tillbaka din mamma i ditt liv – du är inte skyldig henne något. Om det är av medlidande eller tanken på att dina barn inte kommer att ha en mormor, glöm det. Medlidande är bortkastat på människor som din mamma. De brukar ändå missbruka det och du kan hitta bra människor som kan bli ersättande morföräldrar till dina barn. Lyssna på dig själv och gör bara det som är bra för dig. Din mamma tog inte hand om dig när hon skulle, men som tur var kunde du göra det själv. Så sluta inte med det.