Diana: Jag vill inte bli en perfekt farmor

Jag är 52 år och var en lycklig singel efter skilsmässan från min man. Vi skildes som vänner och vi hade inga barn som kom i kläm. Jag kan inte få barn, det visste vi redan från start.

För tre år sedan mötte jag den stora i kärleken i en änkeman som har en vuxen son, som jag kommer riktigt bra överens med. Han var mycket glad att hans pappa fann kärleken igen, far och son står varandra mycket nära.

Vi bor inte tillsammans eftersom vi båda lever ett aktivt liv och det arrangemanget passar oss båda två. Det har alltså vara rena idyllen, fram till nu. Sonens flickvän har blivit gravid och hela familjen jublar. Jag är såklart också glad för deras skull men jag känner mig inte som en blivande farmor. Och det är här problemet har uppstått.

Sedan vi fick den glada nyheten har alla börjat tala om familjeroller och då får jag tydligen rollen som den perfekta farmodern, som kommer att göra allt för det nya lilla barnbarnet.

Men jag har alls ingen lust att ta på mig en sådan roll. Jag älskar mitt liv som det är och sätter stort värde på min frihet att göra precis vad jag vill.

Jag har försökt tala med ett par väninnor om detta men de säger bara att jag kommer att ändra mig så snart det lilla underverket är fött. Men jag är inte alls säker på det.

Häromdagen sa sonen i förbigående att det är bra att jag bara jobbar halvtid för då kan jag ta hand om barnet när de behöver avlastning. Då knöt det sig i magen på mig. Vad ska jag göra?

Jag känner att jag tvingas in i en roll som jag inte vill ha och som inte passar mig. Hur ska jag kunna förklara detta för familjen innan det är för sent? Jag vill inte stå där med min särbos och det unga parets förväntningar på mig, det är förväntningar jag inte kan leva upp till.

Diana

Relationsexepert Vibeke Dorph svarar: Det lönar sig att vara flexibel

Ett gammalt gott råd är att man inte ska ta ut sorgerna i förskott, och det är kloka ord som jag vill att du ska ta med dig nu.

Det finns alltid stora förväntningar i omgivningen när ett nytt barn ska födas. Alla har föreställningar och idéer om hur det ska bli när barnet kommer. Men sanningen är ju att vi sällan vet något om hur framtiden ska bli. Visst kan man ha förhoppningar men hur saker och ting ska utvecklas kan vi bara gissa.

Därför tycker jag att du ska ha is i magen och avvakta.

Se tiden an bara. Säg inte till sonen och hans flickvän att du har alldeles för mycket att stå i och att du inte kan engagera dig så mycket i barnet. Det är synd att grusa deras glädje. Det är inte roligt för dem att ha negativa röster omkring sig nu.

Och du vet ju inte vad som händer, kanske har dina väninnor rätt. Kanske smälter ditt farmorshjärta när du lär känna den lilla. Sådant händer hela tiden.

Jag kan inte heller låta bli att tänka att din särbo, sonen och hans flickvän kanske bara försöker göra dig glad genom att inkludera dig i familjen. Det är kanske deras sätt att visa att de älskar dig och litar på dig och att de vill att du ska ta del av deras glädje.

Ta det därför lugnt och försök glädja dig tillsammans med familjen.

Skulle det uppstå problem när barnet väl är fött, tala med dem om hur du känner men var ödmjuk och generös. För det måste man vara när man är del av en sammansatt familj.

Av egen erfarenhet vet jag att det lönar sig att vara flexibel.

Vibeke