Jag är en kvinna på 60 år som för fyra år sedan träffade en ny man som är fem år äldre och vi var så glada att få uppleva kärlek igen. Efter ett år ville han att jag skulle flytta till huset där han bodde och vi hade det så gott och bra.
Han har en son på 39 år och jag har en dotter på 39 och en son på 35 och allt funkade jättebra. Men så dök hans son upp och sa att han skulle bo hos oss då han kommit i bråk på sin arbetsplats.
Min sambo frågade aldrig vad jag tyckte och kände utan det var bara att acceptera situationen. Det slutade med att jag flyttade ut då det inte funkade mellan mig och sonen, han markerade revir och ställde och styrde med sin gamle far som bara backar upp sonen och rättfärdigar allt han gör. Han har bland annat slagit sönder mina saker och det kunde jag inte acceptera.
Nu har sonen bott i huset i tre år och inget händer med jobbsök eller något annat. Pappan står för allt och säger bara till mig att det snart blir bra och att vi kan bo tillsammans igen. Sonen ligger på sofflocket hela dagen, kommer in och äter och så vidare. Han har inget umgänge och har dålig kontakt med sin mor.
Jag älskar verkligen min nye man och vi vill båda ha de åren som är kvar tillsammans men det känns som om sonen försöker förstöra detta, vi pratar inte alls, sonen och jag, och vi går omvägar för att slippa varandra.
Hans son har varit väldigt utåtagerande mot mig och det känns obehagligt. Min särbo skällde ut honom men det känns som han inte bryr sig och det blir inte lika kul att träffas. Detta tär på vår relation och det känns som jag måste gå på äggskal när jag är där.
Mina barn är jätteglada för min skull och det funkar kanon mellan dem och min särbo. Min man säger att vi har det så bra han och jag och det har vi men sonen förstör detta och mitt hjärta gråter för jag vet inte hur det ska bli. Har du något råd till mig?
Katarina
Relationsexpert Vibeke Dorph svarar: Skapa ett fint och tryggt hem hos dig själv
Att ligga på soffan hemma hos pappa är helt säkert inte vägen fram för din pojkväns son. Han kommer inte vidare i sitt liv på det sättet. Det är du och jag överens om.
Problemet är att din partner inte själv kan förstå att han gör sin son en björntjänst genom att låta honom bara ligga där, i stället för att ge honom en skjuts ut i verkligheten. För det är där han ska leva, egentligen.
Jag utgår från att du har pratat med din partner om detta, men det verkar inte som han har lyssnat på dig.
Så är det tyvärr ibland med föräldrar till vuxna barn som får styra och ställa allt för mycket. Förälderns medlidande gör dem blinda för barnets fel och brister, och detta medlidande bottnar ofta i en känsla av skuld.
Jag tycker att det vore synd om ert förhållande skulle förstöras av hans omogne son. Därför tycker jag att du ska skapa ett fint och tryggt hem hos dig själv, en plats där även din partner kan känna sig hemma. På så sätt kan du förhoppningsvis slita din partner ur sonens klor. Och sonen hittar förhoppningsvis en annan plats att hänga på när hans pappa inte är där för att passa upp.
Är din pojkvän inte redo för ett sådant arrangemang, så får ni träffas när ni kan. Tala vänligt och empatiskt med honom om hur ni ska få hans son att stå på egna ben en dag. Så att ni får möjlighet att njuta av er kärlek tillsammans.
