Jag läste en fråga som stämmer bra överens med mitt agerande i samband med ett kraschat förhållande. Jag sökte psykologhjälp för att få svar på vad som gör att jag blir arg så lätt och fort. Jag har funderat och tänkt själv och insett att när jag blir ledsen för något svarar kroppen omedelbart med ilska för att få bort smärtan av sorgen. Jag är inte våldsam, men uttrycker mig väldigt dumt som jag senare ångrar.
Min psykolog fick se denna sida av mig vid ett tillfälle, i samband med att jag hade sagt upp mig efter 20 år på jobbet, jag blev utfryst och fick då inte ingå i några projekt eftersom jag skulle sluta.
Jag har en förmåga att snabbt lära mig nytt och har ett brinnande intresse för saker som intresserar mig och har på så sätt jag skaffat mig många sidokunskaper som inte ingick i mitt ordinarie arbete. När min chef uppmanade mig att jag skulle dela med mig av mina kunskaper och utbilda de andra på jobbet, fast jag skulle sluta, blev jag vansinnig och tände direkt. Jag kände mig utnyttjad. Psykologen blev chockad över hur fort jag tände till, dock förstod hon varför jag hade reagerat.
Jag har tänkt tillbaka på min uppväxt och är ett skilsmässobarn, den första separationen har jag nog inte tagit stryk av, men när min mor lämnade min styvfar, som gjort allt för mig, tog jag det väldigt hårt. Jag var 12 år då. Om det är en bakomliggande anledning till min ilska vet jag inte, men att bli lämnad gör ont.
Jag hade ett kortare förhållande nyligen där vi hade det så bra på alla sätt. Men så blev det bråk om en betalningspåminnelse för en räkning som jag redan ställt upp på ordna. Men då packade hon bara och stack. Jag fick aldrig chansen att prata utom det, bara några korta samtal och sms.
Jag lade vårt förhållande bakom mig, genomled några veckor och när det äntligen kändes bättre fick jag ett sms med ett förtydligande om att det aldrig skulle kunna bli vi två och allt rullades upp igen. Bitterheten, sorgen och ilskan rusade runt I huvudet och jag fick en fullständig blackout. Jag skrev ett mycket otrevligt sms som jag ångrade dagen därpå, men då var det för sent. Finns det något tips eller verktyg du skulle kunna rekommendera.
Vad anledningen är till att du reagerar så snabbt och kraftfullt med ilska kan vara svårt att säkert uttala sig om, kanske är de separationer du nämner en del av förklaringen. Jag tror dock att om du önskar hjälp med att hantera din ilska och den snabbhet med vilken du reagerar på, kan du få det utan att behöva förstå så mycket av den bakomliggande orsaken. Fokus kan istället ligga på att lära dig att agera på ett annat sätt då du blir arg, ett sätt du själv känner dig mer nöjd med och inte behöver känna ånger för i efterhand.
Det här kan tyckas svårt, men träning ger färdighet. Testa gärna på egen hand och blir det för svårt kan du söka en psykolog med utbildning i kognitiv beteendeterapi, till exempel via www.kbt.nu.
Börja med att kartlägga ilskan utifrån följande frågor:
1. Vad brukar göra dig arg?
2. Vilka tidiga signaler på ilska kan du se hos dig själv? Det kan till exempel vara värmekänsla eller spänning av vissa kroppsdelar som käkarna eller nacken. Att kartlägga de tidiga signalerna syftar till att ge dig ett “tidsfönster” där du hinner agera på ett sätt som du önskar innan du dras med av den eskalerande känslan.
3. Hur vill du agera när ilskan är stark och när känslan lagt sig lite. För många med hett temperament är de första åtgärderna att redan vid tidiga tecken på ilska gå undan och vara för sig själv så att man kan lugna ner sig. När man sedan är lite lugnare kan man tala med den man är arg på och försöka reda ut situationen så som man skulle önska och inte på ett sätt man känner ånger för efteråt.
Ju mer du lär dig om din ilska desto bättre förberedd kan du vara på svåra situationer och då ökar också chansen för att du ska kunna hantera dem bättre.