Min son är 23 år och bor ensam. Han sover hela dagarna och är vaken på nätterna, då han sitter framför datorn. Han sköter inte sina räkningar och verkar inte vilja göra någonting vettigt. Det enda han gör är att festa varje vecka och jag är rädd att ha ska få allvarliga alkoholproblem.
Jag vill hjälpa honom men jag kan inte göra något och är jätteledsen för det. Han har ingen annan, hans pappa bryr sig inte om honom. Jag älskar min son och vill att han ändrar sitt beteende och att han gör något nyttigt för sin framtid.
Att se en nära anhörig, i synnerhet ett barn, må dåligt och leva på ett destruktivt sätt är oerhört plågsamt. Utifrån din korta beskrivning av din sons situation är det svårt för mig att ge dig några råd om hur du ska hjälpa honom på bästa sätt. För att kunna göra det behöver man veta mer om hur hans situation ser ut och om bakgrunden till hans beteende.
Lider han av någon psykisk störning, som depression, eller någon kroppslig sjukdom? Har det beteende du nu ser nyss börjat eller har det sett ut så här länge? Om det här beteendet bara pågått en tid, vet du om det föregicks av att han var med om någon svår livshändelse, har han till exempel förlorat arbetet, avslutat en kärleksrelation, hamnat i konflikt med en vän eller misslyckats med studier?
Jag tror det skulle vara bra om din son fick träffa en psykolog eller en läkare som kan ställa alla dessa frågor och utifrån svaren och i samarbete med honom, och kanske också med dig, planera för vilken hjälp som skulle vara bäst. Tror du att han kan tänka sig det? Om han kan tänka sig det behöver han kanske din hjälp för att boka tid och till och med följa med honom till mötet. Ett första steg kan då vara att boka en tid hos husläkaren som sedan kan guida er vidare.
Om du märker att du själv har svårt att nå fram till din son för att tala med honom om hur hans situation ser ut, hur han mår och vad han kan göra åt den kan du kanske ta hjälp. Finns det andra människor runt honom som du tror att han lättare lyssnar till och som skulle kunna prata med honom?
Du skriver också att din son inte betalar sina räkningar. Riskerar han att hamna i en svår ekonomisk sits på grund av detta? I så fall kanske ni kan kontakta kommunens budget- och skuldrådgivare för att diskutera vilken hjälp de kan erbjuda. Om det är du som betalar hans räkningar i nuläget kanske du ska fundera över om du vill och kan fortsätta med det. Om du inte vill det kan du presentera det för honom och tillsammans med honom göra upp en plan för hur länge till du kan tänka dig att hjälpa till och när du vill upphöra med det.
Det känns kanske svårt att dra tillbaka den hjälpen från din son, men ibland är det snällaste faktiskt att ställa krav och ha förväntningar på andra personer. Genom att våga ställa krav på honom ger du honom också chansen att växa och utvecklas, vilket kan vara väldigt positivt för honom.
Jag undrar också vilket stöd du själv har. Har du människor i din omgivning som du kan prata med, dela din oro med och som kan ge dig stöd? Även om de kanske inte kan förändra situationen kan det vara väldigt mycket värt att bara ha någon att tala med och någon som kan lyssna och stötta. Om du inte har någon sådan person i din vänkrets kanske du kan vända dig till din husläkare för at höra om han eller hon kan hjälpa dig till en samtalskontakt.
