Jag har ett förhållande med en gift man

Jag är en frånskild kvinna som för snart fyra år sedan träffade en tio år yngre gift man på en dans. Den “dansen” pågår ännu. Han bad om mitt tel.nr och vi har sedan dess haft i stort sett daglig telefonkontakt och träffas regelbundet varje vecka förutom när han är bortrest. Han har två små barn och det är för deras skull han ej kan skiljas. Han säger att jag är den kvinna han har valt och att han är mig trogen, att de inte har något samliv därhemma. Han säger att han kommer att skiljas men inte ännu på ett tag, barnen måste bli lite äldre först. Han vill att jag väntar på honom och jag är beredd att göra det då jag aldrig tidigare har upplevt det jag gör med denna man och inte känt så mycket kärlek till någon man.

Jag har försökt att “göra slut” men han klarar inte av det och jag tar honom tillbaka. Jag känner att jag snart inte orkar med detta längre. Tycker det är orätt att hon inte vet om min existens när jag vet om hennes. Han har även tagit mig till deras hem när hon och barnen varit bortresta. För mig är det ett bevis på att han inte har någon respekt och känslor för henne. Förstår inte att han orkar med detta dubbelliv, att han inte kan gå vidare. Han är rädd för konflikter och rädd för det kaos detta kan orsaka samt att hans barn ska stöta bort honom. Känner att jag sitter i en rävsax och inte kommer loss. Jag varken vill eller orkar ta mig ur detta. Kan du hjälpa mig på något sätt?

Ibland fortsätter vi människor att leva länge på en lögn, trots att vi med förnuftet vet att det faktiskt är en lögn, men vi orkar ännu inte känslomässigt ta till oss konsekvensen av att vara sanna mot framförallt oss själva. Det känns dock hoppfullt att du på allvar nu börjat fundera över om du ska fortsätta vara en del i det dubbelliv, som din pojkvän f.n. lever. Jag kan tro att ditt besök i hans och hustruns hem just var ett sådant tillfälle, där du fick skäl att undra över vilken typ av man du är så förälskad i. Det är i alla fall en man, som har så rymligt samvete att han kan föra en närstående rejält bakom ljuset. Hustrun vet inte om din existens och du har naturligtvis orsak att undra över hur hon skulle reagera på att få veta att du varit i deras gemensamma hem. Jag har svårt att tro att det bara är hustrun som mannen ljuger för.

Du skriver att din pojkvän är rädd för det “kaos”, som skulle uppstå om hustrun fick veta om er relation. Samtidigt skriver du att du är den utvalda och han är dig “trogen”. Makarna har – enligt honom – sedan flera år inget sexuellt samliv. Förefaller det sannolikt att två unga makar lever ihop i flera år utan sex. Och om nu detta faktiskt är sant, så kan väl knappast något kaos uppstå av att en av parterna har en sexuell relation utanför paret. Det bör ju inte vara överraskande utan mera en följd av en självvald livsstil. Någonstans haltar de förklaringar som din vän ger dig.

Jag har djup respekt för den kärlek, du känner inför din pojkvän. Den är säkert både sann, stark och uppriktig. Och troligen har din starka kärlek varit motorn i er relation. En relation som dock helt bygger på att du inte ställer några stora krav på honom. Bara du kan bestämma om du vill fortsätta att vara en hemlig kärlekspartner eller om du vill satsa på en relation, där du blir erkänd och bekräftad. Det viktiga är att du med öppna ögon gör medvetna val och att du inte fortsätter att låta dig “luras” av framtida löften, vars bärkraft du inte vet något om. Bara du vet vad som är “värst” – att under en period sakna, längta, gråta eller länge vänta på något som kanske visar sig “omöjligt”.