Hon medicinerades därefter, utan att egentligen bli bättre, och hade regelbundna kontakter med barn- och ungdomspsykiatriska kliniken, BUP, vilket var till viss hjälp för henne. Hon var “besvärlig” hemma, fick ständiga raseriattacker och hade svårt komma överens med sina syskon. Alla i familjen mådde dåligt samtidigt som de verkligen försökte hjälpa henne. Mamman stannade hemma flera månader för att ta hand om henne, men utan resultat.
Så träffade hon en kille och blev med barn. Efter mycket grubblande beslutade hon sig för att inte göra abort. På BUP hade de sagt att många flickor i hennes situation mår bra av att ha ett barn att leva för. I samma veva separerade föräldrarna efter allt uppslitande bråk i familjen. Ingen orkade ta sig an flickan så hon fick flytta hem till oss. Det skulle bara vara tillfälligt för vi är pensionärer och orkar inte med att ha spädbarn i huset. Pojkvännen lovade ordna lägenhet så att de kunde bo tillsammans med sitt barn.
Nu har vi förstått att pojkvännen varken har utbildning eller arbete. Socialen har försörjt honom. Han säger nu att socialen ska ordna bostad och uppehälle. Men veckorna går och nu undrar vi pojkvännen fixar detta. Får flickan hjälp av socialen? Hon är omyndig men någon måste ju hjälpa henne. Föräldrarna orkar inte ha henne boende hos sig och har ingen ekonomi som klarar att betala hyra, mat m.m. åt dottern. Vad finns det för hjälp att få?
Jag tror också att det är mycket viktigt att kontakten med BUP eller annan kontakt med psykiatriker eller psykolog fortsätter och kanske t.o.m. intensifieras under det närmsta året. Visst kan ett litet barn ge mening och innehåll i våra liv, men för att ta hand om barnet på bästa sätt så behöver vi tillgång till mogna och vuxna delar av oss själva. För att klara den uppgiften tror jag att ditt barnbarn under perioder kan behöva professionell hjälp. Ett stöd som bara ges så länge det behövs, men som kan innebära att varken barn eller förälder far illa av de påfrestningar som livet med spädbarn kan innebära. Flickans pojkvän beskriver du som en kille, som inte riktigt tar tag i problemen med bostad och arbete, och tiden rinner iväg. Det pekar mot att flickan själv – helst i sällskap med en eller båda föräldrarna – måste ta kontakt med socialtjänsten för att få hjälp till bostad och uppehälle.
Vad den blivande modern har rätt till är föräldrapenning under sammanlagt 450 dagar. Jag antar att hon inte är placerad i sjukpenningsklass. Det betyder att hon får lägsta föräldrapenning hela tiden (inkl de 90 garantidagarna) med 60 kronor per dag. Hon har möjlighet, om hon till försäkringskassan lämnar moderskapsintyg, att få dessa 60 kronor per dag fr.o.m. 60 dagar före beräknad nedkomst. När hon fyllt 18 år har hon också möjlighet att ansöka om bostadsbidrag hos försäkringskassan. Bidragets storlek är avhängigt av om hon bor tillsammans med barnafadern och vilka inkomster han då har. Självklart kan hon inte klara sig ekonomiskt på enbart föräldrapenning och bostadsbidrag. Hur mycket ekonomisk hjälp hon kan få av socialtjänsten beror dels på om och i vilken utsträckning föräldrarna kan hjälpa henne, dels vad barnafadern kan bidra med samt inte minst i vilken kommun hon är bosatt i. Regler och nivåer för socialbidrag bestäms av den enskilda kommunen och det är därför bara den som kan ge exakta uppgifter om bidragets storlek.
Det viktiga nu är att ta kontakt med aktuella myndigheter så fort som möjligt. Ditt barnbarn behöver få så mycket struktur i tillvaron som möjligt. I det ingår en konkret planering för den närmsta framtiden både vad gäller ekonomi och andra levnadsvillkor. Här tror jag att hon kan få stor glädje av din kraft och ambition att “puffa” på så att saker och ting händer och att inte en förlamande avvaktan dominerar den närmsta tiden. Lycka till i din roll som en fin och drivande resursperson.
