Varför har jag så svårt att andas?

Jag är en 77-årig kvinna som sedan 5 år har mycket svåra andningsbesvär. Vid en undersökning visade det sig att min vänstra diafragmamuskel är helt förlamad och även den högra är påverkad. 1956 hade jag tbc på vänster lunga och låg ett halvår på sanatorium. Jag blev helt friskskriven efter tio år.

Vid senaste årskontrollen med spirometri sa min läkare att det nu kommer att bli längre intervaller mellan undersökningarna, inte så ofta som en gång om året. Men jag har det besvärligt med andningen. Ibland måste jag hänga över ett räcke för att få luft. Det känns bäst när jag ligger plant raklång på rygg, då jag ofta somnar. När jag sovit blir det ofta lite lättare att andas.

Finns det ingenting att göra? Kan frenikusnerven ha något samband med detta? Vad kommer sådant här av? Jag tycker inte att jag får klart besked av läkarna.

Du har en andningsförlamning som gör att du bara kan ta halva andetag varje gång du andas in. Därför upplever du att du inte får tillräckligt med luft och att du hotas av kvävning. Troligen är det din gamla tuberkulossjukdom som har skadat andningsnerverna. De löper ner på var sin sida av halsen rakt genom bröstet och styr mellangärdets muskler. Nerverna heter frenikus och musklerna kallas diafragma, precis som du skriver i ditt brev.

Om bara ena mellangärdesmuskeln är förlamad så behöver man inte märka så mycket. Men om båda sidor är drabbade, som hos dig, så måste man andas med bröstkorgen och vidga på revbenen vid varje andetag. Det är givetvis tungt och tröttsamt. Ibland går det att bättra på andningen genom att operera och strama åt mellangärdesmuskeln och fästa den längre ner mot magen. Operationen kallas diafragma-plikation och görs ofta på barn med nervskada.

Om frenikusnerven fortfarande är vid liv så kan andningen stimuleras med en speciell inopererad andnings-pacemaker som ger impulser till nerven inför varje andetag. Det hela fungerar mycket säkert och bra, men kruxet är att nerven måste vara hel. Om så inte är fallet kan nervkirurgerna numera flytta en av patientens revbensnerver och koppla ihop den med frenikusnerven. Efter ca ett år brukar nerverna ha läkt ihop och den tidigare skadade frenikusnerven har fått nya trådar som kan stimuleras med en andnings-pacemaker. Den här metoden används mest på barn och ungdomar och jag vet tyvärr inte om den fungerar lika bra på äldre människor.

Annars kan man få andningshjälp av en rörlig säng eller av en liten hemrespirator med syrgastuber. Andningen anses också underlättas om man försöker sova i sittande ställning eftersom magen då inte tynger på lungorna. Men för dig känns det tydligen i stället lättare när du ligger plant. Viktigt är att du varje år vaccinerar dig mot influensa och att du tidigt låter behandla alla luftvägsinfektioner. Bäst är om du försöker undvika folksamlingar i förkylningstider.