Jag vill ta bort “fader okänd” i kyrkoboken!

Nu vid fyllda 66 år har jag fått kännedom om min fars namn. Jag hittade för en tid sedan en dödsannons med hans porträtt i min mors gömmor. Hon lever fortfarande men han dog för 34 år sedan. Jag växte upp med en styvfar som kom in i mitt liv när jag var i ettårsåldern. Mor berättade för mig om min fars namn och yrke när jag var ca 6 år. Namnet glömde jag men yrket kom jag ihåg. Vi har aldrig senare pratat om honom. Min egen familj vet ingenting om detta.

När jag fick se min fars porträtt i annonsen kände jag värmen och tänkte att “här är du min far!” Vid ett senare tillfälle frågade jag mor vad min biologiske far hette. Hon sa hans namn på en gång och berättade sedan hur det hela förhöll sig. I sin ungdom arbetade hon som piga på en lantgård hos ett äldre par med tre söner. Yngste sonen var min far. Då jag föddes var han 19 och mor 20 år. Hon var fattig och hans föräldrar förmögna. Giftermål var uteslutet. Direkt efter födseln åkte hon hem med mig till sitt föräldrahem.

Jag har nu börjat forska lite i min fars familjeförhållanden och fått reda på att hans fru lever och att de fick en son. Hans bröder är döda men deras fruar lever. I kyrkoboken står det “fader okänd” antecknat vid min födsel. Jag skulle vilja ha ändrat på detta. Finns det något att göra?

Det är verkligen lätt att förstå att du efter “upptäckten” av din fars dödsannons har börjat undra över ditt biologiska ursprung och vill veta så mycket som möjligt om honom och den familj han i sin tur kom ifrån. Vad jag förstår så är alla de människor, som vid tiden för din födelse stod din far närmast nu döda. Som du säkert vet så sköts numera folkbokföringen av länsstyrelsen. De gamla kyrkoböckerna är avslutade och enligt stadsarkivet så kan till dessa inget läggas till och inget dras ifrån. Det finns inget skäl alls att betvivla din mammas uppgifter om vem som var din far. Vad som är svårt, och troligen omöjligt, är hur din far idag rättsligt ska kunna bindas till faderskapet, vilket behövs för att göra anteckningar om det i folkbokföringen.

Men om du tänker och känner efter riktigt noga, så kanske det viktigaste inte är vad som står i myndigheternas handlingar. Jag tror att det vore bra för både dig och din mor om ni kunde sätta er ner i lugn och ro – inte en utan många gånger – och prata om de omständigheter som rådde när du kom till världen. För många kvinnor i din mors situation var det ibland en tvingande nödvändighet att inte berätta för omvärlden om vem som var fadern, ibland även utan ekonomisk kompensation. Jag kan tänka mig att din mamma tidvis burit på känslor av både skam och övergivenhet och att livsvillkoren den gången kunde vara mycket hårda får en “piga” på landet. Förutsatt att din mamma fortfarande är någorlunda vital, så tror jag att det skulle vara en befrielse för henne att få berätta om den tiden samtidigt som det skulle bli en tillgång för dig att få veta mera om både din mor, din far och deras relation.

Vad som inte framkommer i ditt brev är varför du valt att inte berätta om ditt ursprung för din egen familj. För dem är det säkert helt ovidkommande vad som står i “arkiven”. Jag tror att det vore bra för alla, inte minst för dig själv, om det hemlighetsmakeri som funnits kring ditt ursprung får ett snabbt och naturligt slut. Det som idag inte finns i myndigheternas handlingar kan du ju pränta ner till dina efterkommande och framförallt prata om det i takt med att din egen kunskap om detta växer. Framförallt önskar jag dig lycka till med att nå en dialog med din mamma i en fråga som troligen tyngt henne under åren.