Men så hände något mer som gjort att jag inte känner mig så kvinnlig längre. Könshåret och blygdläpparna försvann. Bröstvårtorna minskade mycket i storlek. Min vikt ökade och jag som alltid varit smal, nästan spinkig, kunde aldrig tro att jag skulle bli överviktig. Men så blev det.
Jag har aldrig talat med någon läkare om detta trots att jag legat inne på kvinnokliniken för två operationer som inte hör ihop med min övergångsålder. Däremot har jag talat med släktingar och väninnor i min egen ålder men har råkat ut för detta eller ens hört talas om detta. Kan du förklara det som hänt? Helst skulle jag vilja bli normal igen men förstår att det är en önskedröm. Jag är nu i 60-årsåldern, är gift sedan 36 år, har barn och barnbarn.
När östrogenproduktionen ökar i samband med puberteten utvecklas både bröst och bröstvårtor. Östrogennivån är mycket hög under en graviditet bröststorleken ökar kraftigt och bröstvårtorna blir både mörkare och mera utbredda och upphöjda. Efter klimakteriet sker av samma skäl en minskning och tillbakabildning av bröst och bröstvårtor parallellt med att hormonproduktionen avtar.
En viss grad av förändringar i kroppen och av de yttre könsorganen och brösten uppkommer förr eller senare hos de allra flesta kvinnor. Ibland kan det emellertid gå mycket långsamt och nästan omärkligt. De allra flesta kvinnor väger mest i övergångsåldern och de närmaste åren därefter. Titta på några gamla foton av äldre släktingar eller andra kvinnor som du har bilder på. Inte nog med att de är kraftigare under denna “mitt i livet-period”, hos många kommer du att se att det framför allt är midjan och magen som blivit större. På foton tagna 10-15 år senare är detta inte längre så påfallande.
För både viktökning och viktfördelning har könshormonerna betydelse. Så sker t ex en viss östrogenproduktion i underhudsfettet. Kanske kan det vara så att ökningen av underhudsfettet är kroppens sätt att kompensera att äggstockarnas hormonproduktion minskar i övergångsåren, och därmed ge litet mildare klimakteriebesvär än vad vi annars skulle ha fått.
Viktökningen kan också bero på andra faktorer varav vissa är direkt föranledda av hormonbrist. I klimakteriet är sömnlöshet, irritabilitet och nedstämdhet mycket vanliga besvär. Att tröstäta och att inte orka bry sig om vad man äter eller hur mycket är vanligt när man inte mår så bra, inte minst bland kvinnor och inte minst under de här åren.
Ofta är vi litet trötta och mindre aktiva under denna period i livet. Vi har blivit litet bekvämare. Bilen är kanske framme något oftare och cykeln något mera sällan. Tempot är nog överhuvudtaget något lugnare. Vi ägnar kanske mer tid åt matrecept och unnar oss litet extra god mat även i vardagslag. Det bekymmersamma är bara att vi nu faktiskt kräver färre kalorier!
Alla förändras vi genom livet – även männen fast kanske mera successivt och mindre drastiskt. Vissa förändringar kan vi inte ändra på utan måste lära oss acceptera och leva vidare med. Men det finns en hel del som vi faktiskt kan göra något åt, t ex vikten. Behåring och blygdläppar går tyvärr inte att göra så mycket åt, inte heller bröstvårtorna. Men bysten kan kännas bättre med en stadig och välsittande bh eventuellt med litet extra utfyllnad Och slemhinnorna i underlivet kan bli starkare och bättre med lokalbehandling (två gånger per vecka av östrogensalva eller stavar som du köper receptfritt på apoteket). Det är inte heller omöjligt att du skulle må bra av allmän hormonbehandling. Jag tycker att du ska diskutera med en gynekolog och kanske prova en låg dos under några månader.
