Ghostbusters-ikonen Dan Aykroyd om sin UFO-spaning: ”Det var en mycket tråkig, grå sak”

Dan Aykroyd har solglas­ögon på sig under hela intervjun. Ändå går det att ana att hans ögon blir stora av upphetsning när han berättar om sitt mest minnesvärda möte med det okända.

Den 72-åriga komedilegendaren – vars underfundiga humor har fått ­generationer att skratta åt filmer som Blues Brothers och Ghostbusters – har alltid varit intresserad av paranormala fenomen och bisarra händelser. Därför passar han som hand i handske för att leda den nya säsongen av History Channels The Unbelievable, en serie där tittarna får lära sig mer om allt från spöken och utomjordingar till mer världsliga besynnerligheter.

– När vi hittar en berättelse som vi gillar borrar vi ner oss och ger tittaren en heltäckande bild av den. Vi har några riktigt läskiga spökgrejer och ett par underbara UAP-historier (UAP står för Unidentified Anomalous Phenomena, alltså okända anomala föremål. Det är en mer omfattande term än UFO, reds anm). Till exempel tar vi upp Barney och Betty Hill-historien, om ett par som enligt uppgift blev bortförda i New Hampshire. Jag tror på dem, säger Dan Aykroyd och syftar på en om­debatterad incident med utomjordingar som ska ha ägt rum i USA 1961.

Läs även: Patomskiy-kratern: Forskarna har ingen förklaring till mystiska formationen

– Den typen av saker kommer att behandlas, tillsammans med berättelser om vanligt folk som gör extraordinära, vilda saker. Som till exempel att jaga ett osthjul nerför en backe i England. Du vinner hjulet om du kommer ner för backen, men den är nästan i en 90 graders lutning, fortsätter han med ett skratt.

Växte upp med det paranormala

The Unbelievable är med andra ord en blandning av högt och lågt, lite som Dan Aykroyd själv. Samtidigt som han gjort sig känd som en galen komiker har han alltid haft ett gravallvarligt intresse för spirituella frågor – något som kan spåras till uppväxten i kanadensiska Ottawa, där det paranormala var en naturlig del av familjen Aykroyds vardag:

– Min gammelfarfar var medlem i ­Lilydales spiritualistsamfund. Han hade ett stort intresse som gick vidare till min farfar och min pappa. Så när jag var liten hade vi American Society for Psychological Research Magazine och British Society for Psychological Research Magazine istället för Life Magazine eller Time Magazine. När jag var liten läste jag dessa tidskrifter som behandlade UAP-fenomenen och paranormala fenomen på ett mycket vetenskapligt sätt. Det var därför jag skrev Ghostbusters sen, det var bara i min kultur när jag växte upp, berättar Dan.

– Vi spiritualister tror inte bara på att själen eller anden ska överleva ­efter döden. Vi tror på medvetandets överlevnad. Vi tror att de som har gått före kan tala tillbaka med ett riktigt transkanalmedium, fortsätter han.

Dan Aykroyd berättar att hans gammelfarfar, Samuel, anlitade ett eget ­familjemedium i ­flera år:

– Det här var förstås innan jag levde. Men det fanns en lokmekaniker som hette Walter Ashurst. Han gick fram till min farfars far och sa: ”Dr. Aykroyd, jag tror att jag har en gåva”.

Och han var vår familjs medium i åratal.

Inspirationen till Ghostbusters

Varje söndag kom kanske sex par åkandes till den gamla bondgården i stora Cadillacs och Lincoln och DeSotos. Sen satt de ner och hade en seans, där han var mediet. Han var en mycket enkel kille, inte riktigt utbildad förutom sina mekaniska färdigheter. Men han kanaliserade andar från den andra sidan, och min farfars far skrev om dem, säger han.

Många år senare använde Samuel Aykroyds barnbarnsbarn en del av dessa berättelser som inspiration när han skrev Ghostbusters – den banbrytande filmen från 1984 där Dan Aykroyd spelade spökjägare tillsammans med Harold Ramis, Ernie Hudson och Bill Murray.

Då hade Dan redan slagit igenom stort som komiker, tack vare sin medverkan i tv-programmet Saturday night live och filmen Blues Brothers med John Belushi 1980.

Läs även: Världens mest hemsökta grotta – döde mannens röst hörs än idag

Möten med ufon

I takt med att hans framgångar i Holly­wood fortsatte Dan Aykroyd bejaka sitt intresse för det paranormala – bland annat är han en mångårig medlem i Mutual UFO Network (MUFON) som är en ideell organisation för civila som undersöker rapporterade ufo-observationer.

Aykroyd själv påstår sig ha gjort fyra sådana observationer genom åren – varav en riktigt spektakulär som ägde rum tillsammans med en vän i början av 2000-talet i kanadensiska Montreal:

– Vi var uppe på kring den tjugonde våningen av ett hotell och tittade ut genom fönstret. Då kom ett föremål nerför Sainte-Catherine Street i höjd med hotellet, 50 meter brett, omkring 20 meter högt. Det hade lökar under sig, som en druvklase. Sedan stannade den precis utanför fönstret. Vi kunde tydligt se det i 30 till 40 sekunder. Jag menar, räkna 40 sekunder – det är en lång observation. Och så vände den, och drev bara tyst ut över St. Lawrencefloden, berättar han.

– Jag känner inte till någon jordbunden teknologi som är kapabel att tyst transportera något med den massan och storleken nerför en stadsgata. Ingen framdrivning, inget ljud, inga ljus. Det var en mycket tråkig, grå sak, och det var en tråkig, grå eftermiddag. Och visst, du kan säga att det var en luftmadrass eller en ballong, eller hur?

Om du kan tro det är det ok, fortsätter Dan Aykroyd.

Har du någonsin mött motstånd från folk när du pratar om sånt här?
– Visst, självklart. Och det är viktigt att ha skeptiker. Vi vill inte tro på allt, för ibland är saker inte värda att tro på. Så jag accepterar skepticism. Men jag vet vad jag har upplevt.

Vad är det som gör oss så oerhört fascinerade av det paranormala och okända, tror du?
– Tja, det ger oss en spänning. Det ger oss något som kliver utanför våra egna gränser för verkligheten. Våra egna verklighetsgränser kan vara ganska kvävande och tråkiga. Så om du ser ett föremål på himlen som gör dig upphetsad, eller om du ser en konstig varelse i busken, då börjar du läsa dessa berättelser. Det är spännande, det är underhållande. Mänskligheten, särskilt idag i den här världen vi lever i, förtjänar lite distraktion och underhållning, säger Dan Aykroyd.

– Vi människor har behovet att bli upphetsade, att bli överraskade. Det är därför skräckfilmer och berg- och dalbanor är så populära. Vi gillar den där lilla adrenalinkicken. En av de saker jag verkligen gillar med The Un­believable är att höra att unga männi­skor tittar på den och att det är ett familjeevenemang. Folk samlas som en familj som förr i tiden och njuter av det eftersom det kan stimulera så mycket hos unga människor när det gäller vetenskap och medicin och ­meteorologi och historia. Vi berör ett brett spektrum av ämnen som är fascinerande, fortsätter han.

Läs även: MH370: Vad hände med det försvunna flygplanet?

Slutar aldrig förvånas

Dan skrattar till bakom sina solglas­ögon:

– Vid det förra sekelskiftet – ända in på 1920-talet – fanns det en form av underhållning som var väldigt populär i USA, och det var att iscensätta tågkrascher. Man tog två lokomotiv och satte dem mot varandra på samma tågräls. Sen brassade man på motorerna för fullt och kraschade dem. Folk betalade för att komma och bevittna det, säger han.

– Om jag har lärt mig något av den här serien är det att aldrig förvånas av mänskligt beteende. Hur långt vi är villiga att gå för att få adrenalin­kickar.

Här kan du läsa alla våra artiklar från tidningen Historiska Brott & Mysterier

Prenumerera på tidningen Historiska Brott & Mysterier