Jag är 45 år precis som du och jag vill fråga två saker. Jag har under många år känt sorg i en sådan omfattning att jag, de gånger jag varit glad, nästan inte vågat känna glädje. Nu har jag träffat min ungdomskärlek igen efter 25 år, jag älskar honom mycket.
Problemet är att han bor kvar där vi föddes. Jag har för åtta år sedan flyttat 30 mil söderut. Jag har inga problem med att flytta tillbaka, förutom att jag inte får mina barn med mig. De två äldsta klarar sig bra, men min son på 16 år måste då flytta till sin pappa. Tror du att han får det bra där? Tror du att han klarar att jag bor på en annan ort?
Den andra frågan rör min avlidna mamma, ibland får jag en känsla av att hon finns med mig. Kan du se om hon gör det och om hon har det bra nu? Jag brukar prata med henne varje kväll, tror du att hon lyssnar då?
Ibland kommer saker in i ens liv innan de är färdiga. Din ungdomskärlek har kommit in för tidigt två gånger i ditt liv. För 25 år sedan, och så nu.
Vad gäller ditt yngsta barn, så klarar han sig bra. Han har en fantastisk pappa som han kommer att trivas hos. Vad jag förstår så pendlar du redan till kärleken, då kan du lika väl pendla åt andra hållet – till din son!
Du har i hjärtat redan flyttat 30 mil norrut, till din kärlek. Det är bara i hjärnan allt ska landa och så allt det praktiska du ska ordna upp. Jag känner att du ska följa ditt hjärta. Du kan inte missa en sådan kärlek två gånger!
När det gäller din avlidna mamma så är hon ofta hos dig, men hon har inte tid att komma så ofta som du vill. Hon har annat för sig på andra sidan. Men hon tittar till dig så ofta hon hinner och hon föreslår att du ska våga kasta fler saker den här gången när du flyttar.
Kärlek från din mamma! En hälsning till dig.
