Robins mamma satt i fängelse under hans uppväxt

Robin Hagström Levin var bara 2 år gammal när hans mamma Yvonne dömdes till ett långt fängelsestraff och låstes in på Hinseberg.

– Mitt tidigaste minne av mamma är från när jag var 5 år och skulle hälsa på henne på Hinseberg. Jag förstod att mamma satt i fängelse eftersom det var taggtråd och höga stängsel runt byggnaden, men jag förstod inte varför hon var där. Jag hade en bukett blommor med mig och jag minns att jag var väldigt glad för att jag skulle få träffa henne. Jag saknade ofta mamma när jag var liten.

Robin har nyss stekt bacon tillsammans med sonen William, 2 år. Nu sitter pojken vid köksbordet med en stor napp i munnen och är fullt upptagen med vad som sker på Ipaden. Hustrun Louise finns i närheten och bredvid Robin i soffan har katten Soya rullat ihop sig i en hög.

Som vuxen har Robin funderat en del på sin uppväxt och hur det var att ha en mamma som satt i fängelse.

Så här i efterhand, och med en vuxens perspektiv, kan han konstatera att han trots allt hade det bra.

– Mamma var väldigt mån om mig och ringde flera gånger om dagen från fängelset. Till slut blev det nästan för mycket och jag tyckte att hon var jobbig. Även om jag så klart saknade henne ibland så tror jag att det var mycket svårare för henne att vara utan mig än tvärtom. Jag bodde hos min moster och hennes barn och där hade jag det jättebra. Min moster tog väl hand om mig och mina kusiner och jag var som syskon.

Yvonne satt redan anhållen när Robin föddes. Den gången klarade hon sig. När Robins lillasyster, som hade en cp-skada och senare placerades i fosterhem, föddes satt Yvonne häktad igen. Men den gången gick det inte lika bra. Polisen hade gjort ett narkotikabeslag i ett värdeskåp och någon pekade ut Yvonne som den skyldiga. Hon dömdes till fängelse i åtta år och tidningarna kallade henne för Knarkdrottningen.

– Hon hävdade att hon var oskyldig. Jag tror henne. Men det jämnade säkert ut sig för jag tror att det fanns andra gånger som hon var skyldig men klarade sig undan. Mamma hade ett hus på Lanzarote. Jag har sett bilder från när vi var där. Det var innan hon åkte in. Jag vet inte var hon fick pengar ifrån. Mamma stack ut, hon var familjens svarta får och sökte sig alltid till det som var annorlunda och farligt. Hon var vild och drömde om att bli rallyförare.

Trygg med mamma
För Robin blev det helt normalt att ha en mamma som satt i fängelse. Det var visserligen inget han skröt om när han var liten men det var heller inget som sopades under mattan. Om någon frågade så berättade han hur det låg till och i förskolan visste alla.

När Yvonne frigavs var det mycket som ändrades i Robins liv. Han minns inte exakt hur gammal han var men han kommer ihåg att det kändes konstigt att bryta upp från sin moster och lära känna sin mamma på nytt.

– I början var vi som främlingar för varandra. Det var ganska turbulent och vi bråkade ofta. Mamma hade temperament. Hon brusade upp lätt och kunde bli väldigt arg. Jag gillar logik och när jag använde hennes argument mot henne blev hon riktigt förbannad.

Robins liv tillsammans med sin mamma är på många sätt en hisnande historia som rymmer både bra och tråkiga händelser. Mamman hade en förkärlek för marijuana och åkte ofta till Christiania i Danmark. Då fick Robin åka med.

– Mamma hade många vänner, både här i Landskrona och i Danmark. Hon hade mycket värk och genomgick flera operationer. Jag tror att hon rökte marijuana för att lindra smärtorna.

Hemma stod dörren alltid öppen och mammans kompisar kom och gick.

– Som jag minns det så var det ofta folk hemma hos oss. Mamma umgicks med tuffa killar och nu som vuxen förstår jag ju att de var missbrukare. Jag minns en pojkvän hon hade som suttit inne för bankrån och som gav mig en luftpistol i metall.

Robin poängterar att han trots allt alltid kände sig trygg och säker tillsammans med sin mamma.

– Mamma ville att jag skulle må bra. Hon gav mig alltid det bästa att äta även när hon knappt hade några pengar. Hon ville alltid mitt bästa. Men det som känns sorgligt när jag tänker efter är att hon hade svårt att släppa tiden i fängelset och gå vidare. Hon sa ofta att hon hade förlorat så många år med mig. När vi bråkade så skyllde hon mitt beteende på att hon inte hade uppfostrat mig eftersom hon suttit i fängelse. Det kändes som att hon stod stilla och inte kom vidare.

Robin beskriver sin mamma som en sökare. I fängelset blev hon buddist och när hon träffade en kille från Libanon blev hon fascinerad av islam och arabisk kultur. Hon var också intresserad av spådomar och sökte sig i perioder till new age och andra nyandliga sammanhang.

– Hon var andlig men väldigt rastlös.

Bättre kontakt
När Robin var 18 år tog han steget och flyttade hemifrån.

– Det var dags att bo själv. Det var för mycket tjafs hemma. Kontakten mellan oss blev mycket bättre efter det. Jag var ofta hemma och hälsade på henne.

Robins pappa Gordon fanns inte med i bilden under uppväxten. Emellanåt damp det ner vykort från Gordon, skrivna på engelska, men de träffades aldrig. Först senare i livet fick Robin kontakt. Gordon kom från Skottland men bodde i Amsterdam där han arbetade i byggnadsbranschen. Robin hälsade på honom med jämna mellanrum och med tiden fick de fin kontakt.

– Mamma sa att pappa hade varit indrivare åt ett mc-gäng, men jag såg honom aldrig göra något olagligt.

Idag är båda föräldrarna döda. Yvonne blev 59 år. Hon kämpade länge i sviterna efter en allvarlig tarmsjukdom. Pappa Gordon dog tidigt han också, förmodligen var det en stroke som tog hans liv.

Idag som vuxen, gift och småbarnspappa kan Robin tydligare se att han hade en annorlunda uppväxt.

– När Louise berättar om sin uppväxt så förstår jag ju hur onormal min var. Men jag tycker ändå att slutprodukten blev ganska bra, trots dåliga förutsättningar, säger han på sitt ödmjuka och lågmälda sätt.

Hur har hans uppväxt format honom? Hur påverkas man av att växa upp med en mamma som sitter i fängelse och som lever ett kriminellt liv? För Robin har det bara funnits en väg att gå.

– Jag har alltid varit väldigt noga med att sköta mig och hålla mig på rätt sida lagen. Jag har aldrig velat leva det liv som mamma levde. Det fanns ingenting med det livet som lockade mig. Tvärtom. Jag hade inga förbud hemma. Jag växte upp med droger omkring mig men jag ville aldrig testa. Mamma lät mig prova alkohol men jag avskydde det. Jag förstod inte varför man skulle dricka. För mig har det blivit viktigt att leva ett så normalt och ordnat liv som möjligt.

Saknar föräldrarna
Robin arbetar som skolvaktmästare men drömmer om att i framtiden jobba inom Polisen eller Tullverket. Just nu är han mitt uppe i en rekryteringsfas och är spänd på vad som kommer att hända framöver.

För några år sedan gifte han sig med Louise. De träffades genom en gemensam vän under en utekväll i Landskrona. I början gick det si så där med romantiken och det dröjde innan de hördes av igen. Louise tjatade på vännen om att ordna en andra träff med Robin och efter en månad blev det av. Två år senare, på en promenad vid Citadellet i Landskrona, gick Robin ner på knä och friade. Och 2016 gifte de sig i Asmundtorps kyrka inför ett 50-tal bröllopsgäster.

Robin ältar inte det som har varit. Han tar det med en axelryckning och tänker att det som inte har varit bra går ändå inte att göra någonting åt nu. Men det händer att han tänker på sina föräldrar och på det som aldrig blev och för det kan han känna sig ledsen.

– Jag har känt sorg för mammas skull. Mest för att hon dog så tidigt och för att hon aldrig fick träffa William. Jag hade velat ha en relation med henne nu som vuxen. Det gäller både mamma och pappa. De dog alldeles för tidigt och jag saknar dem.

Desto gladare är han över att både Yvonne och Gordon hann träffa Louise innan de gick bort. De tyckte om henne från första stund.

Robin håller minnet av sina föräldrar vid liv genom att prata med William om dem och visa bilder.

– Han är för liten ännu men en dag ska jag berätta om min uppväxt och sanningen om hans farmor och farfar, knarkdrottningen och indrivaren. Han ska få veta allt. Det finns ingen anledning att dölja något.