Ha gärna i åtanke när du läser denna artikel att reportaget gjordes långt innan coronapandemin var ett faktum.
Ett stort intresse för trädgård förenar dem. Kerstin Kreutz-Sabel, Britt-Marie Bergquist, Inger Håkansson, Rosie Raismaa och Ingrid Karsheimer är alla i 70-årsåldern, bor i och runt Oskarshamn och älskar blommor.
– Det finns ett lite annat utbud på växter i andra länder och det är så roligt att få ge sig ut på vägarna, säger Ingrid.
Hon får medhåll av de andra väninnorna och Inger tillägger:
– Vi har ju så trevligt ihop också, säger hon och ytterligare en gång är kvinnorna rörande överens om vad som förenar dem.
Deras gemensamma intresse märks tydligt. Redan när de kommer innanför dörren hos Rosie börjar de diskutera blommor. Hur blommorna ser ut, doftar och sköts. Stämningen är hjärtlig med många skratt.
Varje sommar hyr de en minibuss och besöker mässor, trädgårdsutställningar, visnings- och privatträdgårdar i olika europeiska länder.
Resorna har gått till Italien, Estland, Lettland, Litauen, Danmark, Tyskland, Polen, Holland, Belgien, Österrike och Tjeckien.
– Det vi köper i Polen jämfört med det vi köper i Holland till exempel är mycket bättre, för det är odlat under klimatförhållanden som liknar de svenska. Det är jättefina stora odlingar inomhus både i Belgien och Nederländerna, men just polska växter är av bra kvalitet, för de är mer härdade, berättar Kerstin och tar en tugga av pelargonkakan som Rosie har bakat.
– Det är roligt om man hittar någon växt som är ovanlig. Jag köpte ginkgoträd. Det finns väl säkert att köpa i Sverige, men jag köpte mitt i Tyskland. Det är så här högt nu, säger Ingrid och måttar med handen i sin egen höjd.
Tycker om att köra
Väninnorna har lärt känna varandra väl genom resorna och de gör även vinterresor till julmarknader i Tyskland, andra kortare resor och födelsedagsresor ihop.
De började sitt resande 2006. Från nuvarande resegrupp är det Kerstin och Rosie som varit med från början, medan de andra har följt med på senare år.
– Jag hade länge tänkt att jag skulle vilja följa med dem, berättar Britt-Marie som är sist in i resesällskapet och som blev väldigt glad när hon blev tillfrågad om hon ville ha den åtråvärda platsen.
– Det är många som är avundsjuka. Men det går inte att vara hur många som helst, säger Inger.
För att få rum med inköpen kan max fem personer åka med i minibussen. De behöver ha plats för buskar, blommor och träd som följer med hem.
Bussen har plats för nio och de fäller några säten för att ge rum åt alla växter de köper på resorna. Alla har med sig två flyttkartonger var för att ställa växterna i. Kerstin är chaufför. Hon har busskörkort och har jobbat som busschaufför.
– Visserligen behövs inget busskort för att köra minibussen, men jag tycker om att köra, säger Kerstin som också har vanan inne att köra på europeiska vägar eftersom hon några gånger om året kör till sin dotter i Italien, dit reskamraterna för övrigt åker vart tredje år, och även till andra ställen i Italien.
De planerar rutten i förväg, men är också öppna för spontana stopp och besök.
– Vi bokar bara hotell till första natten, sedan chansar vi på att vi hittar något. Det är lite äventyr det med, säger Ingrid.
De minns och berättar om gästvänliga värdar och ställen de bott på.
När de ska övernatta ställer de ut växterna på någon innergård. Blommorna kanske behöver vattnas.
– Många tror att vi är uppköpare och ska hem och sälja sedan, berättar Kerstin.
Knycker sticklingar
Att frakta blommor över landsgränser går alldeles utmärkt.
– Det är inga problem eftersom vi bara reser i EU-länder. Däremot är det förbjudet att ta med växter från Norge som inte är med i unionen, säger Kerstin.
– Sedan knycker vi lite sticklingar här och där, bekänner Kerstin och kvinnorna skrattar.
– Fast de brukar inte överleva. Inte mina i alla fall, de brukar dö på vägen. Jag lyckas inte med dem, säger Ingrid.
I Rosies trädgård växer klematis från Baltikum och andra växter som hon tagit hem under årens lopp.
– Jag blev intresserad av växter när vi flyttade hit för 20 år sedan. Det fanns jättemycket plantor här, han som hade haft det innan hade köpt en massa. Vi hittade många växtlappar runt huset. Det här mullbärsträdet flyttade vi närmare huset. I år för första gången har det kommit vita mullbär, berättar hon entusiastiskt.
De har flera råd till andra ressugna: Var ett gäng som trivs tillsammans, ha en bra chaufför, packa lätt, turas om att betala måltider och uppehälle för att sedan göra upp hemma. Tänk också på att handla växter som passar i din växtodlingszon hemma. Boka inte allt i förväg. Var nyfiken på vad som dyker upp längs med vägen.
Ett annat tips är att våga ge sig iväg utan makar som har andra intressen.
Förutom att komma hem med fröer, sticklingar och växter är det vardagens pyssel och skötsel som skänker glädje. Ingrids intresse började med krukväxter som hon hade många av inomhus.
– Jag har alltid tyckt om blommor. Jag har inte så många blomland men jag tycker om att se på blommor, säger hon.
Britt-Marie tycker det är rogivande att ägna sig åt blommor. Tidigare i sin trädgård och i dag i sin sommarstuga.
– Det är avkopplande att gå ute bland blommorna, att plocka med dem och fixa, säger hon.
Även Inger tycker att blomskötsel är rogivande.
– Det är terapi att hålla på. Jag har väl alltid varit intresserad, och nu har jag min lilla bostadsrätt med täppa utanför, säger hon.
Kerstin minns tillbaka hur hennes intresse startade, när hon åkte till en lokal handelsträdgård och köpte nya krukväxter när hon putsat fönster och bytt gardiner, men också hur hennes inställning till bevarande av växter har ändrat sig.
För tidigare åkte krukväxterna ofta ut när de blev risiga och fula. När hon genom pelargonsällskapet upptäckte gamla kulturväxter blev hon mer mån om att ha kvar blommorna.
– Jag skulle aldrig slänga någonting som lever nu. Även om det är fult, för det kommer igen, säger Kerstin.
