Det har gått en liten tid sedan den dramatiska händelsen när Meli och hennes lillebror Mandus visar Hemmets Journal var de hittade sin pappa Kjell medvetslös.
De båda barnen satt och tittade på tv när de hörde en duns från köket och sedan ett dunkande ljud. Meli rusade dit för att se vad som hände och synen hon möttes av kunde ha skrämt slag på de flesta.
– Pappa låg på magen på golvet och krampade. Det var läskigt eftersom han var blodig i hela ansiktet och hans ögon rullade i huvudet, berättar hon.
Kramperna gjorde att Kjell dunkade huvudet i golvet. Meli visar hur deras pappa låg på köksgolvet och var hon och hennes lillebror satt medan de väntade på ambulansen.
– Jag lyckades vända pappa men jag orkade inte lägga honom i framstupa sidoläge. Sedan sprang jag ut i badrummet för att hämta handdukar så jag kunde torka bort blodet från hans ansikte, säger Meli.
– Under tiden vaktade jag pappa och kollade att han andades, säger hennes lillebror.
Deras mamma Eva-Marie Leander, 47, ler och torkar bort en tår av stolthet när barnen berättar om den dramatiska händelsen.
I dag mår Kjell bra igen och det kan han tacka sina barn för. Istället för att gripas av panik handlade de helt rätt när de hittade honom på golvet och Meli inledde till och med ett försök till hjärt-lungräddning.
– Det sista jag minns innan jag förlorade medvetandet är att jag höll på att laga kvällsmaten, berättar Kjell.
Knäckte näsan
Det var måndagen den 13 februari som Kjell oförklarligt kollapsade i köket hemma i Brastad utanför Lysekil. Eva-Marie jobbade kväll, hon är butiksbiträde i ett bageri.
– Jag höll på att laga köttbullar. Jag hade precis blivit klar med smeten när allt plötsligt blev svart, berättar Kjell.
Kjell har själv inget minne av vad som hände men tydligen hade han fallit raklång med ansiktet före rakt ner i köksgolvet. När barnen hittade honom låg han på mage med armarna utsträckta bakåt, vilket tyder på att han inte hunnit skydda sig med händerna då han föll.
– Jag knäckte näsan när jag slog i golvet och kramperna jag hade gjorde att jag bet mig i läppen och tungan. Det var därför jag blödde så kraftigt från ansiktet och munnen.
När Meli kom rusande till köket med Mandus hack i häl insåg hon att hon snabbt måste tillkalla hjälp. Hon började med att kontakta sin mamma.
– Normalt brukar jag inte ha min mobiltelefon på mig när jag arbetar, men lyckligtvis hade jag glömt att lägga ifrån mig den just den här dagen. Och det var som tur var inga kunder i butiken när jag fick meddelandet, berättar Eva-Marie.
– Meli skrek att pappa låg på golvet och krampade och att det kom blod.
Eva-Marie förstod att något allvarligt hänt, speciellt när dottern bad henne ringa efter en ambulans och komma hem så fort som möjligt.
– Först trodde jag att Kjell fått en hjärtattack. Han gick igenom en bypassoperation för sju år sedan, men när Meli berättade att han krampade blev jag ännu mer rädd. Då fruktade jag att det kunde vara en stroke.
Tål inte se blod
Eva-Marie bad en kollega passa butiken medan hon ringde 112 och sedan körde hon hem så fort hon kunde. Hon pratade med Meli under den 20 minuter långa bilfärden. Hon bad sin dotter kontrollera Kjells puls och andning.
– Jag hamnade bakom en kö med sex bilar och vågade inte köra om. Men så plötsligt hörde jag en mansröst i bakgrunden i telefonen och då förstod jag att räddningstjänsten kommit fram. Då visste jag att Meli och Mandus fått hjälp att ta hand om Kjell och jag kunde slappna av lite.
Meli visste att man ska försöka lägga medvetslösa personer i framstupa sidoläge för att underlätta andningen. Det har hon fått lära sig i scouterna som både hon och Mandus är med i.
– Men det var inte så lätt för henne att vända på mig. Jag väger 85 kilo, säger Kjell.
Hon försökte även ge sin pappa hjärt-lungräddning.
– Jag har sett på tv hur man gör och jag tryckte på hans hjärta, men det enda som hände var att det kom mer blod från hans mun, säger Meli och tillägger sedan:
– Egentligen var det konstigt att jag klarade av det. Jag tål egentligen inte att se blod. Jag blir yr och svimfärdig när jag gör det men jag var ju tvungen att hjälpa pappa.
När Eva-Marie kom inrusande genom ytterdörren låg Kjell på en bår vid trappan upp till övervåningen. Mandus satt bredvid honom.
– Det var då jag började kvickna till igen. Jag hade varit helt borta i ungefär 20 minuter.
Kjell vårdades i två dygn på sjukhus och fick gå igenom en lång rad undersökningar. Man tror inte att kollapsen har något samband med hans tidigare bypassoperation.
– Man har kollat allt utan att hitta något fel på mig. Ett tag trodde läkarna att det kunde vara epilepsi eftersom jag krampade men det finns inget som tyder på det. Troligen kollapsade jag på grund av plötsligt blodtrycksfall, säger han.
Kjell hade en tid känt sig ovanligt trött och han hade ett par gånger under hösten haft lindrigare svimningsanfall.
– Jag tror att det berodde på att jag sov dåligt. Nu sover jag med ett tyngdtäcke och det har gjort att jag känner mig piggare än på länge.
Meli och Mandus belönades av räddningstjänsten med två biobiljetter för sin rådiga insats. De fick också märket för goda gärningar av sin scoutkår i Lysekil.
– De är mina hjältar, säger Kjell och kramar om sina barn.
