• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • De trodde att jag var psykiskt sjuk

    Lisa Blomberg drabbades av hjärtrusning och ångest och skickades vidare till psykiatrin. Det visade sig att hon i själva verket led av histaminintolerans. Med låghistaminkost mår hon idag betydligt bättre.

    De trodde att   jag var psykiskt sjuk

    Lisas besvär började för sex år sedan efter att hon hade fött sonen Anton.


    – Jag var ung och frisk och hade ett fantastiskt liv med ett roligt jobb, fin sambo och var lycklig nybliven mamma. Livet var bra och jag förstod inte varför jag så ofta fick hjärtrusning, oro och ångest, säger Lisa.
    Hon hade dock känt av ångest långt tidigare i livet när hon drabbades av en arbets­relaterad utbrändhet.


    – Men det här var något helt annat, det var mer känslor av olust.


    Eftersom hon så gärna ville hitta något som kunde få henne att må bättre vände hon sig till Södersjukhuset i Stockholm där hon legat på BB.


    – Läkaren förklarade att symtomen kunde hänga ihop med min förlossning som hade varit traumatisk. Så jag tänkte: ja, då är det väl terapi jag behöver.


    Lisa gick i KBT-behandling och fick bland annat hjälp att hantera de tvångssyndrom med överdriven renlighet som hon utvecklat efter förlossningen och blev hjälpt. Men attackerna med panikångest fortsatte och efter ett tag märkte hon att de kom när hon hade ätit. Dessutom svullnade ansiktet upp och hon fick nässelutslag och nästäppa. Hon har varit allergisk sedan barndomen, men bara mot tomater och jordgubbar.

     

    Ingen svår allergi
    Det har inte varit någon särskilt svår allergi som krävt behandling. Lisa och sambon åt ofta ute och varje gång mådde hon dåligt.


    – Vi brukade beställa mina favoriträtter toast Skagen och hummersoppa. Efter ett tag kände jag hjärtat slå hårt och rusa och jag blev yr. Jag blev skräckslagen och trodde jag skulle dö. Det var bara att betala och åka direkt hem och efter ett tag klingade det av.


    Lisa ringde vårdcentralen och beskrev symtomen. Men läkaren hittade inga fel, istället fick hon remiss till en psykiatriker för oroskänslorna.


    Men hon mådde allt sämre. Höstpromenaderna med barnvagnen kändes som en plåga. Den sjunkande temperaturen utomhus triggade svåra allergiska chocker hos Lisa. Turerna till akuten blev allt fler. Lisa har tackat sin lyckliga stjärna att hon så gott som bor granne med S:t Görans sjukhus.


    – Ansiktet, halsen och händerna svullnade och blossade av röda nässelutslag efter promenaden. Hjärtat rusade och varje gång har jag tänkt: Hjälp, det är något som är allvarligt fel, jag kommer att stryka med!


    Oftast blev hon hjälpt av kraftiga kortisonpreparat.

    – Men någon annan hjälp fick jag inte. Ingen hittade något fel.

    Så en dag råkade Lisa ut för en olycka hemma i köket.

    – Jag brände mig på handen och försökte spola den i kallt vatten. Då kändes det som handen började brinna.

    Lisa googlade på kyla och värme och hudreaktioner.


    – Jag gick till Nisse och sa: Jag tror jag är allergisk mot kyla. Jag ska nog boka tid hos allergikliniken.
    Pricktesterna visade inget. Men läkaren misstänkte att Lisas reaktioner mycket riktigt var köldallergi, en överkänslighet mot kyla som kan drabba vem som helst. Utslagen berodde på att celler i huden frigör histamin när de utsätts för kyla.


    – Han sa: "Förmodligen har du en korsallergi som legat latent i kroppen och utlösts av graviditeten som är en stor hormonomställning. Håll koll på histaminrika livsmedel. Reaktionen kommer när du ätit mat med mycket histamin vid flera måltider under dagen och till slut rinner histaminbägaren över ..."


    Lisa fick med sig antihistaminer och kortisonpreparat.
    – Jag läste på om histaminintolerans och fick en aha-upplevelse. Hela listan med symtom stämde på mig. Jag bestämde mig för att utesluta mat med höga histaminhalter. Bara efter några dagar försvann symtomen och jag mådde bättre.

     

    Svårt att kartlägga
    Men det har varit svårt att kartlägga allt hon inte tål.
    – Jag har känt mig vilsen. Det har känts som om jag reagerat på det mesta.

    Nu är det slut med favoriträtterna toast Skagen och hummersoppa för Lisas del.

    I mars förra året remitterades hon till S:t Görans allergimottagning. Där hade hon tur och fick träffa en läkare som lyssnade på hennes berättelse.


    – Läkaren sa: "Vi ska ta ett DAO-test på dig, du verkar ha problem med enzymet i kroppen."
    Det så kallade DAO-testet mäter aktiviteten av det enzym som bidrar till nedbrytningen av histamin. Testet visade att Lisa hade en sänkt förmåga att bryta ner histamin.

     

    Bekräftade diagnosen

    Eftersom hennes symtom ock-så förbättrades av att äta låghistaminkost bekräftade läkaren diagnosen. Hon fick en 19 sidor lång lista, "SIGHI", med livsmedel hem. Listan innehåller livsmedel i grupper från noll till tre, där noll är riskfria och tre är mat som innehåller en del histamin. 

    – Det var en lättnad att äntligen få svar och börja äta rätt. Jag mår som bäst när jag utesluter mat med hög histaminhalt och håller mig till att äta enbart "nollor" och "ettor".


    Lisa måste hålla strikt ­låghistaminkost för att må bättre. Hon väljer ekologiska råvaror och lagar mat hemma. Hon avstår från rött kött, skaldjur, alkohol, choklad och fermenterade, inlagda, lagrade livsmedel. Liksom kryddor och tillsatser.


    – Det viktiga är att förvaringen och tillagningen går rätt till, exempelvis att kyckling och fisk tillagas direkt från frysen. Ibland kan det även hjälpa att fasta några ­dagar, tycker hon.


    I början kände Lisa att listorna lyste rött av bannlysta livsmedel.


    – I princip allt som var gott, min favoritmat, biff med bea, tomatsallad med balsamvinäger och vin – allt var förbjudet.

     

    Tagit hjälp av vän
    För att få tillbaka lusten till mat har hon tagit hjälp av en matlagningskunnig god vän.


    – Han ska hjälpa mig att hitta på nya goda recept med låghistaminkost. Det ser jag fram emot! Alla måste få äta gott och varierat, även om man är histaminintolerant!


    – När jag väl vande mig vid att undvika vissa födoämnen och situationen stabiliserats märkte jag att jag ändå tål att då och då äta små mängder av vissa saker, om jag inte gör det för ofta. Får jag utslag, magont eller en migränattack, vet jag varför. Till viss del har jag fått min energi och livskvalitet tillbaka och det är värt en hel del ändå. En tröst är också att köldallergin så småningom kan växa bort. 

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!