Det fanns knappt ens bilar i nordvästra Skåne på 1910-talet men bondflickan Elsa Teresia Andersson, född den 27 april 1897 på Petersgård under slottet Vegeholm nära Ängelholm, skulle prompt lära sig flyga. Pappa Edvard försökte protestera men insåg snart att det var lönlöst. Dottern hade alltid varit ett egensinnigt, livligt barn. När andra grävde i myllan efter maskar och rötter, blickade hon mot himlen och studerade fåglarnas flykt.
Som 16-åring hade Elsa beskådat flygpionjären Enoch Thulins uppvisningar i Åstorp och blivit förtrollad. Sju år senare avlade hon sitt flygarprov och seglade in i historieböckerna som Sveriges första kvinnliga pilot. Men det räckte inte. “Den käcka skånskan”, som hon kallades, ville även pröva fallskärmshoppning.
Den ende experten i Sverige på området, Raoul Thörnblad, vägrade dock att lära kvinnor denna konst. Elsa reste då till Berlin för att gå i Otto Heineckes fallskärmshopparskola.
Att hoppa fallskärm inför publik var en populär sport på 1920-talet. Ryktet gick snabbt om den unga skånskans mod och skönhet. Till hennes första uppvisningshopp den 2 oktober 1921 utanför Kristianstad kom närmare tusen personer.
Tidningarna skrev spaltmeter om den dödsföraktande aviatrisen, och i synnerhet unga män drogs som flugor till hennes luftshower.
Några månader senare, den 22 januari 1922, dödshoppade hon över ett vintrigt Askersund. Ögonvittnen berättar hur Elsa klev ut på flygplanets ena vinge på ungefär 650 meters höjd, vinkade till åskådarmassorna och kastade sig ut med huvudet före.
Blixtsnabbt föll hon till marken – utan att fallskärmen öppnade sig.
Teorin är att utdragslinan hade fastnat runt ena armen. Elsa slet och drog desperat i den tills hon slog ner i ett bergsområde längs vägen mot Edö. När hon hittades var huvudet krossat och båda armarna och benen brutna. Döden måste ha varit omedelbar.
När Elsa Andersson jordfästes på kyrkogården i sin barndomsby Strövelstorp kom tusen personer för att ta farväl. “Vår samtid kanske ej förstår ditt verk du nu fullbordar”, sa en talare. På gravstenen sitter än idag hennes porträtt ovanför en text som lyder “Skandinaviens första och enda aviatris”.
Regissören Jan Troell skildrade Elsa Anderssons öde i filmen Så vit som en snö 2001, men om hennes tankar och kynne vet man förvånansvärt lite. En av dem som har forskat i ämnet är journalisten Roland Classon som letade spår i Strövelstorp. Undangömt i en chiffonjé på servicehuset Åsbytorp låg ett porträtt ritat av Elsas bästa kamrat Astrid Dahl.
Även Elsa ska ha varit duktig på att rita och måla. Men Roland Classon fann också en liten anteckningsbok: “Där hade Elsa med vacker handstil skrivit ned 49 gåtor med svar. Hon hade även förberett för en ny gåta och siffran 50 finns inskriven. Mer än så blev det aldrig. Raden förblev tom. Ödet hann före”.
