• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • De tyckte jag var för tjock för att bli pappa

    Tv-personligheten Edward Blom blev både ledsen och arg när han fick Socialstyrelsens beslut: Han vägde för mycket för att bli adoptivförälder. Men Edward och hans hustru Gunilla slutade inte drömma om barn och familj.

    De tyckte jag var för tjock för att bli pappa

    Dörren till det vackra huset från 1923 flyger upp. En leende Gunilla Kinn Blom står med yngsta sonen Zacharias i famnen och ber oss stiga in. Strax dyker det upp en liten till, mellanbarnet Wilhelmina. Storebror Melchior ville däremot inte missa fredagsdiscot på förskolan så han är inte hemma.

    Edward Blom kommer ut ur köket och tar i hand. Han är elegant klädd som vi är vana att se honom, i kostym och fluga. Nästan som en karaktär i en gammal svartvit film.

    Men han är alldeles på riktigt. Och efter att ha läst hans öppenhjärtiga och personliga nya bok, "I full blom", känns han ännu mer på riktigt. I drygt 30 yviga kapitel får läsarna ta del av hans syn på herrmiddagens magi, döden, att bli far, alkohol, lyckan i manglat linne, rakning och saknaden av att inte längre vara en ung stofil.

    Fram träder bilden av en långt mer komplex och reflekterande person än den matglade livsnjutare vi lärt känna i offentlighetens ljus. Han blev känd 2009 genom tv-serien Mellan skål och vägg med Edward Blom och har sedan dess varit ständigt aktuell på tv, radio, i magasin och kvällspress.

    – Boken är en sorts självbiografi, fast med vissa utvalda delar av mitt liv. Jag har inga problem med att vara privat, om det är inom vissa gränser förstås.

    Edwards dröm blev sann. Han fick en stor varm familj. Och det gick snabbt!

    Hade gett upp hoppet

    Gunilla nickar och påpekar att Edward är väldigt aktiv på sociala medier och gärna delar med sig av olika saker som händer i hans och familjens liv. Boken tycker hon mycket om, men när hon läste kapitlet om hur paret möttes blev hon ändå lite fundersam.

    – Jag tyckte att det kanske var väl långt, skulle verkligen människor vara så intresserade av det?

    Edward skrattar och tittar ömt på sin fru. Deras kärlekshistoria är väl värd att berättas grundligt. För det var många års väntan på Gunilla.

    – Jag hade tre drömmar som ung: Doktorera, bli poet eller författare och bilda en stor, katolsk familj. Jag träffade Gunilla redan på nyårsafton 2009, men när vi sågs igen mindes jag inte hennes ansikte. Jag har något som kallas ansiktsblindhet, vilket är ett handikapp.

    Men andra gången glömde Edward henne inte och de började tillbringa mer och mer tid tillsammans. Edward var kär men visste inte om Gunilla bara betraktade honom som vän, eller om det var något mer. "Kunde en kvinna som hon älska en man som jag?", tänkte han för sig själv.

    – Jag hade gett upp hoppet om att träffa någon att få barn med. Men så träffade jag Gunilla och det var så uppenbart att det var den person jag ville tillbringa resten av mitt liv med. Jag friade efter två veckor och hon sa ja efter två minuter. Den 17 juni 2011 gifte vi oss i Storkyrkan i Stockholm.

    – Jag kanske inte betraktade Edward som min idealpartner från början. Han är så speciell att jag aldrig hade kunnat fantisera ihop honom. Men vi hade så roligt ihop och det händer mycket när man är med honom. Det som verkligen fick mig att trilla dit och som övertygade mig om att han var mannen i mitt liv, var när jag var hemma hos honom och skulle skriva i hans gästbok. Jag hade träffat några av hans bildade och intressanta vänner och när jag läste i gästboken hur mycket de uppskattade honom, gjorde det mig övertygad om att han var en bra människa.

    Gunilla själv var bosatt i New York och jobbade som frilansjournalist med inriktning på mänskliga rättigheter och internationell politik. I 20 år hade hon haft världen som sitt arbetsfält, bland annat gjorde hon reportageresor till Kina, Haiti och Brasilien. Visserligen älskade hon sitt fria liv och spännande yrke, men samtidigt var frilansandet tufft och hon kände att det var dags att flytta hem till Sverige, inte minst för att Edward fanns där.

    Kanske får barnen fler sagoböcker i julklapp?

    Ville adoptera

    Paret, som var 39 och 40 när de gifte sig, försökte till en början få barn på naturlig väg, men det gick inte. Då bestämde de sig för att adoptera men när de väntat i ett och halvt år fick de avslag, Edward blev inte godkänd som förälder av Socialstyrelsen. Hans BMI var för högt och det ansågs medföra stora hälsorisker.

    – Vi visste att vissa länder inte tillåter att adoptivföräldrarna har för stor övervikt, men att Socialstyrelsen skulle rekommendera avslag vid högt BMI kände vi inte till. Beslutet gick heller inte att överklaga, det var en Kafkaliknande situation, säger Edward som blir arg när han tänker tillbaka på vad som hände. Det var ett dråpslag, parets dröm om en stor familj slogs i spillror.

    Men plötsligt en dag 2014 var Edward övertygad om att Gunilla var gravid.

    – Jag har en magisk kraft. Det är att jag vet när Gunilla är gravid, långt innan hon själv vet!

    – Jag skulle fylla 43 och vi var på väg till en ölmässa, fyller Gunilla i. Jag tyckte Edward var larvig som insisterade på att jag skulle ta ett graviditetstest, det var så osannolikt att jag skulle vara med barn. Men så var det! Det blev ingen öl med alkohol för mig.

    Två år senare var det mirakulöst dags för barn nummer två. Och otroligt nog igen förra året! Och varje gång visste Edward före Gunilla att hon var gravid. På tre år och drygt två månader har paret fått tre barn och livet är förändrat. De lämnade sin gemensamma våning i centrala Stockholm och köpte hus i förorten för ett och halvt år sedan.

    Edward längtade efter villaliv, syrénbersåer och terrass lämpad att dricka punsch på… Men han ogillar också starkt förändring och flyttande och drabbas ibland av panikångest, vilket han skriver om i boken.

    Efter flera års letande dök det här huset äntligen upp och det var kärlek vid första ögonkastet. Nu är det familjeliv som gäller, men paret påpekar att de fortfarande är sociala och då och då håller middagar för upp till 40 sittande gäster. Ibland lägger de upp bilder på sociala medier på middagarna, visar vad som finns på tallrikarna och i glasen. Och det retar tydligen upp vissa människor som har synpunkter på Edwards vikt och leverne.

    – Jag blir förbannad när folk kränker min integritet och lägger sig i saker som de inte har att göra med. När jag inte får vara den jag vill.

    Att Edward reagerar starkt är inte konstigt. Han har alltid varit storvuxen och så länge han kan minnas har människor kommenterat hans vikt.

    – Det är en sådan integritetskränkning när man kommer fram och påpekar att min vikt är farlig. Det är så dumt att tro att andra sitter inne med kunskap som den överviktige själv inte har. Som om jag inte skulle veta att jag är överviktig!

    – De värsta angreppen kom innan jag blev en offentlig person. Nu har jag fått lite frikort för att jag är den där roliga Edward Blom på tv. En vanlig tjockis i jeans och t-shirt på stan kan man däremot ge sig på. Men jag säger: hacka inte på de som är annorlunda, låt alla få blomma på det sätt de vill.

    Edward och Gunilla ser fram mot att fira jul med barnen Zacharias, Wilhelmina och Melchior (som inte var hemma när bilden togs).

    En romantisk man

    I boken skriver han om barndomens mobbning och konstaterar krasst "man blir inte snäll av att bli mobbad".

    – Så är det, man blir elak av det. Jag mobbade andra när jag själv blev mobbad. De flesta som mobbar har säkert själva utsatts.

    Det börjar bli dags att packa ihop. Fotografen tar sina bilder. Gunilla och Edward sjunger Här kommer Pippi Långstrump för att få barnen att titta in i kameran. Vi pratar om den stundande julen. Att Edward älskar denna högtid är ingen hemlighet men Gunilla erkänner att innan hon träffade honom var hon ingen utpräglad julmänniska.

    – Edwards familj är däremot traditionsbundna, omfamnar det religiösa eftersom de är troende katoliker och älskar även det moderna med mycket presenter och mat. Nu när vi fått barn är det en orgie i julklappar, pynt och mat. Jag lider inte av det, det är mysigt.

    Julmaten är förstås central för familjen och man äter den från julafton fram till Kyndelsmässodagen i början av februari!

    – Vi lagar mycket mat: vanliga köttbullar, Jansson, lammköttbullar, dopp i grytan och så gör vi en särskild pudding som kallas äggost. Vi serverar den med sill, som är det traditionella tillbehöret till äggost, säger Edward.

    Nu när paret bor i stort hus stannar de hemma över jul så får de släktingar som vill komma och fira med dem. Det blir mindre stress för trebarnsfamiljen.

    – Vi har mycket gäster över jul och nyår. Edward skulle aldrig få för sig att åka iväg till exempel till Thailand i december, det skulle aldrig hända, säger Gunilla och ler.

    Ni är rätt olika, får jag en känsla av?

    – Absolut! Jag är neurotisk medan Gunilla är lugn. Jag åker gärna till flygplatsen fyra timmar innan planet lyfter. Gunilla däremot kommer i sista minuten och har missat många flyg i sitt liv… Nu kompromissar vi och kommer i lagom tid, säger Edward och skrattar.

    – Vi tar nog fram det bästa i varandra, fyller Gunilla i. En del blir sämre tillsammans medan vi absolut blir bättre.

    – Jag är en väldigt romantisk person. Inte bara för att jag gillar att köpa blommor till Gunilla och skriva en dikt ibland. Jag har en romantisk syn på hela livet. På mangling, tågresande, Tyskland, mat, alkohol… Och inte minst julen!

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!