• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Curt cyklar för barnens skull

    Trots att han själv genomgått flera tuffa operationer efter sin cancerdiagnos cyklade 81-årige Curt Löfqvist mellan Lund och Stockholm i somras. Allt för att dra sitt strå till stacken och samla in välbehövliga pengar till Barncancerfonden.

    Curt cyklar för barnens skull

    Att ta cykeln mellan Lund och Stockholm – är det ens möjligt? Och är det möjligt om du är 81 år fyllda och har tagit dig igenom en tuff sjukdomsperiod med prostatacancer? Om du frågar Curt Löfqvist är svaret enkelt.

    – Många tycker kanske att jag är en tokig gubbe, säger han med ett skratt. Men jag har lärt mig att man kan göra allt man kunde innan operationen. Att ha en påse på magen är inget hinder. Tvärtom så finns det en hel del fördelar och jag väljer att fokusera på dem.

    Till dessa fördelar hör bland annat att nattsömnen blir bättre eftersom Curt inte längre, i likhet med många andra äldre män och kvinnor, behöver gå upp och besöka toaletten nattetid, berättar han. Men även själva cyklandet underlättas då Curt tömmer den konstgjorda blåsan på magen i ett litet kick och slipper köa till toaletten i cykelpauserna som alla andra.


    Konstgjord urinblåsa

    Anledningen till att Curt lever med en konstgjord urinblåsa är att den prostatacancer han drabbades av för åtta år sedan hade hunnit spridit sig till urinblåsan, som därför behövde opereras bort. Först skapades en konstgjord urinblåsa på insidan av kroppen av en bit av tunntarmen.

    – Men det fungerade inte så bra och sedan fick jag cancer i urinröret också och då fick jag den här påsen på magen i stället, vilket fungerar jättebra. Det ser kanske värre ut att ha en blåsa utanpå magen, men det är inte det. Många äldre får stora problem med att hålla tätt med en konstgjord urinblåsa på insidan och de problemen slipper jag, säger han.

    Nej, blåsan på magen har verkligen inte hindrat Curt från fysiska aktiviteter. Under många år efter att han fick sin cancerdiagnos fortsatte han med sin, i mångas ögon, våghalsiga hobby skärmflygning.

    – Det var väldigt uppiggande att hålla på med det och träffa en massa unga människor om dagarna. Men efter ett tag hade jag sett de flesta platserna vi brukade åka till och tröttnade lite på att flyga. Sedan dess har det blivit mer och mer cykling i stället.


    Kortare på vintern


    Och "mer" cykling i Curts värld innebär att han i runda slängar färdas mellan 750-800 mil på sin cykel utomhus varje år. Vintertid går han över till en träningscykel hemma i vardagsrummet och då blir distanserna något kortare.

    – Ja, när temperaturen sjunker ner mot noll grader börjar jag frysa om fötterna så då håller jag mig inne. Då blir det mellan två och tre mil fyra till fem gånger i veckan tills vårvärmen är tillbaka. Jag inbillar mig att allt trampandet håller mig frisk längre, säger han med ett skratt.

    – Och sedan har jag många vänner i cykelklubben här i Väsby. Det är roligt att vara aktiv i en förening.

    Det var via en av dessa cykelvänner som Curt hörde talas om Barncancerfondens cykelevenemang till förmån för cancersjuka barn.

    – Han berättade om detta och hade själv cyklat deras lopp en fyra–fem gånger. Det inspirerade mig väldigt mycket.

    Det började med att Curt testade att cykla Halvvättern för Barncancerfonden och i fjol tog han ytterligare ett steg och begav sig ut på den imponerande sträckan Umeå–Stockholm.

    – Det kändes som en bra sak att göra. Dels betalar man ju halva startavgiften till förmån för sjuka barn. Sedan samlar man in lite pengar under färden också. Man anmäler att man vill samla in en summa av vänner och bekanta, som swischar in pengar på ett konto direkt till barncancerfonden, utan mellanhand.

    När det blir för kallt för att cykla ute går Curt över till träningscykeln han har i vardagsrummet.

    Stöttning längs färden

    Tidigare år har många nära och kära varit med och stöttat Curt längs färden och han hoppas på en liknande uppslutning även detta år.

    – Man får ett litet visitkort med kontonumret som man kan dela ut medan man cyklar. Det är väldigt kul. Man träffar folk och det hela ger upphov till intressanta samtal. Det är många yngre som är med och cyklar och det blir en härlig gemenskap längs vägen. Träffar man äldre i samma ålder så tar det två sekunder så pratar man bara en massa sjukdomar och så är det inte här.

    I stället blir man ett sammansvetsat cykelgäng som pratar om allt, både stort och smått, längs vägen, berättar Curt. Det finns även utrymme för många skratt, dråpliga incidenter och nya upplevelser.

    – När vi cyklade från Umeå var det två damer i min grupp som började sjunga i varje uppförsbacke för att göra det roligare. Vi hade överhuvudtaget väldigt skojigt i den gruppen. Några hade tvättat sina vadderade cykelbyxor med ett särskilt tvättmedel som började löddra när regnet kom. Vi hade mycket roligt åt de stora skumbollarna som trillade längs benen.


    Fick poliseskort

    Längs motorvägen blev det poliseskort, även det en ny upplevelse för Curt.

    – Vi fick samla ihop oss alla 70 på en gång och sedan körde en polis framför och en bakom.

    I år var det fjärde gången Curt gav sig ut på cykeln i Barncancerfondens regi. Det enda råd han har till andra är att inte tveka inför att testa på. Det blir garanterat ett minne för livet.

    – Det är en upplevelse faktiskt. Det är ingen tävling utan mer avslappnat. Men man behöver vara lite vältränad innan så man vet att man kan cykla 20 mil på en dag och sedan 15 mil dagen efter. Annars kan vem som helst cykla, oavsett ålder.

    Cykelloppets äldsta och yngsta deltagare: 81-årige Curt Löfqvist och 14-åriga Frida Mellström.
    Foto: Henrik Ekeson

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!