• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Nu är det örn i luften – vilket skådespel!

    Våra inhemska örnar, kungsörn och havsörn, har ökat kraftigt i antal under senare år. Att få se dem är en stor lycka. Men just nu är det extra spännande att spana efter örn eftersom många för oss främmande arter passerar landet!

    Nu är det örn i luften – vilket skådespel!

    Det är mycket i naturen som får en att stanna upp och njuta. Men säga vad man vill om allt vackert och spännande, inget kan ändå mäta sig med örnarna.

    Häromdagen var jag nära att stanna mitt på Ölandsbron! Ja, jag vet, det får man ju absolut inte göra. Men alldeles intill bron, med mäktiga vingslag, flög en praktfull havsörn. Eftersom jag var uppe på den höga delen av bron låg örnen på samma höjd som jag. Oj, oj, så tjusigt! Den synen kommer jag aldrig att glömma.

    Jag skulle kunna räkna upp en massa sådana tillfällen då jag sett örnar som blivit minnen för livet. Sluter jag ögonen ser jag dem på nytt.

    Just nu är det en väldigt spännande tid på året för örnar. Flera arter som häckar öster om Sverige, i de väldiga skogarna i Ryssland och på torra slätter norr om Kaspiska havet dyker upp i enstaka exemplar hos oss på hösten. De är på väg söderut men måste av någon anledning ha tagit sig över Östersjön. Väl hos oss fortsätter flytten söderut. Och nu följer de land.

    En stäppörn breder ut sina vingar. Ett mäktigt skådespel – och just nu finns chansen att få uppleva det!

    Glider åt sydväst

    Man kan tycka att örnar som är så stora och har så enorma vingar borde ha kraft att flyga hur långt som helst utan att bekymra sig. Men icke!

    Fast de är så starka vill de inte anstränga sig mer än absolut nödvändigt. Därför flyger de helst över land där det bildas uppåtgående varma luftströmmar som de kan segla på. De cirklar runt, runt och kommer allt högre upp utan att slösa på sina krafter.

    När de kommit riktigt högt upp tar de ut riktning sydväst och glider iväg nästan utan vingslag. Tyngdkraften gör att de långsamt förlorar höjd och efter ett tag måste de åter börja cirka uppåt. Så håller de på, skruvar sig upp och glider ner. Allt för att spara energi. Smart!

    Problemen kommer när de når kusten. Över havet bildas inga uppåtgående luftströmmar som örnarna kan utnyttja. Där måste de ta till vingarna, så därför fortsätter de över land så långt det är möjligt. Till slut når de Falsterbonäset och nu är det roliga slut. Nu måste de ut över havet.

    Om man sitter på yttersta spetsen av land i Falsterbo och studerar rovfåglar kan man se hur örnarna tvekar. En del verkar tycka att nej, det här blir för jobbigt, jag vänder om. Och så flyger de tillbaka in över land och försvinner åt det håll de kommit ifrån.

    Men nästa dag, om vädret är bra, gör de ett nytt försök. Kanske tar de mod till sig den här gången och försvinner mot Danmark men det kan också hända att de tvekar än en gång.

    Samling på Falsterbonäset! När örnarna ska ge sig ut över havet tvekar de ofta och man kan ha turen att se dem flera dagar i rad.
    Foto: Mikael Gustafsson, IBL Bildbyrå

    Tvekar vid havet

    Så här i början av hösten är det sällsynta arter som mindre och större skrikörn man kan få se. Det kan också vara de ännu sällsyntare arterna stäppörn och kejsarörn. De flesta ger sig av förr eller senare men det fina, för alla fågelskådare, är att samma örn kan visa upp sig dag efter dag! Det behövs inte många örnar för att fylla hösten med örnobservationer.

    Jag minns en dag i början av oktober när det kom fyra örnar nästan samtidigt, tre mindre skrikörnar och en kejsarörn vill jag minnas. En av skrikörnarna gav sig iväg men de övriga örnarna fegade inför mötet med havet och vände tillbaka. Sen kunde de ses nästa dag och nästa.

    Det brukar vara gott om folk på Falsterbonäset som spanar efter rovfåglar. Tubkikarna står på rad, beredda! Och plötsligt har någon fått syn på en örn långt borta och då blir det ett väldigt liv i församlingen. Var, var, var är den? Det är ett roligt skådespel även för den som inte är inbiten fågelskådare.

    Och faktum är att enstaka av dessa främmande örnarter aldrig kommer iväg. De väljer att stanna och övervintra, ofta kring de sydskånska sjöarna. Förra vintern var det en ung kejsarörn, då kom det fågelskådare från hela landet för att beskåda den. Vintern dessförinnan var det en större skrikörn.

    Stäppörnar har också övervintrat, den enda av arterna som aldrig stannar kvar är den mindre skrikörnen som är en långflyttare och har sitt övervintringsområde i Afrika.

    Man kan undra vilken art det blir i vinter. Och skulle ingen av rariteterna stanna kvar så har vi ju våra egna örnarter, kungsörn och havsörn. De är inte fy skam de heller!

    Vår egen havsörn är en imponerande fågel den med!
    Foto: P-G Bentz

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!