Susanna och Peder blev ett par igen – efter 35 år!

De träffades tidigt i livet, Peder och Susanna. De gick i samma klass på högstadiet i Umeå dit Susanna flyttade med sina föräldrar från Puottaure. Men då umgicks de inte.

Det var först i 20-årsåldern, när Susanna redan hunnit bli mamma till sonen Johan, som Peder och hon började umgås på riktigt. Men ingen av dem minns exakt hur det gick till när de blev ett par.

– Vi tillhörde olika gäng men alla ungdomar brukade ses på ett stort ställe som hette Universum där diskotek Gasken fanns en trappa ner. Troligtvis var det på dansgolvet som kärlek uppstod, säger Susanna.

Susanna berättar att Peder blev en väldigt viktig person i sonens liv och att de kom varandra nära.

– Johan var då bara ett år och vi tre blev som en liten familj. Jag minns att vi gärna åkte ut och fiskade, eller bara ut i naturen med fikakorg. Det var märkligt att i så ung ålder plötsligt bli bonuspappa. Det kändes så stort och allvarligt, säger Peder.

Efter tre år tillsammans tog det slut. Susanna berättar att det var tufft. Hon hade gått ifrån ett destruktivt förhållande vidare till Peder och beskriver att hon inte var riktigt sig själv.

– Jag hade spöken i mitt huvud och mådde inte alls bra. Ville helst vara själv vilket ledde till att jag flyttade till Stockholm 1976. Johan fick stanna hos sin biologiska pappa tills jag skulle komma hem igen, säger Susanna.

Plötslig kontakt

Så småningom träffade både Susanna och Peder nya kärlekar. Peder blev pappa till en dotter och en bonusdotter. Susanna träffade också en man som hon hade ett bra liv tillsammans med. Men längtan tillbaka till Norrland blev bara starkare allt efter som åren gick.

– Under många år hade jag jobbat för hårt och bränt mitt ljus i båda ändarna. Jag kollapsade i en utmattningsdepression med svår panikångest våren 2007. Kroppen strejkade.

Efter många år inom bland annat post- och bankvärlden, blev Susanna arbetslös. Hon blev tvungen att omvärdera allt i sitt liv och fokusera på hur hon ville leva resten av sitt liv.

Det dröjde 35 år innan deras vägar åter korsades. Susanna satt vid datorn och sökte jobb om dagarna. Hon längtade efter en förändring, hon kände sig rotlös, hemlös – det var som ett stort hål i hjärtat.

Plötsligt började det plinga till på datorn. Susanna hade blivit medlem på en nätsida där man söker kontakt med gamla skolkamrater.

– Jag tyckte det kunde vara kul och se om det fanns kvar någon kontakt där uppe i Umeå. Och där fanns plötsligt Peders namn. Då höll jag på att trilla av stolen. Det blev en konstig reaktion inom mig. Jag liksom drogs tillbaka flera decennier i mitt liv, när han dök upp igen så där oväntat.

Peder hade varit registrerad på sidan i två år. När Susanna registrerade sig skrev han direkt en massa frågor till Susanna: “Var är du, vad gör du, hur mår du?”

 

Rafflande möte

De började chatta med varandra. Kortare meddelanden blev snart långa brev. Flera om dagen.

– Det fanns ett uppdämt behov. Vi visste inte vad det var vi kände, det var lite som att gå på tunn is.

Susanna och Peder visste inte vad de skulle säga till sina partners eftersom de själva inte visste vad det handlade om. De valde därför att inget säga.

– Det var bara en stark känsla. Väldigt snabbt skrev Peder kram och puss i sina brev och han skämtade och skrev: “Är vi ihop eller?” säger Susanna.

När de strax därefter började ringa varandra kunde de inte sluta prata.

Susanna och Peder kände sig tvungna att träffas, främst för att se om de bara inbillade sig. De träffades i Stockholm den 17 november 2011. Klockan 15.10 för att vara exakt. Det var tåget rullade in på Stockholms Central, Peder klev ur och möttes av Susanna. Mötet var rafflande och nervöst.

– När vi gick emot varandra var det som att vi föll i varandras armar. Ingenting runt omkring fanns. Himlen gick sönder, allt brast. Jag kände bara: “Aha, det är så här det ska vara”, säger Susanna.

– Hur kan hjärtat vara så fyllt av kärlek när vi inte setts på 35 år? Kärleken bara forsade, som när dammluckan öppnas i en strid flod, säger Peder.

De fick ett par timmar tillsammans då de satt ner och bara pratade. Under dessa timmar bestämde Susanna och Peder att de skulle bli ett par igen. De gjorde upp planer för en framtid tillsammans.

– Vi var bara tvungna att lösa allt runt omkring oss, var och en på sitt håll.

Giftes på fjälltopp

En tuff process började. Båda ringde varandra och grät. Det var så många känslor, så många andra människor inblandande och så många praktiska frågetecken. Skilsmässor, bodelning, husförsäljning och letande efter nytt boende.

Vi visste inte hur vi skulle göra men målet var så självklart och därför var vi bara tvungna att lösa alla problem som uppstod.

Alla inblandade parter hade en väldigt jobbig tid. Båda hade långa förhållanden som de skulle bryta upp ifrån, ingenting var lätt. Men de byggde sten för sten på sitt gemensamma liv och tog sig igenom varje hinder.

Ändå gick det snabbt. Bara tre månader efter första kontakten på nätet var allt klart och de hade köpt en gemensam lägenhet i Umeå. Vigseln var redan planerad innan Susanna flyttade upp.

– Vi hade tidigt bestämt oss för att vi skulle gifta oss på en fjälltopp. Båda våra mammor levde då och de kom båda ihåg vårt förhållande från när vi var unga. De tyckte båda det var jätteroligt att det åter var vi.

Paret gifte sig i Ammarnäs och tillbaka i Umeå hade de bjudit in alla barn, barnbarn, syskon och vänner till en stor fest. Ett kalas fyllt av kärlek och glädje.

Susanna och Peder har nu varit ett par i sju år och lever pensionärsliv. De har ett hus i Norrbotten som blivit en oas för dem och flera gånger om året drar de från sin lägenhet i Umeå till huset.

De åker även på solresor och den första resan gick till Rhodos, den ö som de senast besökte 1973. Efter 40 år var de åter tillsammans på “sin ö”!