Vi skriver om brustna hjärtan

Den trogna och präktiga Rut är drygt 60 år och har just putsat fönstren till fulländning när hon hittar något okänt mellan de färgstämda soffkuddarna. Ett par underbyxor – i svart spets! Finns det sådana, och vad gör de där? Innan Rut vet ordet av har hennes man Herman gått ut genom dörren för gott – till den yngre och betydligt raffigare Lola, som har svarta spetsunderbyxor. Rut segnar ner på den persiska mattan och faller i gråt. Hon skriker och funderar på att måla väggarna svarta.

Säkert är historien ur boken Ny trånad läker snart ett brustet hjärta många kvinnors värsta mardröm. Att älska i nöd och lust – och sen iskallt kastas på sophögen.

– Många kvinnor har spontant sagt “Du skriver ju om mig!”, berättar författaren Eva Eriksson Klang.

Det är lätt att identifiera sig med Rut som lojalt ställt upp i alla år. Och plötsligt är livet är slut. Fast inte riktigt ändå, visar det sig. Rut reser sig från soffan, skaffar nya väninnor och ett väldigt annorlunda jobb.

Mycket motvilligt följer hon med på dans och andra ystra äventyr. Rut är gammaldags och ganska moralisk, men upptäcker att det kan vara riktigt roligt där ute i singeldjungeln.

– Boken är lite vågad, men vi har i alla fall använt ett vårdat språk, säger Eva och skrattar.

Tappar livsgnistan

Hon skriver tillsammans med sin bror Mats Eriksson. Både Eva och Mats lever kvar i sina äktenskap sedan mer än 30 år, men de har fiskat upp gott om erfarenheter bland vänner och bekanta. Och Eva har själv tidigare blivit lämnad, så hon vet hur det kan vara. Hur hemskt det är att känna sig ratad och övergiven. Hur svartsjukan river och sömnlösheten plågar. Hur svårt det kan vara att börja om på nytt. Rut är den som har fejat, fostrat barn och fixat maten. Herman, han har åkt på konferens, både titt som tätt.

– Rut är en kvinna som tycker om att sköta hemmet och familjen. Det hon älskar vårdar hon. Precis som jag tror att många av Hemmets Journals läsare gör. Jag har självt haft tidningen, berättar Eva.

När Rut blir lämnad tappar hon livsgnistan och går nästan under i sin sorg. Men boken förlorar sig inte i bitterhet utan behåller en humoristisk distans. Rut skriver listor för att skärpa sig: “Kamma dig varje dag.
Klä gärna på dig. Sluta tänka på Herman. Kappa och nattlinne är inte snyggt”. Och hon gör tankeövningar: “Jag är värdefull. Jag har kontroll. Jag förtjänar kärlek”.

– Vi ville skriva en rolig bok om ett ledsamt ämne. Mats tyckte nog att den skulle vara lite fräckare. Den tar ju upp erotik, men utan att vara för vågad. Boken handlar i första hand om Ruts utveckling från försiktig till mer kavat, säger Eva.

Moralisk ryggrad

Rut tvingas ändra sitt liv. Hon har slutat sitt jobb på socialkontoret för att gå i pension, men behöver pengar när Herman försvinner. Genom en väninna får hon jobb på en telefonlinje som säljer erotiska tjänster. Rut försöker läxa upp de liderliga männen, vilket får helt motsatt effekt.

– Rut vill ju absolut inte säga några runda ord! Hon hittar istället inspiration hos Balzac, Shakespeare och andra klassiker.

Rut vill inte heller lura någon. Varken på telefon eller när hon börjar träffa nya män. Nordea-Lars, IT-Thomas, Vacker-Hans och flera andra träffande karikatyrer passerar revy, men ingen är som Herman. Rut är en snäll person som är rädd om andra, hon vill ha något djupare. Hon har en moralisk ryggrad, som Eva och Mats sympatiserar med.

– Vår pappa växte upp med ganska stränga laestadianska värderingar som han försökte föra över till oss
– med varierad framgång. Men vi fick lära oss att det är viktigt att studera och göra rätt för sig, att spara pengar innan man köper något och att inte vara till besvär.

Föräldrarna kom ursprungligen från Överkalix där den laestadianska väckelserörelsen hade ett starkt fäste. Familjen flyttade sedan till Vänersborg. Eva bor nu i Luleå och Mats i Stockholm. Skrivlusten kom med första boken, den uppmärksammade “Morjärvmannen och Säpo”, som syskonen skrev med sina föräldrar, Sanfrid och Karin Eriksson. Det är den sanna historien om pappa Sanfrid som 1976 greps och fängslades, anklagad för att vara rysk spion. Det är många som minns historien om hur den fridsamme men originelle Sanfrid blev offer för byskvallret och skuggades av säkerhetspolisen under 20 år. Men Sanfrid var ingen spion och släpptes fri. Historien blev en stor rättsskandal och boken var en upprättelse, men nu ville Eva och Mats skriva något roligt.

Psykologi och dramatik

Eva och Mats resonerar tillsammans om innehållet och läsaren får på så sätt både en kvinnlig och en manlig blick på relationerna i boken. Eva är den som skriver målmedvetet, Mats vässar till dramatiken.

– Han tycker att jag är lite tam. Men jag är intresserad av psykologin i en historia, medan Mats vill ta ut svängarna mer. Det blir en bra kombination. Vi får reaktioner från båda könen, män kan säga “Oj, vad jag lärde mig mycket om hur kvinnor tänker och vill ha det”.

Kvinnor och män fungerar ofta olika i relationer, konstaterar Eva. Till exempel vill kvinnor oftast inte ha en yngre man, de känner sig äldre då. För män är det tvärtom. Men det blir ofta mer problem än glädje med stor åldersskillnad, tror Eva.

– Det finns kanske inte så mycket gemensamt att prata om.

Kvinnor borde våga ta för sig lite mer tycker Eva. Och ett gott råd har hon till alla män:

– Lär er dansa! Då blir ni garanterat populära. Det är mycket viktigare än utseendet.

Det är bittert att bli övergiven, men det finns ett liv efter skilsmässan. Det konstaterar Rut när hon släppt tanken på Herman och vågar öppna sig för andra män. Som hon säger hos psykologen: “Jag trodde Herman var den ende. Men jag var lurad av laestadianismen”. En ganska befriande insikt av en mogen kvinna som hittat livsgnistan igen.