Nu ska Mona komma i toppform inför Tjejmilen!

Det är en nervös, men strålande glad Mona som kommer ut ur omklädningsrummet på Friskis och Svettis i Båstad iklädd brokiga tajts och linne. I dag ska hon träffa en PT, Personlig Tränare, för första gången i sitt 78-åriga liv och därmed ta första steget mot att nå det mål hon satte upp för sig själv på nyårsafton i år; att komma i sitt livs form och springa Tjejmilen på Gärdet i Stockholm i slutet av augusti.

– Jag är sjutton så motiverad men också lite villrådig! utropar hon och möts av den leende och mindre än hälften så gamle PT:n Micke Alms utsträckta hand.

– Och jag älskar motiverade personer, säger han och visar Mona vägen bort till ett runt bord med tillhörande stolar i en lite lugnare del av den luftiga träningslokalen. Tillsammans ska de lägga upp en plan för hur Mona åter ska komma i så bra form efter det diskbråck hon drabbades av strax efter pensionen, att en mils löpning ska gå att genomföra på ett tryggt och säkert sätt.

Totalt sätt ska Micke och Mona träffas fyra gånger under de sju månader Mona har på sig att komma i bra löpform innan Tjejmilen går av stapeln. Men däremellan lämnas hon långt ifrån ensam – genom att delta i gruppträningspass som innehåller styrka, kondition och även regelrätt löpteknik kommer hon att ges möjlighet att bygga upp sin kropp i lagom takt. Och alla ledarna, både på hemorten Laholm och här i närliggande Båstad, är fullt medvetna om Monas målsättning. En av dem är verksamhetschefen Johanna Högberg som förklarar vad det var som fick dem att nappa på möjligheten att hjälpa Mona att nå sitt mål:

– Det är jätteviktigt med träning för just äldre. Studie på studie visar detta. Det känns jätteroligt för oss att vara med och visa att man har alla möjligheter att komma igång även i de högre åldrarna. Det behöver varken vara jättejobbigt eller jättedyrt. Och som du ser här i lokalen har vi stor vana vid att guida seniorer rätt när det kommer till träning.

Och mycket riktigt. Mona är långt ifrån ensam om att ha passerat pensionsstrecket med råge i Friskis och Svettis lokaler denna tidiga fredagsförmiddag. Faktum är att de grå tinningarnas charm lyser från i stort sett varenda träningsredskap.

– Så här på förmiddagarna när de flesta yngre jobbar är de flesta här faktiskt lite äldre. Det blir en alldeles särskild gemenskap, säger Johanna och lyfter handen till en hjärtlig hälsning när ytterligare en senior man kliver in genom ytterdörren med träningsväskan i högsta hugg.

För att ge Mona bästa möjliga träningsmöjlighet har Johanna, som är verksamhetschef i Båstad, även tagit sina Friskiskollegor på Monas hemort Laholm till hjälp.

– Vi har lite olika upplägg. Här i Båstad finns det till exempel både gym och PT, medan Laholm endast har gruppträningspass. Men genom att slå ihop våra koncept kan vi tillsammans erbjuda Mona bästa tänkbara hjälp att klara av den här bedriften, säger hon.

När Mona och Mickes första PT-samtal är avklarat lånar jag Micke i några minuter för att fråga vad han tror om möjligheterna för Mona att lyckas med det hon har föresatt sig.

– Det känns jättebra det här. Mona är jättetaggad och vi har en förhållandevis lång träningsperiod på oss innan det är dags för henne att springa loppet. Jag tror kanske snarare att min roll som PT kommer att vara att dra lite i handbromsen för att minska skaderisken. Det är viktigt att inte rivstarta.

De första veckorna kommer Mona att få träna två Friskispass i veckan, berättar han. Ett styrkepass och ett lite mer konditionsinriktat pass i form av Indoor walking där hjärta och kärl får jobba.

–  Vi kommer även att varva lite försiktigt med snabba promenader och lite lätt löpning. Det är viktigt att skynda långsamt. Mona är ju inte 20 längre, som vi skojade lite om under samtalet.

Även Mona ser nöjd ut efter det första mötet med Micke.

– Jag är så jätteglad över att få den här hjälpen. Jag var orolig över att ni skulle tycka att jag var för gammal och därför inte vilja ge mig chansen. Nu när jag har fått den vill jag bara komma igång!
Mona hämtar ut sitt Friskiskort i receptionen och stegar rakryggad vidare ut i februarislasket. Redan veckan efter är hon inbokad på sitt första pass och senare på dagen väntar en annan av veckans höjdpunkter – hennes dansklass.

”Säg inte att jag är för gammal. Man blir aldrig för gammal” skrev hon i sitt brev till oss på Hemmets Journal när hon skickade in sin motivering till tävlingen. När den här bedriften är genomförd är vi nog många som kommer att ge henne rätt i det.