• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Eva skapar fantastiska miniatyrmiljöer - av sopor!

    Udda handskar, rester av nyårsraketer, uttjänta tuschpennor, upphittade nappar, använda engångsskedar, trasigt krimskrams. Med hjälp av det vi andra kastar i papperskorgen skapar Eva Malmsten detaljrika miniatyrvärldar.

    Eva skapar fantastiska miniatyrmiljöer - av sopor!

    Det är lite som att befinna sig mitt i en saga. Under ett flerfamiljshus på det myllrande Östermalm i Stockholm, i ett anonymt källarförråd, bakom en trist dörr har Eva Malmsten tillverkat sitt eget universum. 

    Ett oändligt antal världar av skimrande snölandskap, familjer som firar idylliska julaftnar, barnkammare som bara väntar på lekande barn, bagerier dignande av godsaker … men också den kände designern Josef Franks vardagsrum och sovrum proppade med välkända möbelklassiker och en fängelsecell som inrymmer Evas före detta make.

    I Evas värld kan man göra vad som helst. Vill man ta en titt i kändisars vardagsrum, då skapar man ett vardagsrum. Vill man sätta sin exman i fängelse, ja, då fixar man ett lagom tufft fängelse åt honom.

    – Att jag skulle börja tillverka miniatyrvärldar är egentligen en ren sinkadus. Jag bodde i Belgien med min man och mötte, via en belgisk väninna, Anna-Lisa Beeth. Hon är en dam som tillverkar miniatyrer av skräp, säger Eva Malmsten, samtidigt som hon raskt dukar fram kaffe och bullar.

    "Fantastiskt" är ett utslitet ord. Ändå är det just det ordet som ligger närmast till hands när man ser Evas skapelser som trängs utmed hyllorna som når ända upp till taket. På det rejält tilltagna arbetsbordet står olika projekt, en minimal ställning med kristallkronor, små handsydda väskor i skinn, detaljrika hattar och små, små champagneflaskor av märket Veuve Clicquot.

    Flaska i miniatyr

    – Det här ser du vad det är? frågar Eva med glittrande ögon och tar upp en minimal champagneflaska som är under tillverkning. Det visar sig att det som ser ut som en äkta flaska i miniatyr är tillverkad av en tom engångspipett för ögondroppar.

    Här, i Evas universum, vet fantasin inga gränser. Det där besöket hos Anna-Lisa Beeth i Belgien satte igång en flod av tankar och hon började experimentera sig fram på egen hand. Evas första skapelse blev en kopia av dotterns rum. En exakt miniatyr av ett rum som av naturliga skäl inte existerar längre eftersom dottern i dag är en vuxen kvinna. En rosa dröm med en inbjudande böljande säng, ett hemlighetsfullt lekskåp och en gungstol som gjord att vagga ett sömnigt barn i.

    När Eva flyttade hem till Stockholm igen hade intresset för den lilla världen uppslukat henne helt. Eftersom hon varit borta från Sverige under många år såg hon ett tillfälle att kombinera sitt intresse med att hitta nya bekantskaper. Sagt och gjort. Eva satte upp en rad lappar om att hon ville hålla kvällskurser i ämnet och vips så var tre kvällar i veckan fullbokade.

    – Nu har samma lilla gäng hängt ihop i tio år. Vi ses här varje vecka, fikar, pratar och skapar, säger Eva och skrattar.

    Runt om i rummet finns, förutom de färdiga och halvfärdiga världarna, även lådor fyllda med … skräp som bara väntar på att få användas. För Eva är den stora tjusningen just att det handlar om skräp. Där andra ser en gammal barnnapp ser hon en lampa från sekelskiftet. Där vi ser en borttappad handske ser Eva hundra blivande kuvertväskor. En uttjänt tuschpenna, som i bästa fall hamnar i återvinningen, förvandlar Eva till en vacker gatlykta.

    – De här möblerna till exempel, är tillverkade av McDonalds engångsskedar och det här spånemballaget kommer från lådorna till brieostar, säger Eva och tar fram ett vardagsrum från sekelskiftet.

    Champagne laget runt? Så klart. Med hjälp av bortkastade ögondroppspipetter.

    Fuskar lite ibland

    Hon ställer tillbaka vardagsrummet och plockar istället fram ett gammaldags lantkök. Kastrullocken är tillverkade av gamla knappar, kastrullerna av lock till linsburkar.

    – Ibland "fuskar" jag lite och använder inte enbart saker från soptunnan. När jag insåg att linslocken passar så bra till kastruller ringde jag faktiskt leverantören och sa att jag hört att de gör så bra kastruller. Det slutade med att jag fick 2 000 stycken.

    I ett bibliotek står en elegant Strindberglampa på ett bord. Den måste väl ändå vara ett inköp?

    – Nej, nej. Titta noga här på den gröna runda lampskärmen. Ser du inte att den är tillverkad av hatten till en nyårsraket?

    Hon tar fram ett antal kristallkronor, den ena vackrare än den andra.

    – Den här är gjord av en godisförpackning. Och den här är tillverkad av kulan till en roll-on.

    Varje scen berättar en egen historia. Vissa kommer från Evas barndom, andra har hon snappat upp här och var. Ett dockskåp visar en utmattad pappa på sin pappaledighet, tillsammans med två missnöjda barn.

    – En vän till mig berättade att han under sin pappaledighet tänkt slappna av och läsa tidningen i lugn och ro varje dag. Så blev det ju inte. Som alla andra föräldraledigheter blev även hans späckad med kaos och måsten. Och sedan blev det ett dockskåp av berättelsen.

    Älskar Josef Frank

    Eftersom Eva är inredningsintresserad har hon länge fascinerats av möbeldesignern Josef Frank. Hon bestämde sig för att skapa ett rum fyllt av de ikoniska möblerna och tillbehören. Sagt och gjort. Under många timmar kröp hon runt på Svenskt Tenns butik på Strandvägen för att ta mått.

    Väl hemma igen förminskade hon proportionerna och tillverkade sedan vitrinskåp, soffa, soffbord och den välkända Florabyrån. Tapeterna är naturligtvis även de designade av Frank, om än utskrivna i en skrivare.

    Det är omöjligt att se vad föremålen är tillverkade av, men Eva berättar att papperskorgen är gjord av en gammal papiljott, skåpet är tillverkat av wellpapp och krukorna är gjorda av fingerborgar.

    Det uppslukande intresset har gjort att Eva blivit något av en baglady. Nästan det enda hon köper nytt är färg, klister och penslar. Allt annat är det som vi vanliga människor kallar för skräp. Ser hon en gammal handske liggande på trottoaren är det nästan omöjligt att inte plocka upp den. Likaså med en gammal napp. Kort från gamla kortlekar likaså. De blir nämligen perfekta mosaikgolv, visar hon. Lokaltrafikens hittegodsavdelning har blivit en guldgruva. Hit går hon då och då för att ta med sig icke avhämtade fynd hem.

    Evas världar ställs ut med jämna mellanrum. Josef Franks rum har till exempel visats på Judiska muséet. Ett annat rum har visats upp på Hallwylska museet. Evas hobby har resulterat i flera böcker, där den som inte har möjlighet att delta i hennes kvällskurser ändå kan få vägledning och råd. Den senaste boken ut heter I min lilla värld av miniatyrer, och Eva märker att det finns ett stort intresse för hantverk.

    – Jag tror att det är viktigare än någonsin att ha en hobby. Som världen ser ut i dag mår vi alla bra av att syssla med något då och då som får oss att glömma tid och rum, konstaterar hon. 

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!