Anna ignorerade kroppens varningssignaler: ”När jag vaknade kunde jag inte röra mig”

En morgon vaknade Anna Furufrid i stor chock hemma i sängen när hon insåg att hon inte kunde röra någon del av sin kropp – hon var förlamad. Hon blev så klart panikslagen.

– När jag mådde som sämst ville jag inte längre leva, men heller inte dö, berättar Anna – som i dag brinner för att hjälpa andra att återhämta sig från vår största folksjukdom.

Det som 2008 kändes som slutet för Anna Furufrid ­visade sig i stället vara en ny början på hennes liv.

Den fruktansvärt otäcka händelsen när hon var 31 år blev ett uppvaknande och starten på en resa som fortfarande pågår.

– Jag fick börja om från noll och vågade aldrig tro att jag skulle kunna må så pass bra som jag gör i dag. Längs vägen har jag stärkt min självkänsla flera gånger om och älskar mig själv på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare. Jag har gått från rädsla till att ­utvecklas och komma framåt i livet – och något som är väldigt viktigt är att jag vågar säga nej nu, berättar Anna.

Hon fortsätter:

– I dag känner jag mig fri. Att jag har fått tillbaka livet ger mig känslan av frihet. Nu överlever jag inte, jag lever.

Slog bort varningssignalerna

Men det har varit en väldigt lång och krävande väg att nå dit. Hennes vardagsliv innehöll mycket stress med heltidsarbete inom barnomsorg kombinerat med familjeliv hemma.

– Även om jag älskade mitt arbete var det ofta en stressig och slitsam miljö med hög ljudvolym. Det var inget jag reflekterade över de första åren, men sedan blev det allt tydligare. Och hemma fungerade inte relationen med ­barnens pappa särskilt bra, det var en mycket jobbig period i mitt liv.

Kroppens tydliga varningssignaler blev Anna en mästare på att slå bort.

– Så här i efterhand har jag insett att jag borde ha lyssnat betydligt mer på min kropp. Jag hade väldigt ofta problem med magen, ont i huvudet, svårt att både sova och äta. Mycket orsakades av en stark inre stress, där jag på olika sätt inte mådde bra i tillvaron – ändå bet jag hela tiden ihop och körde vidare. Något som jag är säker på många känner igen sig i.

Kollapsade efter separationen

Allt förvärrades ytterligare när sambon en dag berättade att han ville separera. Det var något hon absolut inte hade trott skulle hända.
Dottern Tuva var fem år och sonen Ulrik bara åtta ­månader när bomben slog ned.

– Det var fruktansvärt jobbigt och tungt. Jag sov kanske en eller två timmar per natt, åt knappt något och mitt enda fokus var att ge barnen vad de behövde. Mig själv brydde jag mig inte om alls.

Läs även: Träning på recept: Motionera bort ångest och depression

Eftersom Anna var mammaledig och barnens pappa reste i arbetet bestämde de att barnen skulle bo hos henne på vardagar och hos honom på helgerna.

När de skulle till sin pappa första gången efter separa­tionen lade Annas kropp av totalt.

– Det var hemskt när de åkte i väg på fredagskvällen och när jag vaknade på lördagsmorgonen kunde jag varken röra mina armar eller ben. Jag var som förlamad och fick en enorm panik. Vad var det som hade hänt egentligen, hade jag drabbats av en stroke i sömnen?

Förlamad i timmar

Anna skulle vara själv hela helgen och hade inget planerat. Risken var att ingen skulle upptäcka henne.

– Tankarna bara snurrade i huvudet, det var det värsta jag någonsin upplevt. Jag visste ju inte hur länge jag skulle bli liggandes och eftersom jag inte kunde röra mina armar eller händer gick det ju inte att sträcka sig efter mobiltelefonen och ringa till någon.

Till slut började kroppen komma i gång igen, hur länge det dröjde har hon ingen aning om, men det rörde sig säkert om timmar.

– Då ringde jag till en vän som kom hem till mig. Eftersom jag kunde röra mig som vanligt igen blev det inte av att jag ringde till sjukvården. Hur konstigt det än kan låta, med tanke på det jag varit med om, väntade jag till måndagen med att kontakta vårdcentralen.

Där väntade en massa tester och prover innan läkaren ganska snabbt fastställde diagnosen; utmattningsdepression.

– Tänk vad man kan ställa till med själv med sin kropp. Att all stress och ångest kunde påverka så mycket att jag inte ens kunde röra mig.

Ville ständigt vara andra till lags

Läkaren skrev ut mediciner för depression och Anna började gå till en kurator.

– Det hjälpte för stunden, men inget av det var rätt för mig. Jag behövde hitta orsaken till att det blev som det blev. När jag mådde som sämst ville jag inte leva, men heller inte dö. Framför allt inte för mina barns skull.

Läs även: Magsmärtan kan bero på inflammerade tarmfickor: Så får du hjälp

Efter att ha isolerat sig varje helg när barnen var hos sin pappa började hon efter några månader träffa vänner och hitta på egna aktiviteter på veckosluten. Något som gav henne positiv energi.

Men den största vändningen kom i samband med den ettåriga utbildningen till återhämtningsterapeut 2020/21 som hon kombinerade med att arbeta halvtid på sitt jobb.

– Jag kände att jag hade ­hittat helt rätt. Jag lärde mig väldigt mycket, samtidigt som jag kom till många insikter. Bland annat mina egna högt ställda krav på att jag alltid måste prestera vad jag än företar mig, för att annars skulle folk inte tycka om mig. Jag har haft svårt att inse mitt eget värde och tidigare kunde jag inte sätta gränser. Jag ville vara andra till lags hela tiden för annars skulle de inte gilla mig. Det där är något som jag jobbat mycket med.

Anna utbildade sig även till massör och healer – och kände sig sedan redo att starta det egna företaget Andrum för själen i en liten stuga på sin trädgård i östgötska Grytgöl.

– Min sjukdom blev min drivkraft till att hjälpa andra. Jag vill inspirera och inge hopp till andra, att det går att bli frisk och må bra igen. Behandlingarna riktar sig både till de som redan är sjuka, samt att förebygga sjukdomar och ge möjligheten att skapa sig ett hållbart liv – utan stress och dåligt mående, med balans mellan kropp och själ.

Att bli frisk från utmattning

Allt kretsar kring en holistisk metod där man går inifrån och ut. I utbudet finns bland annat återhämtningsterapi som består av mindfulness, stresshantering, meditation, samt personlig och andlig ­utveckling.

– Det betyder att kropp, sinne och själ behöver komma i balans för att vi ska kunna läka och återhämta oss från utmattning eller stress. Att
bli frisk från en utmattning handlar inte om att återgå till det gamla. Det handlar om att hitta nya sätt att förhålla sig till livet. Jag stöttar på vägen i den processen så att mina klienter kan hitta sin egen väg till ett liv i balans.

Läs även: 5 sätt att hantera social ångest – när det sociala blir en mardröm

Regndroppsmassage, Hot­Stone Massage och Healing är andra behandlingar som Anna utför.

– För några år sedan fick jag fibromyalgi, en inflammation i nervsystemet som påverkar bland annat muskler, leder och balans. På grund av den kan jag själv inte få en klassisk massage, då skulle jag bli dålig. Därför vill jag kunna erbjuda mjuka och lugna behandlingar som är bra för människor som lever med kronisk smärta, stress, oro eller ångest. Stress är ju en av de största folksjukdomarna som vi har i dag.

Jobbar för att leva

I november 2024 sa hon upp sig från sin halvtidstjänst inom barnomsorgen för att enbart satsa på sitt företag.

– Det var förstås vemodigt att sluta efter 20 år, men man ska inte leva för att jobba, utan jobba för att leva. Jag tog knappast det här beslutet för att bli rik, utan för att jag brinner så starkt för detta. Nu kan jag även gå efter min dagsform med fibromyalgin och får energi av att hjälpa andra.

Ett viktigt steg på vägen var inte minst också när Anna träffade sin blivande make Jan-Markus, de gifte sig 2014. Med honom fick hon ytterligare två barn – Emil och Saga, och dessutom en bonusson i Pontus.

– Min man har varit och är ett otroligt stort stöd för mig. Han finns alltid här för mig och har även stöttat mycket i min verksamhet. En viktig trygghet i livet, ler Anna ­Furufrid.