Dottern Irene och sonen Niklas är idag mycket tacksamma att de såg till att deras mamma Gunvor fick en remiss till en minessklinik…
Gunvor är en ungdomlig dam, trots att hon närmar sig de 80. Ingen gissar rätt på hennes ålder eftersom hon har en spänst som många yngre kan vara avundsjuka på.
– Jag börjar med 30 armhävningar på morgonen och sedan tar jag ett par rejäla promenader under dagen, berättar hon.
Vi hälsar på hos Gunvor Andersson i hennes hemtrevliga lägenhet mitt i Varbergs centrum. Med oss finns två av Gunvors barn; dottern Irene och sonen Niklas, som också bor i Varberg. Ytterligare en dotter, Marie, bor i Stockholm.
Det är barnens förtjänst att Gunvor mår så väl idag. För lite drygt ett år sedan var situationen totalt annorlunda.
– Jag hade blivit så glömsk och slarvig, påstod de, men det hade jag inte en aning om, förklarar Gunvor.
– Visst blev jag lite fundersam när folk sade att jag missat än det ena, än det andra och beskyllde mig för att inte komma ihåg viktiga saker. Men jag trodde inte riktigt på dem.
Blev tvärt om
– Vi trodde först att det var någon form av åldersglömska. Men samtidigt förändrades mamma som person, säger Niklas.
– Tidigare var hon alltid den som tänkte på att vara hel och ren och välvårdad och att ha fint hemma, fortsätter Irene. Plötsligt blev hon tvärt om! Hon glömde städa och tvätta och vi hittade mängder av till exempel specerier av samma sort hemma i hennes skafferi. Som tio paket vetemjöl, trots att hon inte bakade längre.
| Vid den tiden bodde Gunvor ensam i eget hus långt ut på landet.
– Vi blev mer och mer oroliga och till slut kom vi syskon överens om att åtminstone försöka locka mamma till en lägenhet i stan så att hon slapp köra bil, vilket hon knappt klarade. Det var ju inte heller så särskilt lätt för oss att regelbundet hälsa på henne flera mil bort. Gunvor bjöds in till lägenhetsvisning i Varberg. – Ja, nu minns jag inte så väl, men tydligen blev jag stormförtjust i den här tvårummaren direkt. Men dagen efter var jag inte alls lika intresserad längre. |
 En bild från Gunvors tid som aktiv idrottskvinna – här är det utbyte i skidstafett. Gunvor har växlat över till goda vännen Evy Garsell. |
– Nej, du hävdade att vi försökte lura in dig i ett kyffe, skrattar Irene.
– Nu hör det till saken att jag verkligen älskade mitt hus på landet. Det var min plats på jorden där jag kunde gå och plocka bär och svamp. Men visst, jag kanske hade lite svårt att klara mig där i längden, säger Gunvor.
Till slut gav hon iallafall efter för alla påtryckningar och flyttade in i sin nya lägenhet. Men hon trivdes inte. Hon var nedstämd, trött och ledsen och blev fortlöpande allt mer glömsk och förvirrad.
Allt bättre
Barnen såg till att en läkare ordnade remiss till en minnesklinik. Efter en ingående utredning kom beskedet: Gunvor led inte bara av svår B-vitaminbrist, hon fick också diagnosen Alzheimers sjukdom!
– Tänk, jag som inte märkt något själv, funderar Gunvor så här efteråt.
Men med de mediciner som skrevs ut till Gunvor har allt blivit mycket bättre. Hennes demenssjukdom upptäcktes så pass tidigt att den medicin hon nu får nära nog tagit bort symtomen på sjukdomen.
| Hon är dessutom av med B-vitaminbristen, som i sig kan ge symtom som trötthet och depression. Som komplement äter hon också “glädjepiller” och alla i familjen njuter av den förvandling som medicinerna gett. Det är skillnad som mellan natt och dag på mamma Gunvor!
Idag stormtrivs Gunvor med livet! Det riktigt sprudlar om henne. – Det var tur att barnen reagerade så snabbt som de gjorde! Det säger läkarna också. Ju tidigare man börjar medicinera mot Alzheimer, ju bättre är det. Så nog är jag tacksam över att jag har de härliga barn jag har! |
 De senaste åren har Gunvor inte klarat att lösa korsord. Men nu är hon igång igen! |
Viktigt att reagera
– Det känns som att vi har fått tillbaka vår gamla mamma. Hon har alltid varit en mycket självständig person och det kändes svårt att se hur hennes personlighet förändrades, säger Irene.
Niklas håller med.
– Det är viktigt att närstående reagerar i tid. Att människor börjar bli glömska upplevs kanske lite skämmigt och många anhöriga försöker bagatellisera det hela. Men tyvärr förhalar det en diagnos och den möjlighet till hjälp som finns.
– Vi glada över att vi handlade som vi gjorde. Visst, det är lätt att känna olust inför att ingripa, det känns lite som att klampa in i en annan människas integritet. Inte minst eftersom vår mamma alltid har varit en så självständig och handlingskraftig person.
Så mycket positivt har hänt de senaste månaderna. Inte nog med att Gunvor trivs med sin lägenhet och omgivningarna, som hon känner väl eftersom hon är uppvuxen alldeles i närheten. Hon har dessutom börjat lösa korsord och läsa böcker igen, något hon inte klarat de senaste åren.
– Numera skriver jag också upp allt som gäller tider och andra saker som jag måste komma ihåg på minneslappar. Och jag har fått färdtjänst, så nu kan jag åka runt och hälsa på folk när jag får lust!
Svårt med åldern
Gunvor har också kommit med i en samtals- och aktivitetsgrupp för människor som fått diagnos på tidig demenssjukdom.
– Vi har kul tillsammans, men första gången undrade jag vad de andra gjorde där. De verkade ju helt friska.
– En sak har du fortfarande lite svårt att förstå. Det är att du faktiskt fyllt 79. Du hävdar ofta att du faktiskt inte är äldre än vad jag är, säger Irene med ett leeende.
– Ja, jag har lite svårt att inse att jag blivit så gammal…
Gunvor blev änka för 25 år sedan. Hon och maken drev en gård och flera företag inom elbranschen. När barnen bodde hemma hade familjen flera hästar och det var Gunvor och flickorna som hade hand om skötseln av gården och djuren. Dessutom idrottade hon mycket sedan ungdomen. Hon har tillhört landslaget i friidrott och fått en bronsmedalj i löpning.
– Jag har sett tidningsklipp från tiden när jag var liten, berättar Irene. Där stod att “den gracila småbarnsmamman gjorde en storartad insats” efter en tävling.
– Ja, tänk om mitt huvud varit i samma form som kroppen är idag, suckar Gunvor.
– Men förresten, jag har bestämt mig för att strunta i att sörja över det! Jag tycker om mig som jag är!
Gunvor, som närmar sig 80, är ett spänstfenomen. Med på dagens spatsertur längs stranden i Varberg är barnbarnen Alva, 8 år, och tvillingarna Klara och Sofia, 6, alla med efternamnet Eldelind.
