• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Det gäller att försöka få ett fullgott liv efter diagnosen!

    Varje morgon tackar Bengt-Göran för att han får uppleva en ny dag. Prostatacancern har gjort honom ödmjuk inför livet. Men han minns också tydligt vilken ångest han hade över att ha förlorat potensen…

    Bild 1290771
    Anita och Bengt-Göran lever ett aktivt liv för att hålla sig friska. De tycker om att cykla, bada i havet året om, spela golf och promenera.

    Livsglädje och tacksamhet. Det lyser det starkt av hemma hos familjen Roskvist i Åhus. Men så har de också kämpat hårt och klarat cancersjukdomarna. Bengt-Göran med sin prostatacancer och Anita som har haft bröstcancer.

    – Ja, varje morgon när vi vaknar säger vi: "Tack, gode Gud för en ny morgon!", säger Bengt-Göran, 65 år.

    – Och nu vill vi dela med oss av vår kunskap och hjälpa andra.

    För i och med att du är färdig hos doktorn är det inte slut med bekymren. Då gäller det att hitta ett sätt att leva vidare, inte minst handlar det om att hitta tillbaka till ett väl fungerande samliv igen. Något som det fortfarande är lite tabu att prata om…  

    Vi tar en promenad tillsammans längs stranden i vackra Åhus och Bengt-Göran lägger vant armen över Anitas axlar. De har nära till skratt och ser sammansvetsade ut. De har vandrat en lång väg tillsammans och nästa år firar de 40-årig bröllopsdag.

    – Ja, det har varit en svår resa, säger han. Jag trodde aldrig att vi båda skulle drabbas av cancer…

    Förhöjt värde
    Det var en nybliven glad och behaglig pensionärstillvaro som plötsligt ställdes på ända för fem år sedan. Bengt-Göran hade börjat få trängningar, kissade ofta och bad att få PSA-värdet kontrollerat hos läkaren. Det var förhöjt, värdet låg mellan 9 och 10.

    – Då skickades jag till urologen på Kristianstads lasarett, där man tog ultraljud av prostatan och cellprov. När jag senare blev kallad till läkaren fick jag en chock. Han talade danska och sa: "Du har en lille cancer, men den ska vi ta bort!" Det är det enda jag minns eftersom tiden sedan plötsligt stannade. Jag har ingen aning om vad som sades under resten av det 45 minuter långa mötet. 

    – Men Anita mindes desto mer. Jag hade en aggressiv cancer och när jag kom hem började jag läsa om prostatacancer på internet och kontaktade också Pro Vitae, en patientförening. Där finns en stor kunskap och det var både en trygghet och tröst att prata med andra som varit med om samma sak.   

    En tid senare opererades Bengt-Görans prostata bort. Det var en stor operation och för att komma åt prostatan skar man av hans urinledare och sydde sedan ihop den igen. Följden blev att han fick urinläckage. 

    – Tack och lov blev jag av med läckaget efter en månad, jag gjorde knipövningar med bäckenbottenmusklerna. Det var inte vidare trevligt att gå omkring med blöja, säger han och rynkar på pannan. 

    Potensen borta
    Cancern var borta men även potensen, vilket inte är ovanligt efter en operation. Chocken var stor över att ha förlorat det mest intima med Anita.

    – Oj, vilken ångest jag hade över att ha förlorat potensen, minns Bengt-Göran. Men jag vägrade att skämmas eller att acceptera faktum. Jag visste att det finns olika hjälpmedel, så jag fick Viagra utskrivet i kombination med läkemedlet Caverject som jag ger mig själv som spruta i penis. 

    – Det fungerar fint, det enda tråkiga är att en tablett Viagra kostar 90 kronor. Å andra sidan tar jag bara en halv tablett åt gången, så visst är det värt pengarna!

    Både via sjukhuset och patientföreningen har Bengt-Göran och Anita deltagit i flera kurser, som "Att leva med cancer", "Att återfå balans och livsglädje" och "Sex och samliv vid cancer". På så vis har de lättare kunnat bearbeta sjukdomen.  

    Bild 1290772
    Samlivet är en viktig del av min vardag, säger Bengt-Göran och vägrar skämmas över faktum. Han är aktiv inom Pro Vitae och informerar medlemmarna om att det finns hjälp att få efter en prostatacanceroperation.
    Kurserna har lett till att Bengt-Göran själv har börjat leda samtalsgrupper med andra drabbade.

    – Potensen och självkänslan hör ihop och ämnet kan vara väldigt svårpratat, säger han. Men jag är öppen och delar gärna med mig. En del män är blyga, fast varför tveka när det finns så fin hjälp att få? 

    Behöver prata
    För två år sedan fick Anita sin bröstcancerdiagnos, som tur var ett förstadium. Läkaren opererade bort en bit av hennes vänstra bröst och som en ren säkerhetsåtgärd fick hon dessutom 25 strålbehandlingar.   

    Även i hennes fall har allting gått bra och nu under hösten har hon engagerat sig i Pro Vitae, hon håller i anhöriggrupper. 

    – Ja, anhöriga behöver också prata om hur samlivet fungerar efter operationen. För tyvärr försvinner ofta kel och smek när samlivet dör ut. Genom att hålla i dessa samtal hjälper man både sig själv och andra samtidigt.

    – Bengt-Göran har alltid haft lättare att prata om svåra saker och att gråta, men nu vid 65 års ålder börjar jag lära mig att visa tårar. Det känns skönt, säger Anita.   

    Bengt-Göran ler och klappar om sin fru. 

    – Det gäller att försöka få ett fullgott liv efter diagnosen, inflikar han. De kan operera bort tumören men inte anlagen och oron för sjukdomen. Däremot kan jag vända på det och säga: "Vilken tur vi båda har haft! Cancern är borta!"

    – Vi har båda flera släktingar som gått bort i cancer, min pappa redan när han var 60 år, så det gäller att leva här och nu. Tidigare var jag en materialist till överdrift. Nu behöver vi inte resa för att må bra; att bara vara hemma och koka ärtsoppa kan locka mer.

    – Idag är det våra barn och barnbarn som är det viktigaste. Och att vi har varandra! 
  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!