Bernis har 4 000 plåtburkar i källaren: ”Jag kommer att samla så länge det är kul”

Källarutrymmet under Bernis Nordhs dubbelgarage är inte som vilket källarutrymme som helst. Här trängs 4 208 plåtburkar, noggrant utplacerade, de flesta på högkant så att man kan se de vackra och färggranna motiven.

– Meningen var att jag skulle slutat samla när jag nådde 2 000. Men det var så roligt att jag bara fortsatte, säger Bernis med ett skratt när hon berättar om sin stora passion i livet.

I hennes eget ”burkmuseum” kan hon tillbringa flera timmar. Hon går runt och rättar till burkarna, putsar till om det behövs och avlägsnar damm.

– Jag tycker om att städa så det är bara roligt att hålla på här nere. Jag njuter samtidigt av min samling.

Har flera olika samlingar

Bernis bor i ett hus strax utanför Eksjö och har under sitt yrkesliv både drivit gatukök i Eksjö och arbetat som lärare i textilslöjd.

När hon var i trettioårs­åldern drabbades hon av en hörselskada som har begränsat hennes liv.

– Jag har svårt i sociala sammanhang eftersom jag inte hör så bra. Det har gjort att jag tillbringat mycket tid hemma och på har samlandet blivit en hobby, säger Bernis.

Vid sidan av burkarna ­samlar hon även på trägalgar, textilier, tandpetsaskar med mera. Men det är ändå burksamlandet som tagit störst plats, både i hennes samlarliv och i huset.

Egentligen var det en slump att plåtburkar blev hennes stora samlarintresse.

Läs även: Ann-Margret gjorde författardebut som 80-åring: ”Jag trodde aldrig jag hade så mycket fantasi”

– Min mamma dog 1984 och i samband med bodelningen fick jag tre av hennes fina kakburkar, som jag satte i köket. Ju mer jag tittade på dem desto finare tyckte jag att de var. På den vägen började jag själv köpa burkar och samla.

Det var främst på loppmarknader som hon hittade burkar av de mest olika slag. När hennes intresse blev känt i trakten kom det också grannar och ­andra och skänkte sina gamla burkar till henne.

Plåtburkar från golv till tak

Från början hade hon begränsad plats i huset, så de flesta burkarna låg i sopsäckar och sedan bytte hon ut dem efterhand för att få variation. Vid jul skulle det vara julmotiv, vid påsk var det påskmotiv och så vidare.

Hon hade samlat i nästan 20 år när hennes dåvarande sambo tyckte att de fina burkarna väl inte skulle ligga i sopsäckar. De ska vara uppe så att man kan se och njuta av hur vackra de är, tyckte han.

Men då behövdes förstås mer plats och lösningen blev att inreda källaren under dubbelgaraget. Där monterade sambon konsoler och satte hyllor där Bernis burkar kunde få plats – och ses från sin bästa sida.

Hennes sambo är inte i livet längre, men hyllorna, från golv till tak, har fyllts på efterhand och det blir allt mer ont om plats. Men Bernis är bra på att hitta utrymme när hon gjort ett nytt fynd.

– Det ser ut som en djungel här, skrattar hon.

– Om jag får tag i en burk som tillhör en speciell serie blir det till att plocka om burkarna på den hyllan så att nya burken hamnar där den ska.

Läs även: Kevin ärvde 7 000 tomtar: ”Det kommer garanterat att vara bra julstämning hos oss”

Letandet är det intressanta

Burkarna Bernis ärvde från sin mamma är fortfarande de som hon uppskattar mest. Ett av motiven är från filmklassikern Borta med vinden och ett annat från Romeo och Julia.

– Det var en tidning som skrev om min burksamling och det uppmärksammades av en man i Lysekil som hörde av sig. Han berättade att han ­designat burken med Borta med vinden-motiv på en fabrik om tillverkade plåtburkar. Det var intressant att få den historiken.

Bernis jagar fortfarande burkar och när hon var en vecka på Skördefesten på Öland åkte hon runt och besökte så gott som alla loppisar på ön. Det blev inga heta fynd, men ett femtontal burkar fick trots allt följa med hem till Småland.

– Burkarna har blivit betydligt dyrare jämfört med när jag började samla och man kunde få en hel låda för femtilappen. Nu får jag betala flera hundra kronor. Det jag letar efter är burkar med fina motiv, sådant som jag gillar.

Gladast blir Bernis om hon hittar en burk som saknas i en av hennes serier. Det finns till exempel en serie kakburkar med motiv från H C Andersens sagor. Hon vet att serien består av sex burkar.

– Jag har tre av dem och skulle gärna vilja ha de andra tre också.

Men i nästa andetag säger hon:

– Egentligen är det själva ­letandet som är det intressanta. När en serie är komplett försvinner det roliga.

Läs även: Sömnad och träning dämpade Claras ångest: ”Det var min sista utväg”

Vill inte sälja

Populära kakburkar är de danska IRA-burkarna med olika Danmarksmotiv som tillverkades på 1960-talet.

– Dessa burkar finns med flera olika motiv – jag vet inte exakt hur många. Själv har jag cirka 70 till 80 IRA-burkar. Dessa burkar, och en del andra burkar, har ett ekonomiskt värde, men jag har ingen aning om hur mycket min samling skulle vara värd. Det är heller inget som jag funderat över.

En gång var det en man som ville köpa delar av hennes burksamling och använda för att bygga upp en gammal lanthandel. Men det blev nej från Bernis.

I hennes stora samling finns burkar och skrin från tidigt 1900-tal i gediget plåtutförande. Det är burkar där det tidigare förvarades kex och karameller.

Ryktet om Bernis burksamling har spridits med djungeltelegrafen.

– Det var ett bussbolag som ringde och frågade om de fick komma hit med ett gäng resenärer. Jag var tveksam och sa att jag kunde ta in max tio personer åt gången. De var 17, vilket innebar två grupper, men jag sa ja. Men sedan ringde de igen och sa att de blivit 37 resenärer. Jag var lite tveksam, men sa att då fick de dela in sig i fyra grupper. Det gick bra och resenärerna väntade tålmodigt i bussen eller i min trädgård medan en grupp var inne och tittade på burkarna.

Läs även: Lill-Maries Lillputtland lockar tusentals: ”Att skapa är ett av mina största intressen”

Bernis har inte satt något mål för hur länge hon ska fortsätta med burksamlandet.

– Jag håller på så länge som jag tycker det är roligt.