Minns ni den mystiska tidskapseln som hittades i källaren i Älvdalens kyrka? Det var en låst trälåda som kyrkoherde Haglund packade och förseglade 1923 med påskriften att den skulle öppnas ett hundra år senare. Lådan visade sig innehålla brev från nödlidande och även en fond med pengar.
Nu följer Älvdalsborna hans exempel och blickar mot framtiden. De har fyllt en ny låda som ska öppnas om ett hundra år.
Intresset var stort i Älvdalen när kyrkoherde Karolina Pernling bjöd in sin församling att komma med bidrag till den nya tidskapseln. Lådan fylldes snabbt till brädden med hälsningar, fotografier, böcker och berättelser.
Skolbarnen i de två skolorna hakade på med handskrivna brev till sina jämnåriga kamrater år 2125 om hur det är att leva i Älvdalen idag och hur de tänker sig framtiden. Noterna till en nyskriven sång finns med i lådan, även filmen om Pelle Svanslös översatt till det lokala språket älvdalsmål.
I lådan ligger också hänvisningar till den tidskapsel från 1923 från som kyrkoherde Gustaf Fredrik Haglund adresserat till sin kollega ett hundra år fram i tiden. Karolina Pernling blev mycket rörd av det brev han riktat direkt till henne.
”Det känns för mig så underligt att kunna tala till dig fastän din far och mor ännu icke äro födda. Men det är något jag enskilt vill säga dig. Jag har älskat Elfdalen och dess församling, och jag har därför lämnat efter mig en gärning, som länge skulle bereda glädje och välsignelse
i Guds församling”, skrev han.
Karolina Pernling
Ålder: 52 år.
Familj: Fru, två vuxna barn och tre bonusbarn.
Gör: Kyrkohere i Älvdalens församling, förvaltar och driver vidare arvet från sin företrädare Gustaf Fredrik Haglund som var kyrkoherde i Älvdalen 1914–1931.
Glasmonter visar upp tidskapselns innehåll
I en glasmonter i kyrkan visas nu de föremål som fanns i lådan från 1923. Där kan man se buntar med gamla sedlar, tidningar och kuvert fyllda med utländska och svenska frimärken. Ransoneringskorten påminner om den svåra tiden mellan de två världskrigen, då potatis, kaffe och socker inte gick att köpa i butikerna. Framför allt innehöll lådan många personliga brev.
– Där finns berörande berättelser från människor som drabbats av första världskriget och som vädjade om hjälp och stöd, säger Karolina Pernling.
Den gärning som Haglund nämner var inte en bunt uttjänta gamla sedlar, utan värdepapper som vuxit rejält i värde. På hundra år har det blivit en stor summa pengar – hela 2,5 miljoner kronor! Ett oväntat och välkommet regn av manna från himlen för den lilla församlingen.
Kyrkoherde Haglund instruerade noga sin efterföljande kollega att fördela pengarna ”i tystlåtenhet för att undvika både smickrare och belackare”. Karolina Pernling har tacksamt förvaltat donationen i sin företrädares anda. Hon vill satsa på arbetet med att nå unga människor för att motverka ensamhet och psykisk ohälsa.
– Jag tror och hoppas att min företrädare tycker att vi har anammat hans budskap om att fortsätta att bedriva kärleksfulla handlingar för människor i bygden och i vår närhet. Det behövdes då och det behövs idag, med tanke på vad som händer runtomkring oss. Som kyrka och församling behöver vi stå upp för hoppet och freden och hjälpa människor hjälpa varandra, säger kyrkoherde Pernling.
Läs även: Konstnärerna i Olofström ger kommunen ett lyft – med handmålade fåglar på elskåpen
Hon tycker att hennes ”bortgångne ämbetsbroder” verkar ha varit en ödmjuk människa, inte som man tänker att prästerna var på den tiden.
– Han såg människorna i bygden, människorna runt omkring sig, och kunde tänka framåt. Så vill jag också vara, han är en förebild för mig.
Intresse för hembygden
En summa pengar kom från en donation av lärarinnan Anna Thorstensson, avsedd till kläder för fattiga skolbarn och konfirmander. Nu används en del av medlen för att sy upp sockendräkter till de nutida konfirmanderna. De får utan kostnad låna dräkterna till högtiden. Vid årets konfirmation hade alla flickorna dräkt och nästan alla pojkarna.
I den nya lådan berättar man om kyrkans verksamhet idag, som inte är så olik den man bedrev för hundra år sedan. Det handlar om gudstjänster, ungdomskvällar, körsång. En skillnad kan vara att man numera även serverar kyrkkorv till kyrkkaffet efter högmässan.
Men någonting har förändrats i församlingen sedan den mystiska tidskapseln hittades.
– Ja, säger kyrkoherde Karolina Pernling. Många har börjat tänka på sin hembygd och hur viktigt det är att värna och måna om varandra. De ser hur människor hjälpte varandra förr i tiden och vill fortsätta med det i framtiden.
Församlingen följer nu den visionäre kyrkoherde Haglunds idé om en donation. Man är i full färd med att fondera medel i en stiftelse som kan ge utdelning om hundra år.
Dessutom finns en överraskning i den nya lådan till kommande kyrkoherde och församling. Det ska förbli en hemlighet fram till den dag då lådan ska öppnas.
Karolina Pernling har i sitt brev uppmanat sin framtida kollega att fortsätta arbetet.
– Det viktiga är det kärleksfulla budskapet att älska din nästa och värna och hjälpa och att inte ge upp hoppet om fred och frihet. Det finns ett ljus där borta i det som kan verka mörkt här och nu. Det finns en framtid, säger hon.
